Blogginlägg från juli, 2021

Örebro: Stortorget 8

RITZ/SCRUFFY MURPHY'S/KELLYS


Stortorget 8 idag: Restaurang Fratelli.

Foto: Arne Upling/Örebro StadsarkivRitz 1986.


2004 på Stortorget 8: Kellys.


2008: Jensens Bøfhus.

MED NYA ÄGARE 1988 FÖRVANDLADES SALLADSBAREN Ritz på Stortorget i Örebro till en rockklubb som regelbundet under flera år arrangerade konserter. Ritz blev under åren 1989-1995 mitt mest besökta konsertställe i Örebro. Några konserter arrangerades i samarbete med Kulturhuset.
   Den tämligen smala och avlånga krogen på Stortorget, dessutom lågt i tak, var ingen perfekt konsertanpassad lokal men andades positiv atmosfär som höjde konsertkänslan varje gång jag besökte Ritz under alla år. Inget dansgolv men en kunnig dj som ramade in konsertkvällarna med perfekt musik.
   Efter 1995 bytte lokalen skepnad och blev först en renodlad pub, Scruffy Murphy's, för att sedan byta namn till Kellys. Under nästa namn, Attityd (december 2005-mars 2007), har jag inget minne av att jag var där. Därmed avslutades lokalens historia som nattklubb och livemusiken upphörde permanent. Till glädje bara för bingolokalens gäster vägg-i-vägg.
   Sedan har olika restauranger bytt av varandra på Stortorget 8. Först Jensens Bøfhus, från 2007 till 2018, och sedan Lokal, Amici och sedan i höstas Fratelli.

Foto: Anders ErkmanMagnus Lindberg på Ritz 20 september 1989, gladare och starkare än någonsin.


LITTLE MIKE 10/4 1988 Ritz
SKY HIGH 29/1 1989 Ritz
LITTLE MIKE 2/2 1989 Ritz
MAGNUS LINDBERG BAND 23/3 1989 Ritz
MAGNUS LINDBERG+STAFFAN ERNESTAM 24/3 1989 Ritz
NERGE WIND & FIRE 6/4 Ritz
NERGE WIND & FIRE 13/4 Ritz
CHAPTER 2 11/5 1989 Ritz
BRAD JOHNSON FAMILY 14/5 1989 Ritz
MAGNUS LINDBERG BAND 20/9 1989 Ritz
MAGNUS LINDBERG BAND 21/9 1989 Ritz
BRAVADO BRAVADO 8/10 1989 Ritz
TRASTE LINDÉNS KVINTETT 10/10 1989 Ritz/Kulturhuset
STICKY FINGERS 15/10 1989 Ritz
PERSSONS PACK 17/12 1989 Ritz
DOUBLE PEACE 6/1 1990 Ritz
DE MISSANPASSADE (KAJSA GRYTT/JOHAN JOHANSSON) 15/2 1990 Kulturhuset/Ritz
LOLITA POP 1/7 1990 Ritz
LOLITA POP 22/11 1990 Ritz
PERSSONS PACK 5/12 Ritz
PERSSONS PACK 6/12 1990 Ritz
ATHLETIC ARABS 27/3 1991 Ritz
TOTTA & HOT 'N' TOTS featuring SPENCER BOHREN 4/4 1991 Ritz
STONECAKE 24/3 1992 Kulturhuset/Ritz
LOLITA POP 29/3 1992 Ritz
DAKOTAS/HERMAN'S HERMITS 5/4 1992 Ritz
DI LEVA/PETER WAHLBECK 20/4 1992 Ritz
BEAGLE 29/4 1992 Ritz
STAFFAN ERNESTAM 6/5 1992 Ritz
STEFAN ANDERSSON 20/5 1992 Ritz
KAJSA GRYTT 6/10 1993 Ritz
TONI HOLGERSSON 20/10 1993 Ritz
BEAGLE 10/11 1993 Ritz
KARIN WISTRAND 21/11 1993 Ritz
TRASTE LINDÉNS KVINTETT 8/12 1993 Ritz
MARIANNE FLYNNER 18/5 1994 Ritz
THE WANNADIES 1/3 1995 Ritz
STARMARKET 8/11 1995 Ritz
IDDE SCHULTZ 5/12 1995 Ritz
OLLE LJUNGSTRÖM 20/12 1995 Ritz
THE PEEPSHOWS 16/12 2000 Scruffy Murphy's
AUTOMOON/DOWN GOOD RIDER 27/1 2001 Scruffy Murphy's
EP'S TRAILER PARK 13/4 2001 Klubb Populär/Scruffy Murphy's
NIKOLA SARCEVIC 27/3 2004 Kellys
SQUARE 20/7 2005 Kellys

/ Håkan

Elvis Costello 1979

Foto: Stig Nyström/Nerikes Allehanda4 juni 1979 uppträdde Elvis Costello med Attractions på den holländska Pink Pop-festivalen. Jag var där och nu finns stora delar av den konserten på skiva.

ETT INLÄGG PÅ FACEBOOK fick mig att färdas drygt 40 år tillbaka i det numera ganska sargade minnet. Min vän påminde sina läsare om musikfestivalen Pink Pop i Holland i juni 1979 med tyngdpunkt på Elvis Costellos framträdande tillsammans med The Attractions. Jag var där och jag minns Costellos konsert en het måndag eftermiddag (Annandag Pingst) inför en stor publik i fullt dagsljus. Så het att himlen släppte en störstskur regn över publik och scen under Costellos konsert.
   Det var en pigg och energisk popartist som visade upp sig. Karriären var än så länge i sin linda och just då, två år efter skivdebuten, kunde vi inte ana att Costello hade många, många decennier framåt som kreativ toppartist.
   Jo, jag minns festivaldagen än i dag. I en chartrad buss hade jag tillsammans med en mängd svenska rockskribenter rest till södra Holland för att framförallt koncentrera oss på Dire Straits då ganska exklusiva framträdande. Mark Knopfler & Co hade med kort varsel ställt in sin planerade turnésväng i Sverige i maj 1979 och för svensk press fanns det en möjlighet att fånga upp det för stunden heta bandet i Europa istället.
   Vi åkte alltså till Holland med Dire Straits i kikarsiktet men vi åkte därifrån med The Police, ett annat band på festivalen, som bästa minne och största överraskning. Stings band hade just fått sitt breda genombrott och trion imponerade starkt med både energi och låtstark repertoar. När jag nu återvänder till mina gamla texter från festivalen, och även andra skribenters sammanfattning av festivaldagen, är det ganska tydligt att även Elvis Costello och hans band hade gjort ett mer än habilt framträdande.
   Min vän på fb tipsade om att Elvis Costellos liveframträdande på Pink Pop 1979 nu finns utgivet på skiva, som en del av den luxuösa återutgivningen av ”Armed forces” som släpptes förra året. Nu har jag lyssnat på livelåtarna som är av utsökt kvalité och jag kan med lätthet och entusiasm flytta mig drygt 42 år tillbaka och höra och nästan se konserten framför mig. Elvis, på sång och gitarr, Pete Thomas, trummor, Steve Nieve, keyboards, och Bruce Thomas, bas, skapade ett fantastiskt sound som utan problem nådde ut till de över 45 000 människorna i publiken.
   I min första rapport om festivalen var jag ganska kortfattad om Costellos konsert, festivalen var ju tio timmar lång, och jag hade då ingen möjlighet att referera till låtar eller analysera repertoaren som jag kan göra idag.
   Konserten på förra årets utgåva är inte riktigt komplett. Sex låtar saknas från den 19 låtar långa originalkonserten men det är som sagt en ynnest att få en möjlighet att uppleva en majoritet av en bra konsert igen. 13 låtar av 19 ger trots allt en rättvis och bra bild av Elvis Costello live 1979, en artist på väldigt bra humör fast regnet öste ner under delar av konserten.
   Av någon anledning saknas konsertens öppningslåt, coverlåten ”I stand accused” som skulle komma på skiva (”Get happy!”) med Costello 1980, men största överraskningen är att det inte fanns plats för ”Oliver's army” på nyutgåvan. Hitsingeln från ”Armed forces”-albumet som var aktuell sommaren 1979.
   Däremot är det intressant att tre låtar på konserten, som också finns med på nyutgåvan, är en försmak från ”Get happy!”-albumet som vid spelningen var helt obekanta för oss i publiken, ”B movie”, ”Opportunity” och ”High fidelity”. Sommaren 1979 passar Costello också på att framföra en udda cover, ”So young” från australiska Jo Jo Zep & the Falcons repertoar, som han precis (28 maj 1979) hade spelat in men som inte kom på en officiell skiva (samlingen ”Out of our idiot”) förrän 1987.
   Sedan avslutas Costellos konsert/skiva med extralåten ”(What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding?”, Nick Lowe/Brinsley Schwarz-låten som har en udda placering i Elvis Costellos diskografi. Spelades in i augusti/september 1978 med Costello som sångare men gavs ut under namnet Nick Lowe & his Sound som b-sida på en Nick Lowe-singel i november 1978.

LÅTARNA FRÅN KONSERTEN som hamnade på skivan ”Armed forces (Super Deluxe Edition)", 41 år senare:

Goon Squad
B Movie
Green Shirt
(I Don't Want To Go To) Chelsea
Opportunity
So Young
High Fidelity
Lipstick Vogue
Watching The Detectives
Big Boys
Pump It Up
You Belong To Me

Extralåt:
(What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding?

/ Håkan

Örebro: Våghustorget/Rudbecksgatan 27

ÅHLÉNS/FAKE


Det som exempelvis 1983 hette Åhléns-huset heter idag 2021 Vågen.


På Rudbecksgatan 27, bakom några numera anonyma dörrar, döljer sig den forna entrén till nattklubben Fake.

Foto: Gunlög Enhörning/Örebro stadsarkivVaruhuset Åhléns 1983 på Våghustorget.


Nere i källarvåningen mellan 1992 och 1995 fanns det restauranger som ibland arrangerade konserter.



Foto: Gunlög Enhörning/Örebro StadsarkivVåghustorget i Örebro där jag under flera Live at Heart-festivaler har upplevt många utomhuskonserter.


I KÄLLARVÅNINGEN PÅ ÅHLÉNSHUSET på Våghustorget i Örebro, med ingång från Rudbecksgatan, öppnades 1992 ett krogkoncept som gick under namnet Tre Krogar med olika inriktning på mat, thai, mex och tex. Luncher på dagarna och på kvällarna nattklubb. Gick dock i konkurs efter nio månader. Efter konkursförsäljning och namnbyte hette stället Fake och under 1994 upplevde jag ett par konserter där.
   1995 stängdes allt och byggdes om till som tidigare butiker.
   På varuhuset Åhlens i gatuplan såg jag i mars 1989 Jakob Hellman göra en liten konsert i samband med en signeringsturné som följde upp hans uppmärksammade skivdebut. Vid samma tillfälle intervjuade jag Jakob.
   Utomhus på Våghustorget har jag också upplevt konserter. 2008 i ett evenemang som skivbutiken Najz Prajz arrangerade och från 2013 ockuperade Live at Heart-festivalen scenen mitt på torget på dagarna.

Foto: Anders ErkmanJakob Hellman uppträdde kort på varuhuset Åhléns i mars 1989.

JAKOB HELLMAN 13/3 1989 Åhléns
MATS RONANDER/GRAHAM PARKER/GONE FISHING 1/7 1994 Fake
NORDMAN 16/11 1994 Fake
THE REFRESHMENTS 4/6 2008 Najz Prajz/Våghustorget
DORIS HOPP/TOOT TOOT/THE BANDETTES 5/9 2013 Våghuset/Live at Heart
FAVORITE HIPPIES 7/9 2013 Våghustorget/Live at Heart
BROTHERS AMONG WERA/THE BLOAKES 5/9 2014 Våghustorget/Live at Heart

/ Håkan

”Downhill from everywhere”

JACKSON BROWNE
Downhill from everywhere
(Inside)

DET FINNS TYDLIGA TECKEN VID MIN vinylgrammofon som väcker minnen av Håkans Pops säsongsavslutning i maj. Under det rökfärgade locket till grammofonen har Jackson Brownes vinylskiva ”Running on empty” blivit kvar och bredvid står skivfodralet till samma album som kom att toppa min lista på livealbumfavoriter. Den släpptes 1977 och det är ju där, och några år innan, som Jackson producerade några av sina mest klassiska album som ”For everyman” (1973), ”Late for the sky” (1974) och ”The pretender” (1976).
   Jackson har gjort flera helt okej skivor efter 70-talet, med kanske ”I'm alive” (1994) som största favorit, men han är ju i den inte helt bekväma situationen att vid varje ny skivrelease alltid bli jämförd med karriärens historiska höjdpunkter. Men jag ska försöka hålla mig i nutid och bedöma Jacksons splitternya album, släpps idag och är hans första album på sju år, utifrån dagsaktuella synpunkter.
   Det absolut första intrycket av ”Downhill from everywhere” är att albumet har en väldigt underhållande och varierad prägel som gör lyssningen intressant och och resulterar i stigande nyfikenhet inför varje ny låt.
   Här finns sånger, melodier och texter som absolut vittnar om en hög kreativ ambition hos Jackson Browne. Han har kvar sin personliga förmåga att känsligt väga ord, musik och arrangemang i förhållande till varandra.
   Jag tycker mig först höra lite utslätade mainstream-doftande arrangemang och några mindre engagerade insatser från musikerna men det är en kort och tillfällig känsla som sedan inte påverkar helheten på något sätt. Jag blir inledningsvis också lite besviken över Jacksons röst som historiskt sett har varit både stark och med tydlig frasering, Kjell Alinge beskrev den på 70-talet som att den ”flyger”, men här sjunker in i musiken på ett lite mindre personligt sätt. Men med hjälp av texthäftet och en ofta förekommande tjejkör, som vid ett tillfälle mynnar ut i en vacker duett, blir den detaljen inte alls påfrestande.
   Nej, här blandas en positiv laidback-känsla, där anspåkslösa och avslappnade musikaliska partier spontant tar yviga svängar i arrangemangen, med lite rockigare och mer taktfasta sekvenser som inte så sällan har karibisk eller latinamerikansk prägel. Rytmiska, nästan reggaegungande ”Love is love” är inspirerad av miljön och kreolspråket på Haiti medan ”The dreamer” gränsar till texmex och inte så överraskande har David Hidalgo, från Los Lobos, som medlåtskrivare. På flera låtar slänger Jackson in både spanska och franska textrader på ett väldigt naturligt sätt.
   Gitarristerna Greg Leisz och Val McCallum finns med på nästan samtliga låtar medan kompsektionen, trummor och bas, har en skiftande besättning. Bland annat halva Elvis Costellos The Imposters (Pete Thomas och Davey Faragher), det turnerande teamet Mauricio Lewak/Bob Glaub och andra par som Russ Kunkel/Bob Glaub och Jay Bellerose/Jennifer Condos. Det är kort sagt tajta enheter som gör albumet så välljudande och genomgående underhållande.
   Det är för övrigt Greg Leiszs lap steel som framkallar det klassiska Jackson Browne-soundet på många låtar, kanske mest framträdande på den aktuella singellåten ”My Cleveland heart”. Men det är alltså främst variationen som gör att ”Downhill from everywhere” lockar till upprepade lyssningar. Från genuint vackra ballader som ”A human touch” (duetten tillsammans med den för mig okända sångerskan Leslie Mendelson som också har varit med och skrivit låten), ”Minutes to downtown” och ”A little soon to say” till den rockigt präglade titellåten, med klart Stones-influerade gitarriff, och ”Until justice is real”.
   ”Downhill from everywhere” rullar på i en behaglig atmosfär där varje låt tillför varierade detaljer och mot slutet kommer mina favoritlåtar på rad i mäktiga långa versioner. Den över sex minuter långa ovannämnda ”A little soon to say” följs av den nästan nio minuter långa kärleksförklaringen ”A song for Barcelona”, med effektiva rytmer i botten, och allt blir till en underbar final på ett i sin helhet starkt album.

/ Håkan

Örebro: Fakultetsgatan 1

HÖGSKOLERESTAURANGEN/KÅREN/
FESTIVALBORG/MUSIKHÖGSKOLAN





ÖREBRO UNIVERSITET STARTADE 1999 men redan under perioden som Högskola besökte jag skollokalerna för konsert. Inom Universitetet har jag upplevt konserter på många olika platser, både inomhus och utomhus. Det började i Högskolerestaurangen, fortsatte i kårlokalerna, sedan utomhus på olika platser och avslutningsvis i Musikhögskolans aula.
   1977 bildades Högskolan i Örebro genom en sammanslagning av universitetsfilialen, förskollärarseminariet, Gymnastik- och idrottshögskolan samt Socialhögskolan. Örebro universitet bildades 1999 med invigning av statsminister Göran Persson 6 februari 1999.

Foto: Magnus FondMikael Wiehe med band spelade på Högskolerestaurangen 1988.


MIKAEL WIEHE 25/10 1988 Högskolerestaurangen/Kulturhuset
ELDKVARN 1/6 1993 Kåren/Högskolan
DOCENTERNA (med IDDE SCHULTZ) 10/10 1995 Kåren/Högskolan
THE KLERKS 29/4 2003 FestiValborg/Universitetet
CHRISTIAN KJELLVANDER 29/4 2006 FestiValborg/Universitetet
SIMON NYBERG/MALIN EDBLAD 27/2 2014 Musikhögskolan

/ Håkan

Örebro: Stortorget 14

ROYAL ARMS/SATIN


Satin idag 2021.


Foto: Leif Andersson/Örebro StadsarkivRoyal Arms på 80-talet.


ROYAL ARMS, ÖREBROS FÖRSTA RENODLADE pub, öppnade i februari 1987, och blev under första året ett flitigt återkommande ställe för mig. Förutom måndagkvällarna, när StandUp-artisterna tog plats på scenen, blev Royal Arms aldrig något regelbundet ställe för konserter. Men våren 1988 besökte jag ändå puben för några lågprofilerade konserter.
   Satin, som sommaren 2009 tvingades flytta från Olaigatan, tog över Royal Arms lokaler och hade premiär sista augusti 2009. På Stortorgets Satin har det varit en hyfsat flitig konsertverksamhet men jag har inte besökt krogen under någon konventionell konsertkväll. Däremot dök jag in i den legendariska men helt ombyggda lokalen väldigt tillfälligt under Live at Heart-festivalen 2019.


Axling på Satin under Live at Heart-festivalen 2019.


LASSE TENNANDER/PETER LUNDBLAD 24/3 1988 Royal Arms
SPOTLIGHT CIRCUS 14/4 1988 Royal Arms
AXLING 6/9 2019 Satin/Live at Heart

/ Håkan

Örebro: Slottsgatan 17A

RENÉS



Den stora lokalen på Slottsgatan 17A, där nattklubbar som Baldakinen, Wictoria, Lorry och Renés funnits, är nu en gym- och träningsanläggning.


Det började som Baldakinen på 70-talet.

DET SOM 1973 STARTADE SOM dansrestaurangen Baldakinen (med slipstvång) bytte senare namn åtskilliga gånger, Wictoria och Lorry innan Renés blev nattklubbsnamnet på 80-talet. I första hand var lokalen, en trappa ned på Slottsgatan, nattklubb och var vid väldigt få tillfällen värd för konserter. Men tre gånger under 1987 och 1988 besökte jag dock Renés för konsert.
   Jag minns att jag till konserterna på Renés gick in från Fredsgatan och en trappa ned. Senare döptes krogen om till Archies innan konkurs.
   På adressen finns det nu sedan många år tillbaka en gymanläggning, Actic Örebro, för styrke- och konditionsträning.


Foto: Magnus FondJerry Williams på Renés 1987.

JERRY WILLIAMS 3/12 1987 Renés
STOCKHOLM ALL STARS 8/12 1987 Renés
NILSSON PICKETS 19/3 Renés

/ Håkan

Örebro: Olaigatan 8A

FREDEN/NYA FREDEN/SATIN



Den gamla entrén till Satin är nu ingång (med adress Olaigatan 8A) till ett bemannings- och rekryteringsföretag.


Ibbe Cogo öppnar dörren till Satin 2006.

Foto: Örebro StadsarkivFreden på 70-talet. Entré i dörren längst ned till höger.



RESTAURANG FREDEN HADE SITT URSPRUNG på Fredsgatan 11-13 i Örebro från 1908. Från november 1925 återfanns Freden på Olaigatan 8 (en adress som idag benämns Olaigatan 8A). Och det var under det namnet jag besökte Freden första gången 1987. Jag har i efterhand fått uppgiften att nattklubben på Freden mellan 1982 och 1988 hette Apollo men spelningen 87 var uppe i någon festvåning och kanske till och med privat. För övrigt besökte jag aldrig Apollo. Under några år runt 1990 hade stället namnet Restaurang Speleman och ett par år senare New Town men jag var aldrig där heller.
   Att stället någon gång bytte namn till Twist och Gyllene Freden har också gått mig förbi men måste ha varit under en kort tid innan originalnamnet var tillbaka i mitten på 90-talet. När jag såg en ny upplaga av Dr Feelgood 1997 valde jag att kalla stället Nya Freden.
   Det var först när lokalen i båda våningarna fick namnet Satin som jag på allvar upplevde konserter där. Satin öppnade helgen 6-7 december 2002 men det blev inte tillfälle för mig att komma dit förrän ett år senare. Och under 2006-2008 var jag där tämligen regelbundet.
   På Satin var det vanligtvis olika klubbar som höll i konserterna och i listan nedan förekommer namn som Zorch, La Luna, Idiot, Ibbe men framförallt Klubb Smart som under flera år arrangerade klubbkvällar och konserter på löpande band. Jag hoppade till och med in som dj under flera kvällar på den klubben. Bland annat på matinéspelningen med Timo Räisänen 2007 tillsammans med min dotter Emily.
   I augusti 2008 kom det ett brev till Ibbe på Satin från hyresvärden som ville säga upp krogen från lokalen. Efter många turer fram och tillbaka kom det slutgiltiga beskedet att Satin skulle tvingas lämna lokalerna på Olaigatan i maj 2009. Satin hittade snabbt en ny adress på Stortorget och hade premiär där sista augusti 2009.
   Den gamla lokalen på Olaigatan byggdes om till lägenheter. BRF Freden är en bostadsrättsförening med 927 lägenheter i Örebro. Föreningen bildades år 2010.


HORACE 21/8 1987 Freden
DR FEELGOOD 10/9 1997 Nya Freden
EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS 17/12 2003 Klubb Zorch/Satin
THE LEGENDS 20/12 2003 La Luna/Satin
LAAKSO 24/9 2005 Klubb Smart/Satin
ALF/THIS MORNING ORCHESTRA 8/10 2005 Klubb Smart/Satin
KRISTIAN ANTTILA 4/2 2006 Klubb Smart/Satin
I’M FROM BARCELONA 27/5 2006 Klubb Smart/Satin
THE DOITS 25/8 2006 Klubb Idiot/Satin
DAVID & THE CITIZENS 2/9 2006 Klubb Smart/Satin
BRITTA PERSSON 16/9 2006 Klubb Smart/Satin
DEPORTEES 14/10 2006 Klubb Smart/Satin
NIKOLA SARCEVIC 3/11 2006 Klubb Ibbe/Satin
MABD/DICK TIGER 9/12 2006 Klubb Smart/Satin
MANDO DIAO (matiné) 10/2 2007 Satin
MANDO DIAO 10/2 2007 Satin
EMMON/MAIA HIRASAWA 10/3 2007 Klubb Smart/Satin
LASSE LINDH/NEJRA 5/5 2007 Klubb Smart/Satin
SHOUT OUT LOUDS 19/5 2007 Klubb Smart/Satin
KRISTIAN ANTTILA 29/9 2007 Klubb Smart/Satin
TIMO RÄISÄNEN (matiné) 10/11 2007 Klubb Smart/Satin
NICCOKICK/SQUARE 23/2 2008 Klubb Smart/Satin
CAESARS/SQUARE 23/4 2008 Satin
VAPNET/ALMEDAL 3/5 2008 Klubb Smart/Satin
PUGH ROGEFELDT 10/7 2008 Satin

/ Håkan

Örebro: Järnvägsgatan 8/Gamla Gatan 27

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


CAFE OSCAR/FOLKETS HUS/CAFE DEED/KULTURHUSET/
B-SALEN/KULTURHUSKÄLLAREN



Kulturhuset (Folkets Hus) idag 2021


Cafe Deed i hörnet Järnvägsgatan/Gamla Gatan och lite längre till vänster skymtar ingången till B-salen.


Ingångarna till stora Kulturhuset och B-salen (till höger).


Folkets Hus 70-talet.

FOLKETS HUS I ÖREBRO HAR EN LÅNG HISTORIA. Föreningen Folkets Hus inregistrerades 14 november 1899 och hyrde lokal först på Ågatan 3 och därefter Gamla Gatan 9. 1905 planerade föreningen att inköpa fastigheten Gamla Gatan 7 för 10 000 kr. Avsikten var att på tomten uppföra ett modernt Folkets Hus. Ingenting hände. Styrelsen fick sedan i uppdrag att sälja Gamla Gatan 7 och Folkets Hus-drömmen fick stå på tillväxt några decennier.
   11 februari 1928 startade Folkets Hus-bygget vid Järnvägsgatan. Arkitekt var Joel Lundeqvist och det invigdes 23 december 1928. Fungerade sedan som Folkets Hus fram till 1965 när funktionerna flyttade till det nybyggda Medborgarhuset och Örebro Folkhögskola flyttade in.
   Det var först på 80-talet som jag började besöka Folkets Hus olika scener. 1 november 1986 öppnade Café Oscar som ett utpräglat ungdomsdisco, den stora scenen (Sal A) en trappa upp i den gamla teaterlokalen hade renoverats. Från 1987 blev de populära konsertarrangemangen allt vanligare. Mellan 1987 och 1991 upplevde jag elva konserter i Folkets Hus stora lokal för stående publik, max 700 personer. Jag har vid några få tillfällen även upplevt konserter för sittande publik där, max 240 personer.
   Sedan 1996 har det blivit alltmer sporadiska konsertbesök i Folkets Hus A-sal, en lokal som jag genom åren har kallat både Gamla Folkets Hus, Folkets Hus och även Kulturhuset. Föreningen Kulturhuset startade redan 2006 men det var först 2012 som jag fick uppleva en konsert där spelplatsen kallades Kulturhuset. Jag har även upplevt en festival, Deedfestivalen 2007, utomhus på gården bakom Folkets Hus.
   I samma hus finns ytterligare en konsertscen, i källaren på adress Gamla Gatan, i en lokal som rymmer 250 personer som jag genom åren kallat både Café Deed, Kulturhuset B-salen och nu senast Kulturhuskällaren. Under fyra år, 2014 till 2017, var B-salen hemvist för Malmös skivbolag Rootsy under Live at Heart-festivalerna.

Foto: Anders ErkmanEldkvarn 6 december 2013 på den stora Kulturhusscenen, senast jag upplevde en konsert i den lokalen. Det var också sista (senaste?) gången jag såg Eldkvarn på konsert.


BO DIDDLEY 4/5 1987 Café Oscar
ELLIOTT MURPHY 7/5 1987 Café Oscar
MOSQUITOS/THE EXTREMES 8/5 Cafe Oscar
KARL KANGA 9/10 1987 Café Oscar
PETER LeMARC 21/10 1987 Café Oscar
DI LEVA 4/12 1987 Café Oscar
FREDA' 2/11 1988 Café Oscar
LOLITA POP 26/9 Café Oscar
JAKOB HELLMAN 17/10 1989 Café Oscar
WILMER X 21/11 1989 Café Oscar
GRAHAM PARKER/MICK RONSON/THE YOBS 12/10 1991 Café Oscar
THE BLACK PEPPERCORNS 20/4 1996 Gamla Folkets Hus
MIKAEL WIEHE 18/5 2003 Folkets hus
DENISON WITMER/J TILLMAN/FAMILIAR FACES 1/11 2006 Folkets Hus/Café Deed
LAAKSO 6/6 2007 Deedfestivalen/Folkets Hus
RICHARD LINDGREN/JOHAN ÖRJANSSON 16/9 2011 Live at Heart/Cafe Deed
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES/ANYONE FOR TENNIS 23/11 2012 Kulturhuset
ELDKVARN 6/12 2013 Kulturhuset
G2/YONDER 6/9 2014 Live at Heart/Kulturhuset
RICHARD LINDGREN 4/9 2015 Live at Heart/Kulturhuset
NORTHERN INDIANS/RICHARD LINDGREN 5/9 2015 Live at Heart/Kulturhuset
HANNAH ALDRIDGDE & JETBONE 21/11 2015 Rubber Duck Saturday/Kulturhuskällaren
NORTHERN INDIANS/BY THE BLUEBIRD/THISELL 2/9 2016 Live at Heart/Kulturhuset

/ Håkan

Örebro: Slottsparken

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


STRÖMPIS



Strömpis idag 2021.

Foto: Birger Roth/Örebro stadsarkivStrömpis (Strömparterren) 80-tal.


STRÖMPIS, ELLER STRÖMPARTERREN SOM DEN i dagligt tal aldrig kallas, öppnades av konditor Pehr Pettersson (”Sockerpetter”) 1858 på Varboholmen i Slottsparken i Örebro. Han fick då tillstånd att öppna ett Schweizeri (kafé med alkoholservering) och 1870 uppfördes den nuvarande träbyggnaden och 1876 öppnades restaurang.
   Under 1930-talet hade åtskilliga jazzklubbar sin hemvist på Strömpis och under åren 1943-44 skedde en omfattande modernisering varvid den nuvarande trädgården anlades.
   Fram till 80-talet var Strömpis en sommarrestaurang men har under senare decennier fungerat året runt som en populär nattklubb både inomhus och utomhus. På 80- och 90-talet var det typiska nattklubbsspelningar på Strömpis innan den gemytliga söndagsklubben Klubb Söndag började arrangera ofta lite mer lågmälda konserter där. En klubb som upptäckte många artister innan de blev allmänt kända. Därför kunde jag på Klubb Söndag 2003-2005 få uppleva artister som Ane Brun, Anna Ternheim, Damien Jurado och Sufjan Stevens i det lilla formatet på Strömpis scen.
   Minst 41 konserter har jag upplevt på Strömpis.

Foto: Magnus FondNisse Hellberg med sitt Wilmer X spelade på Strömpis 1988.


MIKAEL RICKFORS 20/7 1986 Strömpis
MIKAEL RICKFORS 28/6 1987 Strömpis
ELDKVARN 1/5 1988 Strömpis
SHARON DYALL 8/5 1988 Strömpis
DAVE NERGE 15/5 1988 Strömpis
THE HUSBANDS/TRIAD 29/5 1988 Strömpis
LOLITA POP 7/8 1988 Strömpis
WILMER X 28/8 1988 Strömpis
JERRY WILLIAMS 15/5 1989 Strömpis
THE HUSBANDS/TRIAD 30/7 1989 Strömpis
KARIN WISTRAND 31/5 1993 Strömpis
MATS RONANDER 1/8 1993 Strömpis
WILMER X 22/8 1993 Strömpis
LOUISE HOFFSTEN 28/6 1996 Strömpis
ELDKVARN 20/11 1997 Strömpis
MATS RONANDER & LITTLE BIG BAND 26/2 1998 Strömpis
MÅNSSON ALL STARS och KARIN WISTRAND (+ PATRICK ISAKSSON) 27/2 1998 Strömpis
SVEN-INGVARS 12/7 2000 Strömpis
KENNETH & KNUTTERS 16/8 2000 Strömpis
TOMAS ANDERSSON WIJ/DAVID ÅHLÉN (NAMUR) 16/2 2003 Klubb Söndag/Strömpis
CHRISTIAN KJELLVANDER/RADIO CAROLYN 23/3 2003 Klubb Söndag/Strömpis
EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS 15/5 2003 Strömpis
JONAS LARSEN 18/5 2003 Klubb Söndag/Strömpis
DAMIEN JURADO/ROSIE THOMAS 12/10 2003 Klubb Söndag/Strömpis
KRISTOFER ÅSTRÖM 9/11 2003 Klubb Söndag/Strömpis
IDDE SCHULTZ/ANNA STADLING 23/11 2003 Klubb Söndag/Strömpis
LISA MISKOVSKY 14/12 2003 Klubb Söndag/Strömpis
TOMAS ANDERSSON WIJ/ANNA TERNHEIM 29/2 2004 Klubb Söndag/Strömpis
BILL MALLONEE/ANE BRUN 7/3 2004 Klubb Söndag/Strömpis
DENISON WITMER 4/4 2004 Klubb Söndag/Strömpis
DAVID EUGENE EDWARDS/BROTHER DANIELSON/SUFJAN STEVENS 23/5 2004 Klubb Söndag/Strömpis
STEFAN SUNDSTRÖM 10/10 2004 Klubb Söndag/Strömpis
NICOLAI DUNGER/JOLIE HOLLAND/SEAN HAYES 7/11 2004 Klubb Söndag/Strömpis
ANE BRUN/WENDY McNEILL 6/3 2005 Klubb Söndag/Strömpis
ISOLATION YEARS/MARIA ALMLÖV 17/4 2005 Klubb Söndag/Strömpis
KRISTOFER ÅSTRÖM & HIDDEN TRUCK/BRITTA PERSSON 8/5 2005 Klubb Söndag/Strömpis
TOMAS ANDERSSON WIJ/JONATHAN JOHANSSON/JIM STÄRK 30/10 2005 Klubb Söndag/Strömpis
THE REFRESHMENTS 13/4 2006 Strömpis
THE REFRESHMENTS 27/4 2006 Strömpis
PUNSCH 3/6 2006 Strömpis
MATS RONANDER med BENNETH FAGERLUND/MARTIN TALLSTRÖM 25/3 2008 Örebro Jazz & Blues Club/Strömpis

/ Håkan

Örebro: Floragatan 1C

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


STADSPARKEN


Stadsparkens scen idag 2021.

Foto: Örebro StadsarkivStadsparken på 90-talet.


1862 BILDADES TRÄDPLANTERINGS- OCH Trädgårdsföreningen i Örebro. Året efter köpte man in området där Stadsparken ligger idag . 1864 anställdes en trädgårdsmästare, och ytterligare ett år senare började man plantera växter. Parken är cirka åtta hektar stor och fick sin nuvarande utformning 1933 och 1971 övertog kommunen ansvaret från de tidigare ägarna.
   Växthus började byggas 1871 och i ett av växthusen finns sedan slutet av 90-talet kafé och restaurang, Stadsträdgården som både inomhus och utomhus har haft konsertverksamhet. Som dock finns under en annan adress (Floragatan 1) som jag återkommer till senare i min serie om konsertställen i Örebro.
   Stadsparken utsågs till Sveriges vackraste park 2004.
   Jag är säker på att jag under åren har sett fler konserter i Stadsparken än de 14 jag har noterat nedan. Exempelvis gratiskonserter som har pågått när jag har passerat parken tillfälligt, större evenemang där konsert har ingått eller pausunderhållning medan jag har fikat eller ätit glass vid servering utan att jag närmare har engagerat mig.
Mer eller mindre planerat har jag också besökt både Gnällbältsrocken (1995-97) och många Yeah!festivaler under flera år i Stadsparken. Utan att notera närmare vilka artister eller grupper som stod på scen.

Foto: Anders ErkmanUlf Lundell i Stadsparken i Örebro 1994. En av väldigt många besök i staden.


LOLITA POP 31/8 1985 Stadsparken
ULF LUNDELL 8/8 1993 Stadsparken
ULF LUNDELL 20/8 1994 Stadsparken
KENNETH & KNUTTERS/OSKAR BLY m fl 6/6 1999 Stadsparken
EVA EASTWOOD/OSKAR BLY 31/7 2000 Stadsparken
ECHO DEK/THE OZCELOTS 28/7 2002 Stadsparken
TOMAS LEDIN/MIKEYLA 3/8 2003 Stadsparken
LENA PHILIPSSON/DARIN 3/8 2005 Stadsparken
SEBASTIAN ORRE/MAJOR WONDERFUL/ONE TRACK MIND 20/5 2007 Yeah!festivalen/Stadsparken
JEREMIAS SESSION BAND 25/8 2007 Stadsparken
THIS MORNING ORCHESTRA 1/6 2008 Yeah!festivalen/Stadsparken
JEREMIAS SESSION BAND 30/8 2008 Stadsparken
JONATHAN JOHANSSON 30/5 2009 Yeah!festivalen/Stadsparken
JEREMIAS SESSION BAND/MATHIAS LILJA 22/8 2009 Stadsparken

/ Håkan

Örebro: Stortorget 11

POWER HOUSE/MONO/STEREO/UDDA/MITT ANDRA HEM/IVY BAR & GRILL


Stortorget 11 idag 2021.




Två ingångar till Stortorget 11. Kontorsingången till vänster och restaurang Sorella till höger.


Stortorget 11, ingången till höger om trädet, där Power House höll till några år på 80-talet.


Foto: Anna Berglund/Örebro Stadsarkiv70-talet. Hela huset har adress Stortorget 11 så även ingången längst till höger där entrén till Mono, Stereo och Mitt Andra Hem fanns på 2000-talet.


NEJ, JAG UPPLEVDE ALDRIG NÅGRA konserter på de legendariska adresserna för jazz- och rockklubben Power House i Örebro. Klubben invigdes midsommardagen 1968 i ett rivningshus på Engelbrektsgatan 28, flyttade i april 1970 till Köpmangatan 4 men redan hösten 1971 planerades för ny flytt till Manillagatan 3, ett allaktivitetshus (”Huset”) som fick bli ny adress för Power House.
   Hösten 1975 planerades för ännu en ny flytt som blev klart först i december 1976 när de tog över lokalen på Storgatan 3 efter det kommunala diskoteket Don Quijote. Där blev Power House kvar till 1982 när de flyttade till Stortorget 11 med premiär i december.
   Några sporadiska konserter under 1984 och 1985 blev mitt minne av en ganska opersonlig konsertlokal.
   På ovannämnda adress, Stortorget 11, har det under dryga 20 år funnits ett antal andra krogar efter Power House-hyresgästen. Först Greven (1990) som hade en viss konsertverksamhet, men jag var aldrig där, som sedan bytte ägare och namn till Kexfabriken, fortfarande utan något besök från mig.
   Mono blev ytterligare ett kortsiktigt namn på lokalen, på andra våningen på Stortorget, vilken jag besökte en gång för konsert. Jag tror att jag minns att jag då gick upp en trappa från den lilla avlånga lokalen som endast fungerade som garderob. Något år senare öppnade Stereo under kort tid i gatuplan som sedan bytte namn till Udda innan lokalen renoverades och uppstod hösten 2001 som det mer kända och långvarigare Mitt Andra Hem, fortfarande med adress Storgatan 11, där flera konserter arrangerades 2008.
   Några år senare bytte lokalen namn till Ivy Bar & Grill där jag såg amerikanen Otis Gibbs två kvällar i rad 2011. Från 2016 har lokalen och uteserveringen, under sommaren, blivit känd och populär som Sorella fast utan någon konsertverksamhet.
   Huset, där alltså en mängd restauranger och krogar haft sin hemvist, byggdes 1937 och tillhörde då Konsum och fungerade som restaurang en trappa upp under många år. Och i den gamla Konsum-restaurangen flyttade Power House alltså in 1982.

Foto: Anders ErkmanEngelska King Kurt på Power House 1984.


THE BOOGIE KINGS 11/2 1984 Power House
KING KURT 8/3 1984 Power House
ANDREA DORIA 29/3 1985 Power House
ESKOBAR/VIOLET 20/4 2000 Mono
GRANADA 30/3 2001 Klubb Populär/Stereo
LASSE LINDH 11/5 2001 Klubb Populär/Stereo
CHARLIE'S MAGAZINE 20/5 2001 Udda
PLURA & CARLA 3/2 2008 Mitt Andra Hem
STAFFAN HELLSTRAND/MOA RÖNNÅSEN 24/2 2008 Mitt Andra Hem
ANNA STADLING & IDDE SCHULTZ/GILA STORM 2/3 2008 Mitt Andra Hem
CAJ KARLSSON/JESPER ERIKSSON & WEDELL 13/4 2008 Mitt Andra Hem
MATHIAS LILJA & VÄNNER 4/5 2008 Mitt Andra Hem
KARIN WISTRAND 8/6 2008 Mitt Andra Hem
OTIS GIBBS 13/4 2011 Ivy Bar & Grill
OTIS GIBBS 14/4 2011 Ivy Bar & Grill

/ Håkan

Juni 2021 på Håkans Pop

Foto: Leif Restadh/Örebro StadsarkivHär, Manillagatan 3, startade Rockmagasinet 1979.

PRECIS EFTER ETT MÅNADSSKIFTE brukar jag på Håkans Pop återvända till den senaste månadens innehåll i bloggen. Traditionsenligt tar den här sidan under sommaren en liten paus i de återkommande kategorierna så det finns inte så mycket att rapportera eller redovisa på den fronten. Men i år startade jag, direkt efter höst/vår-finalen i maj, en ny följetong som handlar om alla konsertställen i Örebro som jag genom åren har besökt. Här kommer några tillbakablickar på höjdpunkterna i det ämnet under juni samt även några nedslag i en skivutgivning som bara fortsätter i oförminskad intensitet.
   Jag noterade också några sorgliga frånfällen i musikbranschen, Bill Elliot, från duon Splinter, och Peps (se vänster). Samt la ut texten om ett kommande konsertarrangemang i Växthuset i Örebro.
   I min serie med historiska och även nu fungerande konsertställen i Örebro uppmärksammade jag under juni flera klassiska ställen. Allt från Idrottshuset, Prisma, Hjalmar Bergmanteatern, Hotell Continental (Lord Nelson) till två olika adresser för Rockmagasinet, på Manillagatan och Nygatan.
   Min serie med konsertställen i Örebro blir inte bara sommarens stora följetong på Håkans Pop utan kommer att fortsätta även i höst och våren nästa år fram till i maj. Jag har nämligen upplevt konserter på 70-80 olika adresser...

SOM SAGT ÄR UTGIVNINGEN AV INTRESSANTA skivor ständigt aktuell och juni månad var inget undantag. Ep:n med Seinabo Sey, coveralbumet med återförenade Skids, Petra Marklunds extremt poppiga album, Orleans-ledaren John Halls soloskiva och för all del sympatiskt akustiskt baserade norska duon Kings Of Conveniences album passerade mina öron ganska obemärkt.
   Däremot tillhör GARY LOURIS nya soloskiva ”Jump for joy” månadens bästa album. Louris var inte min favorit i Jayhawks (det var Mark Olson) och jag tyckte bandet tappade personlighet och blev lite ojämnare efter Olsons utträde för mer än 20 år sedan. Men här finns både energi, kreativitet och en uppenbar vilja att bjuda på både kvalitativ pop med lite experimentella inslag. ”Living in between” har ett tydligt Beatleseko, McCartney-klingande sång med Harrison-gitarr på slutet, och ”New normal” är fantastiskt underhållande låtar.
   RYAN ADAMS är på fötter igen och har på ”Big colors” valt att variera menyn mellan lågmälda sånger och rent punkiga utbrott. Albumet kan med lätthet kritiseras för den ojämna kvalitén men mellan raderna tycker jag mig höra en produktiv artist som positivt är på rätt väg.
   Manchester-artisten FRANCIS LUNG är för mig ett nytt namn men hans nya album ”Miracle” är en lättlyssnad skiva med en härligt popentusiastisk klang. Tänker nästan oavbrutet på Elliott Smiths gamla fina popkänsla i både låtskrivande, arrangemang och röst. Ibland avskalat personligt, ibland med en läcker Beatles-relaterad känsla. Intressant på gränsen till ett riktigt starkt album.
   Levon Helms dotter AMY HELM vill med säkerhet skapa sitt eget namn med eget sound och helt egna arrangemang och det hörs tydligt på nya albumet ”What the flood leaves behind”. Med tydlig soul i rösten skapar hon här intressant rock som stundtals nästan tenderar att bli svart musik.
   Fick ett plötsligt anfall av en kombination av nostalgi och nyfikenhet när jag hörde JOAN ARMATRADINGS namn nämnas igen. Hennes röst och hennes låtar satte oförglömliga avtryck på albumen från slutet av 70-talet och några år in på 80-talet och nya skivan ”Consequences” motsvarar till viss del förväntningarna. Rösten är nästan intakt, de mer avskalade låtarna tillhör höjdpunkterna men arrangemangen blir i längden lite opersonliga och ojämna.
   Även DYLAN LeBLANC är för mig ett nytt namn men hans nya minilbum ”Pastimes” är en lättlyssnad skiva som enbart innehåller covers, material från bland annat Neil Young, Stones och Led Zeppelin(!), men ändå låter personlig. Kanske får jag tillfälle att i framtiden återvända till skivan lite mer på allvar i min serie om coverskivor.
   Willie Nelsons son LUKAS NELSON har tillsammans med sitt band PROMISE OF REAL gjort ett både överraskande varierat och genomgående intressant album med ”A few stars apart”. Inleder lite opersonligt med en låt som ekar Willie lite för mycket. Men fortsättningen är bättre och låtmässigt framförallt starkare.
   Albumet har som sagt ett underbart varierat innehåll där de rockigaste och poppigaste spåren ”Perennial bloom (back to you) och ”Wildest dream” får mig att tänka på, förlåt jämförelsen, Tom Petty & the Heartbreakers. Ibland ekar det också The Band om någon låt och i de lite lugnare låtarna är det kanske ofrånkomligt att man som lyssnare drar paralleller med pappa Willie i framförallt röstresurserna.
   Till slut är det ändå de långsamma låtarna som tar priset på albumet. Som exempelvis den oerhört vackra ”Hand me a light”, med låtskrivaren Rina Ford som duettsångare, men också avslutningslåten ”Smile”.
   Sommaren 2021 fortsätter leverera intressanta skivor. I juli väntas nya skivor med både Jackson Browne, David Crosby och The Wallflowers. Och singeln "Canola friends" med James McMurtry lovar gott inför albumet "The horses and the hounds" i augusti.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.