Blogginlägg

Karin ljuset i after ski-mörker

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/2 1998.

KONSERT
MÅNSSON ALL STARS med KARIN WISTRAND
Strömpis, Örebro 27/2 1998

Lågprofil är ett i mina ögon (och öron) välsignat tillstånd. När artisten eller gruppen inte har någon skiva att marknadsföra och är helt fri att välja repertoar och sammanhang för sitt framträdande kan vad som helst hända.
   Det innebär inte att det går att slarva, undervärdera publiken eller bara närvara och kassera in gaget. Det är en svår balansgång som mycket lätt kan hamna på patetiska nivåer. Det blir frihet under ansvar.
   På Strömpis två kvällar i rad i slutet på förra veckan fick vi två olika exempel på nämnda genre. Mats Ronander grävde fram sina bluesrötter och ignorerade helt sina hitframgångar.
   Karin Wistrands förutsättningar kvällen efter var helt annorlunda, ska nämnas till hennes försvar. Hon var bara ett populärt inslag i en traditionell coverkväll av after ski-karaktär.
   Dålig publikuppslutning (ca 65 personer) till följd av dålig marknadsföring gjorde att fredagskvällens evenemang blev kraftigt försenat.
   Och efter en 45 minuters lång inledning med reseledartypen Patrik Isaksson, som aldrig riktigt presenterade sig fast han mellan låtarna pratade oavbrutet, som sångare kom Karin Wistrand upp på scenen först en kvart efter midnatt.
   Kvällen hade blivit natt men Karins uppenbarelse var ljuset i mörkret.
   För med Sten Booberg som kapellmästare och extraordinär gitarrist i Månsson All Stars blev Lolita Pop-soundet närmast autentiskt. Hitlåtar som "Tarzan on a big red scooter", "Mind your eye", "Hey winner" och "Långa tåg" lät riktigt bra framför ett mullrande, dånande kompband.
   Sveriges bästa(?) rocksångerska visade varför hon saknas så mycket på scen och skiva. Så kom den pratglade coversångaren tillbaka innan natten avslutades improviserat men fint med bara Karin, Sten och två gitarrer på scen.
   På slutet av konsertkvällen slets vi mellan hopp och förtvivlan, mellan svensk rockhistoria och traditionellt after ski-trams. Därför blev det sammanlagda betyget lågt på en försenad kväll av ojämn karaktär.

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.