Blogginlägg

Karin ljuset i after ski-mörker

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/2 1998.

KONSERT
MÅNSSON ALL STARS med KARIN WISTRAND
Strömpis, Örebro 27/2 1998

Lågprofil är ett i mina ögon (och öron) välsignat tillstånd. När artisten eller gruppen inte har någon skiva att marknadsföra och är helt fri att välja repertoar och sammanhang för sitt framträdande kan vad som helst hända.
   Det innebär inte att det går att slarva, undervärdera publiken eller bara närvara och kassera in gaget. Det är en svår balansgång som mycket lätt kan hamna på patetiska nivåer. Det blir frihet under ansvar.
   På Strömpis två kvällar i rad i slutet på förra veckan fick vi två olika exempel på nämnda genre. Mats Ronander grävde fram sina bluesrötter och ignorerade helt sina hitframgångar.
   Karin Wistrands förutsättningar kvällen efter var helt annorlunda, ska nämnas till hennes försvar. Hon var bara ett populärt inslag i en traditionell coverkväll av after ski-karaktär.
   Dålig publikuppslutning (ca 65 personer) till följd av dålig marknadsföring gjorde att fredagskvällens evenemang blev kraftigt försenat.
   Och efter en 45 minuters lång inledning med reseledartypen Patrik Isaksson, som aldrig riktigt presenterade sig fast han mellan låtarna pratade oavbrutet, som sångare kom Karin Wistrand upp på scenen först en kvart efter midnatt.
   Kvällen hade blivit natt men Karins uppenbarelse var ljuset i mörkret.
   För med Sten Booberg som kapellmästare och extraordinär gitarrist i Månsson All Stars blev Lolita Pop-soundet närmast autentiskt. Hitlåtar som "Tarzan on a big red scooter", "Mind your eye", "Hey winner" och "Långa tåg" lät riktigt bra framför ett mullrande, dånande kompband.
   Sveriges bästa(?) rocksångerska visade varför hon saknas så mycket på scen och skiva. Så kom den pratglade coversångaren tillbaka innan natten avslutades improviserat men fint med bara Karin, Sten och två gitarrer på scen.
   På slutet av konsertkvällen slets vi mellan hopp och förtvivlan, mellan svensk rockhistoria och traditionellt after ski-trams. Därför blev det sammanlagda betyget lågt på en försenad kväll av ojämn karaktär.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.