Blogginlägg

Stöpt i den traditionella mallen

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/6 2006.

KONSERT
Punsch
Strömpis 3/6 2006

Örebrogruppen Punsch, under sedvanlig ledning av sångaren och låtskrivaren Christian Ståhlberg, har precis släppt sitt tredje album. Efter, i nämnd ordning, "Fredag i blodet" och "Torsdag i nacken" hade det blivit dags för "Lördag och releasefest" utomhus i Strömpis trädgård.
   Titeln på nya skivan är den omöjliga "Woolloomooloo" (en geografisk plats i Australien) och jag hörde inte Christian nämna namnet en enda gång i lördagskväll. Inte heller tjatade han om att vi skulle köpa nya skivan eller kom med andra kommersiella uppmaningar. Kanske var det så att alla redan hade skivan ty stämningen i publiken var redan i den tidiga försommarkvällen både hög, familjär, dansant och allsångsbenägen.
   Christian är stöpt i den traditionella mallen av singer-songwriter-traditionen med elgitarr och munspelsstativ som viktiga hjälpmedel. Framför ett nätt och tajt kompband som inte gjorde underverk men var trygga och tajta när det bästa från en repertoar på tre skivor lite snabbt, stressat och korthugget skulle presenteras.
   Punsch hade, vad jag förstår, hamnat i kläm mellan lördagskvällens förfester och restaurangens ordinarie verksamhet och fick den inte helt avundsvärda uppgiften att trissa upp stämningen tidigt på lördagskvällen. Men med hjälp av en härlig support i form av kamrater, fans och grannar så blev det så glatt och uppsluppet det rimligtvis kan bli mellan nio och tio på kvällen.
   Till hjälp hade Christian och bandet en ännu större, och därmed både jämnare och bättre, repertoar där de nya låtarna, med toppar som "Kalas" och "Mamanamanaj", naturligt smälte in bland klassiker som "Torsdag i nacken", "Paloma" (med instick av både "La Bamba" och "Twist & shout") och "Fredag i blodet".
   En repertoar som musikaliskt spetsades under flera låtar av munspelsvirtuosen Björn "Bjucke" Alriksson. Som vid flera tillfällen gav låtarna ett lätt countryfierat sväng.
   Och tillsammans med det i övrigt okonstlade, prestigelösa och extremt tidlösa sound som Punsch representerar var det inga större problem att få publiken på fötter den här ljusa sommarkvällen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.