Blogginlägg

Sven-Ingvars konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/7 2000.

KONSERT
SVEN-INGVARS
Strömpis, Örebro 12/7 2000

Det var tredje gången på mindre än ett år som jag upplevde en konsert med "Sveriges äldsta orkester". En grupp som alls icke lider av ålderskrämpor men ideligen har så förtvivlat svårt att lämna sina gamla klassiker bakom sig. Och enbart inrikta sig på det slagkraftiga material som gjort deras tre senaste skivor till moderna klassiker i gruppens oändliga historia.
   I min enfald trodde jag gruppen med en nattklubbspublik framför sig skulle våga lite mer, opretentiöst vifta bort ambitionen att alltid ge alla vad alla vill ha och blomma ut till en fullfjädrad poporkester.
   Lite mer Nisse Hellberg, som skrivit några av gruppens bästa låtar på senare år, och mindre Ingvar Hellberg, som skrev flertalet av 60-tals-hitsen, var mina bestämda önskemål.
   Men så blev det alltså inte och mina högt ställda förväntningar grusades ännu en gång. Men gruppen är ju ett under av rutin, spontanitet och naturlighet som alltid bjuder på sig själva och tillfredsställer sin publik. Vars lojalitet i onsdagskväll sattes på hårda vädermässiga prov då Strömpis-konserten genomfördes utomhus och stördes av ett mer eller mindre ilsket och ihållande regn.
   Inte ens det fick Sven-Erik Magnusson på dåligt humör, utan att skämmas drog han igång "Sommar och sol" framför en skog av paraplyer...
   Repertoaren för kvällen var annars en förkortad version av vårens inomhusturné. Där de gamla Svensktoppshitsen, bland annat i ett publikfriande medley, var ena ryggraden. Värmlandsrötterna med Fröding och Gunde Johansson (Sven-Erik utropade hans "Torparevisan" till världens första rocklåt från 1948) den andra. Och de nyare låtarna blev till delikata men alldeles för sällsynta mellanspel.
   Efter en bluesig "Börja om från början" var det paradoxalt slut och publiken upptäckte hur svårt det var att hålla i paraplyet och applådera samtidigt. Vilket ledde till att ovationerna snabbt mattades av och det naturliga steget till ännu en extralåt försvann och konserten var definitivt slut. Inför en blöt men lycklig åskådarskara.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.