Blogginlägg

90:#16 I´m alive

Postad: 2014-01-27 07:59
Kategori: 90-talets bästa

JACKSON BROWNE: I'm alive (Elektra, 1993)

När 80 blev 90, decenniet bytte namn eller nummer och cd till stor del bytte plats med vinylen var mina Jackson Browne-förhoppningar inte så stora. Efter några mindre innerliga och högst ordinära album, "Lives in the balance" (1986) och "World in motion" (1989), var Browne en artist bland alla andra.
   Visserligen gästar bÃ¥de David Lindley och Waddy Wachtel pÃ¥ nÃ¥gra spÃ¥r här men det genomgÃ¥ende kompbandet bakom Jackson var till stora delar nytt sÃ¥ när "I'm alive", min första Jackson Browne-cd, anlände i oktober 1993 var mina förväntningar lÃ¥ga. Men jag kunde med glädje konstatera i min recension i Nerikes Allehanda 3 november att albumet var Brownes bästa sedan "Running on empty". Jackson var tillbaka i sin rätta genre som berättare av sina egna smärtsamma nederlag. Det som gjorde hans 70-talsskivor till stora mästerverk. Jag skrev ocksÃ¥ i recensionen:
   "Det är nästan sÃ¥ att jag vill skiva under myten om att ju sämre man mÃ¥r destor bättre och starkare rockmusik gör man. NÃ¥got jag alltid har betraktat som nys. Jackson har pÃ¥ omslaget näsan precis ovanför vattenytan när han sedan pÃ¥ själva skivan avhandlar saknad, hat, maktlöshet, längtan, sorg, avundsjuka och liknande svarta upplevelser".
   I Jacksons fall handlade det mycket om skilsmässan frÃ¥n skÃ¥despelerskan Daryl Hannah. Browne och Hannah hade varit ett par sedan 1983 men separerade under uppmärksammade former 1992. Det uppstod i media rykten om att Jackson vid nÃ¥got tillfälle hade misshandlat Daryl men det stannade just vid grundlösa rykten.
   FrÃ¥n mitten av 80-talet ägnade Jackson mycket utrymme Ã¥t politiska funderingar men pÃ¥ "I'm alive" var han tillbaka pÃ¥ hemmaplan bland relationsproblem och romantik pÃ¥ sitt eget som alltid bitterljuva sätt.
   Jackson producerade skivan med Scott Thurston, gitarristen och keyboardkillen som debuterade i hans band under turnén 1986 och tillsammans producerade de ocksÃ¥ "World in motion". Thurston var pÃ¥ 70-talet medlem i Iggy Pop & the Stooges och mellan 1982 och 1985 spelade han i The Motels.
   PÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar pÃ¥ albumet, "My problem is you" och "Too many angels", utökas producentskaran med rutinerade Don Was.
   Tre musiker pÃ¥ "I'm alive", gitarristen Mark Goldenberg, basisten Kevin McCormick och trummisen Mauricio Lewak, gör sin debut i Jackson Browne-sammanhang och figurerar än idag i hans liveband. Musiker som frÃ¥n nästa Browne-skiva, "Looking east" (1996), fick lÃ¥tskrivarcredit pÃ¥ samtliga lÃ¥tar.
   Albumet innehÃ¥ller som sagt en mängd bra och varierade lÃ¥tar. FrÃ¥n den inledande titellÃ¥ten, där en rockigare gitarr (Goldenberg) och hammond (Benmont Tench) spelar snyggt tillsammans, via den snyggt uppbyggda "I'll do anything", med Jackson pÃ¥ piano, och den himmelska nästan kyrkliga "Too many angels", där Lindleys udda instrument arabisk oud och grekisk bouzouki ger österländska vibrationer, till den avslutande "All good things" med 12-strängad gitarr (Mike Campbell) och nästan "Needles and pins"-liknande riff.
   Jackson Browne omger sig med mÃ¥nga olika körsÃ¥ngare, kända namn som Jennifer Warnes, Valerie Carter, Doug Haywood, Steven Soles, David Crosby, Don Henley, Sweet Pea Atkinson och hans kompis Sir Harry Bowens. Men störst uppmärksamhet gör en viss Katia Cardinal, nicaraguansk sÃ¥ngerska, som sjunger sÃ¥ ypperligt vackert pÃ¥ "Too many angels".

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2014 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.