Blogginlägg

Tomas Andersson Wij konsert

Postad: 2003-02-18 22:34
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/2 2003.

KONSERT
TOMAS ANDERSSON WIJ
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 16/2 2003


Klubb Söndag är ett alldeles utmärkt initiativ till att göra lite fest av helgens sista kväll också. Men på ett lågmält, anspråkslöst och nedtonat sätt. Ett alls icke på förhand vinnande koncept, ska sägas, men söndagskvällens premiärkonsert med Tomas Andersson Wij på Strömpis var succé.
   Folket kom och Andersson Wij bjöd på en homogen om än lite vemodigt begränsad konsert. För det mesta vackert och tonsäkert men hans material hade för små kontraster för att det ska bli magiskt intressant i 90 minuter.
   Han har tre skivor bakom sig men är ändå allmänt okänd i ett Sverige som gärna vill separera trubadurerna från rockartisterna. Och Andersson Wijs karriär råkar som skivartist befinna sig just precis i det stora gapet, singer-songwriter-genren som det numera heter på ren svenska, mellan de genuina kategorierna.
   Då kan ett arrangemang som Klubb Söndag passa alldeles perfekt. När han lämnade sitt professionella kompband bakom sig och med bara en pianist (Robert Qwarfort) till hjälp lät sångerna och poesin spela huvudrollen. I full frihet. Andersson Wijs artisteri bygger mer på smart sammanfogade ord, "socialrealistiska texter" som han själv uttryckte det, än spektakulära och slagkraftiga melodier. Live krävs det en stor utstrålning för att nå in i varje lyssnares själ.
   Och han förfogade inte över någon exceptionell karisma eller naturlig scennärvaro när han sammanbitet med fladdrig blick och en lätt osäkerhet inledde. Men han jobbade sig in i konserten med hjälp av personliga mellansnack och en ödmjuk publik. Med så få instrumentala hjälpmedel krävs också en viss skicklighet för att allt inte ska hamna på en lagom trubadurinivå och därmed bli lite allmängiltigt.
   Men pianisten Qwarfort var ett ess till partner bakom sina tangenter, och var vid ett tillfälle även elgitarrist, och Andersson Wij själv gav upprepade exempel på att hans artistkarriär är lika mycket musiker som poet.
   Jag vet inte om hans repertoar är så vida känd, men publiken på Strömpis i söndagskväll tyckte sig vara bekant med många låtar, men han valde friskt från alla sina album utan att det direkt märktes någon skillnad. Den helt nyskrivna "Ligga lågt" avslöjade inte heller någon framtida utveckling på låtskrivarområdet.

TAW: Gitarr o sång
Robert Qwarforth: piano o sång

Tomas Andersson Wijs låtar:
??
Höga berget
Varm sjö
Gör nånting vackert
Ligga lågt (ny)
De gröna vagnarna
Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant)(RQ=elgitarr)
Sanningen om dig
??Vår kärlek
Ett slag för dig
Ett helvete i taget
Bli min vän
Landet vi föddes i

Extralåt
??

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (64)
Bio (1)
Blogg (549)
Datum (34)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (84)
Konserter (244)
Krönikor (208)
Larm (20)
Listor (60)
Maxi12" (35)
Minns (189)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Februari 2003 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28    

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.