Blogginlägg från 2013-09-12

"Like the birds"

Postad: 2013-09-12 19:20
Kategori: Skiv-recensioner



SLOW FOX
Like the birds
(Rootsy)


Tänk vad ett begränsat tålamod och ett alldeles för snabbt första intryck kan ställa till det. När Slow Fox-skivan för några veckor sedan ramlade ner i brevlådan, tillsammans med Ellen Sundberg-skivan tror jag, satt jag oerhört upptagen med mycket annat. Lyssnade lite snabbt på båda skivornas första låtar och bestämde mig ännu snabbare att det var om Ellens skiva, med den inledande imponerande titellåten, jag ville koncentrera mina åsikter, se här. Den där lite Neil Young-skavande gitarren vann över den feta countryaktiga traditionella steelgitarren.
   I det skedet la jag undan Slow Fox-skivan men sedan dess har det hänt saker som fÃ¥tt mig pÃ¥ andra tankar. För det första sÃ¥g jag Slow Fox, Sofia Henricsson och hennes syster Fanny, ett par gÃ¥nger pÃ¥ festivalen Live At Heart i Örebro nyligen och för det andra har jag nu lyssnat pÃ¥ hela skivan ett antal gÃ¥nger och kommit till insikt om skivans positiva sidor.
   PÃ¥ scen i Örebro var Slow Fox bara Sofia och hennes syster. I det extremt avskalade formatet bjöd tjejernas röster, en akustisk gitarr och en väldigt sparsam mandolin pÃ¥ personlighet lÃ¥ngt över gränsen än vad en skiva kan förmedla. Just den personligheten, som ocksÃ¥ visade upp sig i de helt naturliga mellansnacken, krävde dÃ¥ i mitt undermedvetna att jag skulle ge "Like the birds" en ny seriös chans.
   Med skivans genomgÃ¥ende stora sound ut ur högtalarna och in i mina öron tycker jag fortfarande att den begÃ¥vade kärnan i Sofia Henricssons mÃ¥nga fina lÃ¥tar blir överkörd i mÃ¥nga lÃ¥tars feta arrangemang. Hon har genomgÃ¥ende ett halvdussin människor bakom sig pÃ¥ samtliga lÃ¥tar och variationen blir inte sÃ¥ tydlig fast tempot naturligtvis skiftar mellan lÃ¥tarna.
   Men som sagt, mÃ¥nga bra lÃ¥tar och Sofias autentiska countryröst är en oslipad diamant bland svenska sÃ¥ngstämmor just nu. Och steelgitarren är inte sÃ¥ flitigt förekommande pÃ¥ albumet som jag först trodde och tyckte mig höra.

/ HÃ¥kan

"Driftwood (The 309 sessions)"

Postad: 2013-09-12 08:00
Kategori: Skiv-recensioner



RICHARD LINDGREN
Driftwood (The 309 sessions)
(Rootsy)


Låtskrivaren, Bob Dylan-fanatikern, sångaren och Malmö-killen Richard Lindgren går från klarhet till klarhet. Han anses i allmänhet tillhöra den luddiga americana-genren och visst hörs fortfarande de släktbanden i Richards musik. Men på nya skivan har han onekligen breddat sig både musikaliskt och textmässigt.
   Richard är för det första en produktiv lÃ¥tskrivare. Vid sitt senaste besök i Örebro satt han uppe till halv fem pÃ¥ sitt hotell och skrev pÃ¥ en ny lÃ¥t... För det andra och tredje har han en märkvärdigt snillrik och närmast poetisk förmÃ¥ga att formulera det engelska sprÃ¥ket och sedan dekorera orden med starka känslomässiga melodier.
   PÃ¥ förra Ã¥rets Live At Heart tilldelades Richard ett lÃ¥tskrivarstipendium som innebar tvÃ¥ veckor med helpension pÃ¥ Stora Hotellet, pÃ¥ rum 309 (därav titeln pÃ¥ albumet...), i Örebro där han skrev en majoritet av lÃ¥tarna pÃ¥ nya albumet. I stipendiet ingick även tre dagar i den tekniskt fulländade studion pÃ¥ Musikhögskolan i samma stad. Resultatet ligger nu framför mig i form av nya albumet.
   Mitt under det kreativa lÃ¥tskrivararbetet gick Richard in i studion tillsammans med Olle Unenge, gitarr och sÃ¥ng, och tvÃ¥ unga, mycket begÃ¥vade Örebromusiker, Simon Nyberg, gitarr, banjo och mandolin, och Robin Mossberg, stÃ¥bas. PÃ¥ vissa spÃ¥r spelar ytterligare nÃ¥gra örebroare, Kajsa Zetterlund, fiol, Mats Lindström, bouzouki, och Andreas Svensson, dragspel, och med den omgivningen har inspelningarna inte sÃ¥ överraskande resulterat i ett sound som stundtals har en brittisk och nästan irländsk prägel.
   Under det här inspelningsarbetet och nÃ¥gra konserter i samband med vistelsen i Örebro fick Richard Lindgren ett nytt officiellt kompband pÃ¥ köpet. Med medlemmar som alltsÃ¥ är identiskt med huvudmusikerna pÃ¥ skivan. Där finns ingen trummis närvarande ty det taktfasta ligger i lÃ¥tarnas rytmer och det magiska sväng som dessa talangfulla musiker trollat fram tillsammans.
   Ã–rebro har för övrigt under de senare Ã¥ren blivit en andra hemmaplan för Richard. PÃ¥ mindre än tre Ã¥r har han besökt staden tolv gÃ¥nger och dÃ¥ uppträtt i 21 olika sammanhang pÃ¥ olika scener. Med en allt ökande popularitet som följd. Tala om Örebrovän.
   PÃ¥ den här skivan har Richard samlat ett förvÃ¥nansvärt varierat material. Hans bÃ¥da kärlekslÃ¥tar med helt olika aspekter, "A miracle like you", och "Letting go of you", fÃ¥r väl anses tillhöra det traditionella material han fyllt hela sin lÃ¥nga karriär. De irländska influenserna gör sig bokstavligen pÃ¥minda i den gamla och mycket vackra folkmelodin "I wish I had someone to love me" med Richard bakom pianot.
   Skivan innehÃ¥ller ytterligare en sÃ¥ kallad cover, Mississippi John Hurts "Make me a pallet on the floor", en akustisk och smidigt tajt countryblues med underbar fingerpicking av Unenge. "Heart of the land" är med sina 7:27 nÃ¥got av hörnsten pÃ¥ skivan och höll i ett skede ocksÃ¥ pÃ¥ att bli titel pÃ¥ hela skivan. Uppenbart pÃ¥verkad av Bob Dylans nästan 50 Ã¥r gamla "Desolation row" berättar Richard en betagande dagbokshistoria frÃ¥n Triple Troubadours-turnén tidigare i vÃ¥ras. Mycket underhÃ¥llande och intressant.
   Richard har ocksÃ¥ skrivit en hyllningslÃ¥t till sin älskade dryck, "Guinness song". En lÃ¥t som tenderar att bli en mycket populär allsÃ¥ng pÃ¥ framtida Richard Lindgren-konserter.
   Men av allt positivt pÃ¥ skivan är det ändÃ¥ titellÃ¥ten som imponerar allra mest pÃ¥ mig. Tom Waits- och Townes Van Zandt-fantasten har skrivit och framför en lÃ¥t med stor melodisk briljans. Naturligtvis har han ocksÃ¥ pÃ¥ sedvanligt sätt satt fina och vemodiga ord pÃ¥ känslorna. En lÃ¥t som till uppbyggnad och melodi för tankarna till legendariska lÃ¥tskrivare som Burt Bacharach, kanske Jimmy Webb eller till och med Warren Zevon.
   Skivan släpps officiellt 18 september men finns redan nu att köpa i Örebro i skivbutiken Najz Prajz.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 2013 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.