Blogginlägg

Januari 2024 på Håkans Pop

Postad: 2024-02-01 07:53
Kategori: Blogg


Erik Emmoths tre framträdanden på Folk at Heart tog mig och övriga festivalbesökare med storm. Här är en privat inspelad del av Eriks sista konsert på festivalen.

UNDER JANUARI MÅNADS FÖRSTA DAGAR får vi som vanligt en explosion av livemusik i Örebro. Under två dygn genomfördes inomhusfestivalen Folk at Heart för nionde gången på Scandic Grand Hotel och rapporter från både fredags- och lördagskvällen fick plats på Håkans Pop. I övrigt innehöll Håkans Pop under januari de fasta kategorierna Best of 1973/1974, min rangordnade lista på favoritalbum från de åren, min saknade vän Anders Erkmans finaste fotografier och rader av intressanta (men inte alltid fantastiska) coverskivor plus en rejäl skivrecension, ett farväl av en gammal trummis och vän, TisdagsAkademi-rapport och jag hann även med ett viktigt biobesök.
   På Folk at Heart festivalen fick vi uppleva ett mäktigt genombrott av den debuterande 23-årige Gällivarekillen Erik Emmoth som imponerade på alla sina tre framträdanden som fick mig att skriva en specialartikel några dagar efter festivalen. På en längre YouTube-länk (28:25) kan ni ovan se och höra Emmoth med det kompande bandet The Burning Speedos från det sista uppträdandet runt midnatt på lördagsnatten.
   Redan på årets första dag kunde jag avslöja 22:a-platsen på min lista med favoritalbum från 1973/74, Bruce Springsteen, och fortsatte sedan uppåt på listan med skivor av Mike McGear, Ron Wood, Jimmy Webb och Ted Gärdestad.
   Coverskivorna jag skrev om under januari var gjorda av Death Cab For Cutie, Booker T & the MG's, The Speedways och Judy Collins.
   På årets andra dag avled trummisen Ingemar Dunker och det fick mig att minnas honom både privat och hans professionella jobb som musiker.
   Imperiet-dokumentären ”Ett hjärta är rött” hade premiär på bio i Örebro 25 januari och jag skrev givetvis en recension av filmen.

ÅRETS FÖRSTA MÅNAD VAR INTE PÅ FÖRHAND fylld med så många hoppingivande nyutgivna album. Men min gamle favorit RICHARD LINDGREN gjorde ett fantastiskt helgjutet album, ”Grand jubilee”, som fick mig att jubla i både ord och känslor i en längre recension. Månadens klart bästa album! I övrigt bland nya album har jag, med hjälp av många tips från när och fjärran, lyssnat på flera för mig tidigare okända artister och grupper och upptäckt både spännande och intressanta artister.
   KATY KIRBY, född i Texas men bor nu i New York, tillhör uppenbart den spännande skaran av nya amerikanska sångerskor. Hennes andra album ”Blue raspberry” pendlar lite tålamodskrävande mellan lite olika genrer men det finns hela tiden en lekfullhet som jag, i brist på något annat, ibland vill jämföra med Laleh. Naturligtvis resulterar det inte i ett helgjutet album men stundtals hittar jag självklara guldkorn.
   Fram till nu hade jag aldrig hört talas om CHATHAM COUNTY LINE fast de har producerat skivor i 20 års tid. Kommer från North Carolina och tillhör officiellt bluegrassgenren men är inte så traditionella i sound och arrangemang. På albumet ”Hiyo” blandas moderna syntetiska instrument med banjo, fiol och ståbas och många låtar bygger på röststarka arrangemang. Låtmässigt lite ojämnt men soundet är onekligen intressant.
   CLAY PARKER and JODI JAMES är egentligen två separata artister men på albumet ”Your very own dream” möts de demokratiskt i åtta låtar som de har skrivit tillsammans. De delar utrymmet vid mikrofonen och Jodis röst har en viss likhet med Eilen Jewel. Flera starka sånger i lågmälda och nakna arrangemang där gitarrsoundet är väldigt livebaserat. Ibland får det mig att tänka på en amerikansk variant av Richard & Linda Thompson under det parets bästa epok på 70-talet.
   Tack för BILL RYDER-JONES-tipset, Lars Nylin! Han var en gång medlem i den engelska gruppen The Coral vars musik jag under senare år har uppmärksammat flera gånger. Främst tack vare deras uppfinningsrika och starkt varierade popmusik. Ryder-Jones lämnade bandet 2008 så han har tagit en annan showbusinessväg men delar fortfarande fascinationen för oerhört personlig pop med bandet.
   Albumet ”Iechyd da” (fråga mig inte vad det betyder...) är så njutbart och intressant att lyssna på i sin helhet. Ofta sjunger Bill nästan viskande och musikaliskt befinner han sig någonstans mittemellan Ed Harcourt och Mercury Rev men är mest av allt sig själv. Popmusik med läckra detaljer som stråkar och barnkörer och det starka låtskrivandet, som jag ibland vill jämföra med Jeff Lynne, närmar sig gång på gång himmelska höjder. Som i låtar som ”A bad wind blows in my heart, pt 3”, If tomorrow starts without me” och ”How beautiful I am”.

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Bengt Gustafsson kommenterade 2024-02-01 18:22:44:
Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when you raise a glass to toast another person or when you clink glasses with a group of friends in celebration.
Googlesökning.
Svar:
Thanks!



10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (522)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (172)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Februari 2024 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29      

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.