Blogginlägg från 2013-05-08

Singlar#12: NICK LOWE

NICK LOWE: So it goes (Stiff, 1976)

DEN HÄR NICK LOWE-SINGELN ÄR FÖRMODLIGEN VÄRLDENS MEST KÄNDA SINGEL - som aldrig nådde en enda listplacering i sitt hemland. Den är historisk på många sätt. Skivbolaget Stiffs premiärsingel, det kommersiellt vågade/misslyckade beslutet (av Jake Riviera som här har fått exklusiv producentcredit) att lägga den mest kommersiella låten som singel-b-sida och sedan var det Nick Lowes legendariska solodebut. På en karriär som inte går att beskriva i sin korthet. Därför gjorde jag och Lasse Kärrbäck en omfattande diskografi om Nick för några sedan.
   Om "So it goes"/"Heart of the city" är Nick Lowes egentliga solodebut går naturligtvis att diskuteras, ty den Holland-utgivna "Keep it out of sight" slår "So it goes" med några månader, men Stiff-singeln känns definitivt mer officiell.
   Nu börjar vi på den här långa resan som handlar om mina 100 bästa singelfavoriter närma oss toppen och därmed också ämnen, artister och skivor som jag har skrivit om tidigare på den här sidan. Därför kommer det nog bli, under återstoden av den här listföljetongens klättring mot nummer ett, en och annan upprepning av tidigare information eller hel enkelt en länk till en tidigare artikel.
   Även den här klassiska singeln har jag beskrivit närmare vid ett tidigare tillfälle, när jag för några år sedan rangordnade mina Stiff-favoriter, och det finns inte så mycket mer att tillägga till den artikeln.
   14 augusti 1976 inleddes alltså en legendarisk skivbolagshistoria och samma dag med samma singel inleds en fantastisk solokarriär med en av Englands absolut bästa låtskrivare. Historia skrevs med andra ord.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.