Blogginlägg från 2013-05-03

Singlar#14: BILLY BREMNER

BILLY BREMNER: Laughter turns to tears (Stiff, 1982)

BILLY BREMNERS STIFF-PERIOD VAR KORT MEN INTE BORTGLÖMD. Efter Rockpile-äventyret som pågick mer eller mindre regelbundet mellan 1976 och 1981 började Billy Bremner göra alltmer studiojobb. Spelade med nästan alla från Dave Edmunds och Carlene Carter via Phil Lynott och Elvis Costello till Maggie Bell och Thin Lizzy innan hans korta Stiff-epok inleddes hösten 1981 med singeln "Loud music in cars".
   En singel som följdes upp av en i mina öron ännu starkare singel, "Laughter turns to tears", i februari 1982. Samarbetet med Will Birch var naturligtvis ett helt lyckat koncept. De skrev låtar ihop, Birch producerade och förutom två Stiff-singlar resulterade deras samarbete i ytterligare en singel, "Meek power", ett utsökt album "Bash!", som inkluderade två singlar till, några år senare.
   Stiff-singlarna var faktiskt inte Billy Bremners solodebut. Han hade redan 1977 och 1978 gjort två singlar under eget namn fast han kallade sig Bill respektive Billy Murray, med andra ord hans första- och andranamn. Här kan ni läsa mer om Billy Bremners bedårande (skiv)historia.
   Jag har dessutom redan för några år sedan skrivit en lång artikel om "Laughter turns to tears"-singeln som jag passar på att hänvisa till.
   När "Bash!" släpptes drygt två år efter Stiff-singlarna fanns två av de fyra låtarna med, "Stolen from Stiff Records" som det stod på omslaget. Men mycket anmärkningsvärt fanns inte "Laughter turns to tears" med men däremot dess b-sida, den märkliga "Tired and emotional (and probably drunk)". Jag frågade Will Birch om orsaken och han svarade:
   "'Loud Music In Cars' was added because it had been a very minor hit but "Laughter..." had not, hence it's exclusion. 'Tired..." was added as it was considered a good track that had languished as a b-side. Mostly Arista's decisions as I recall. W."
   
A-sidan:


/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.