Blogginlägg från 2013-05-07

"Land of nowhere"

LANDSTROM
Land of nowhere
(Kullsta/Rootsy)

Ibland är jag glad att jag får nya skivor i handen långt innan release och att jag sedan tar tid på mig att lyssna, lyssna och lyssna. Som i det här fallet. Landstrom, duon och det äkta paret Carina Landin och Göran Lindström från Kullsta utanför Hammarstrand i djupaste Norrland, sjunger och gör musik som smyger sig på.
   Det finns inget påtagligt omedelbart i duons arrangemang, de skriver inte uppenbart enkla hits och de gör sig inte till för att snabbt fånga publiken med några spektakulära riff eller något utstuderat arrangemang.
   Nej, Landstrom har så mycket mer att komma med i långa längden. I botten på deras musik finns americanadoftande klanger med ofta dovt molldominerat skimmer. För att ta sig igenom ljudbilderna uppbyggda på vemod och ödsliga vidder (västra Jämtland?) krävs ett visst tålamod och positivt tänkande. När jag som lyssnare ger skivan den chansen och kommer ut på andra sidan fylls jag av tillfredsställelse och viss glädje.
   Det är efter otaliga lyssningar jag upptäcker hur duon drar en förhållandevis rak linje från Carter Family till Daniel Lanois. Så traditionell och så modern är nämligen Landstroms musik. Här dekorerar urgamla valstakter de sparsamma arrangemangen där paret spelar alla instrument förutom trummor (Micke Ajax) och trumpet på en låt (Gustaf Hylén). Det blir en mix av trygghet och spänning som påverkar lyssnandet positivt.
   Bakom alla långsamma melodier och vemodigt loja sångröster vilar stark och personlig musik. Ett ljudlanskap som ofta är andlöst vackert. Ibland ("Travellin' in time") förekommer det lite skruvade och distade ljud men de ögonblicken är i minoritet och fungerar som en språngbräda för att ta sig tillbaka till de dystert varsamma men mycket vackra harmonierna. För att riktigt uppskatta det vackra behövs det stundtals mörker och oväsen.
   Det känns tämligen omotiverat att räkna upp favoritlåtar på skivan för den ena låten efter den andra gör stora emotionella avtryck i min hjärna. Men tvingas jag ändå välja återvänder jag väldigt gärna till "Open spaces", "To my dearest" och "From across the border", tre av låtarna på skivan som mest av allt ekar gammal folkmusik och melodiskt är jag först övertygad om att det är covers. Men precis som på övriga skivan har Carina och Göran skrivit allt själva. "Laws and faith", "Up the chimney" och den psalmliknande "Into the forest" rekommenderas också.

/ Håkan

"Rockin the night away"

THE JETAWAYS
Rockin' the night away
(Vintjärn)

The Jetaways är ett utpräglat rockabillyband från Åsbro som spelar överraskande varierad musik. På sitt andra album visar gruppen upp både gammal rock'n'roll, smäktande pop, instrumentalrock och country. Ofta har kvartetten letat material längst ned i lagret bland de gamla vinylsinglarna, sorterat bort de mest uppenbara och allmänt uttjatade hitsen och siktat in sig på bra men inte så kända låtar.
   Förebilder som Johnny Burnette och Melvin Endsley har ju gjort några berömda klassiker (exempelvis "Tear it up" respektive "Singin' the blues") men här blir det så mycket mer intressant när Jetaways plockar upp låtar som "You gotta get ready" (ren Rockpile-känsla i arrangemanget) respektive "I gotta feelin'", båda original från 1958.
   Blandningen på skivan är som sagt positiv och urvalet av låtar är huvudsakligen spännande. Ofta obskyra och slagkraftiga covers, Turner Moore, Jimmy Roby och Wayne Cochran, men även några originallåtar mest skrivna av sångaren Jan Östlund (gift med Eva Eastwood). Korthuggna koncentrerade energiurladdningar där ingen låt är längre än 3 minuter.
   Som första låt på nya albumet väljer gruppen däremot att gå emot sin egen ambition och inleder med en av Sam Cookes mest kända låtar, "Twistin' the night away" som de har döpt om till "Rockin' the night away", som också har blivit den mindre spännande titeln på hela albumet.
   Wayne Cochrans gamla singel-b-sida "Cindy Marie" från 1964 imponerar mest på skivan. Buddy Holly-inspirerade rytmer och en gitarr (Hampus Letskog) som briljerar. The Traits "Live it up" från 1959 svänger grymt, Turner Moores "I'll be leavin' you" är ännu mer energisk och de genuina rockabillyrötterna i Jimmy Robys "Be boppin' baby" är djupa.
   Men mest av allt överraskar den countrydoftande "My beutiful girl" vars historia egentligen inte passar in här. Bara några år gammal låt, skriven av en ung Dallas Green, inspelad av hans soloprojekt City and Colour (efter hans namn...) från Kanada och i händerna på Jetaways låter det som en Charlie Rich-låt från det sena 50-talet. Förbluffande.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.