Blogginlägg från 2013-05-21
Ray Manzarek (1939-2013)
Har man, som Ray Manzarek, en gång i tiden spelat karaktäristisk orgel i The Doors var man väldigt delaktig i gruppens personliga sound. Och då känns det också logiskt med ett "Minns"-porträtt på den här sidan.
The Doors var tidigt ett favoritband och redan deras första intensiva singel, den kommersiellt inte så framgångsrika "Break on through (to the other side)", föll i min smak medan uppföljaren "Light my fire" tillhör de stora poprockklassikerna alla dagar i veckan.
Utan att en enda gång, en enda vecka med en enda singel, hamnat på Tio i Topp (uppseendeväckande, va?) så gjorde gruppen, som fick sitt namn efter Aldous Huxleys bok "The Doors of perception", en fantastisk rad med starka singlar under fyra år där den ena singeln, exempelvis "Hello, I love you", överträffades av nästa, exempelvis "Touch me". Hela tiden med Ray Manzareks orgelsound som bärande igenkänning, givetvis vid sidan av den energiske och kraftfulle sångaren Jim Morrison.
Alla gruppens singlar fram till just "Touch me" skrevs av hela gruppen under samlingsnamnet "The Doors" medan låtarna på albumen gav credit åt varje person i gruppen. Jag var sjukt intresserad av deras singlar men ägde inget album förrän 1969 och "The soft parade" samtidigt som låtskrivarnamnen började vridas över på enskilda namn med gitarristen Robbie Krieger och Jim Morrison som de ledande.
The Doors hade aldrig officiellt någon basist. Ofta medverkade någon studiobasist på skivorna men live blev det Manazareks uppgift att påverka bastonerna i arrangemangen på sina keyboards. Och på skivorna var det hans instrument som ofta satte prägel på arrangemangen.
Lyssna bara på det världsberömda orgelintrot till "Light my fire", honkytonkpianot på "People are strange", den udda cembalon på "Love me two times", piporgeln på "Hello, I love you" och den stegrande orgeln (och stråkarrangemanget) som gav dramatik åt "Touch me". Glöm heller inte elpianosolot (och det artificiella regnet) på spöklika "Riders on the storm", singeln som släpptes en månad innan Jim Morrison dog i juli 1971.
Jim Morrison var rösten och ikonen i The Doors men Ray Manzarek tillförde soundet viktiga beståndsdelar.
Ray Manzarek (vars namn stavades Manczarek när han föddes) dog av cancer i gallan i går 20 maj 2013.
/ Håkan
Singlar#4: THE POGUES
THE POGUES: A pair of brown eyes (Stiff, 1985)
NÄR VI NU NÄRMAR OSS TOPPEN PÅ MIN LISTA ÄR DET INTE SÅ KONSTIGT att jag redan har berättat mycket om skivorna på den här sidan under de snart sex år som Håkans Pop har existerat. "A pair of brown eyes" är Pogues tredje singel-men var gruppens första listsuccé i England. Visserligen var placeringen blygsam (#72) i mars 1985, men det skulle bli bättre i december 1987 när "Fairy tale of New York" släpptes.
"A pair of brown eyes" var det första dokumenterade samarbetet mellan producenten Elvis Costello och Pogues. Kombinationen var ett genidrag och plötsligt skrev Shane MacGowan bättre låtar och Pogues skivor lät mer professionella i studion än tidigare. Singellåten hämtades från inspelningen av gruppens andra album, "Rum, Sodomy & the Lash", som skulle släppas i augusti 1985.
Pogues var vid tillfället för singelreleasen en grupp på sex personer, Shane MacGowan, sång, Jem Finer, banjo, James Fearnley, dragspel, Cait O'Riordan, bas, Andrew Ranken, trummor, och Spider Stacey, tin whistle, men skulle precis utökas med Philip Chevron, gitarr. Först som tillfällig ersättare av Finer, som skulle vara pappaledig, men blev sedan kvar i bandet som gitarrist när MacGowan ville koncentrera sig på sången. Chevron blev faktiskt bandets förste medlem från Irland där han hade punkrötter i gruppen The Radiators From Space.
Chevron hade under de senare åren innan Pogues jobbat som producent åt Peelers, The Prisoners och The Men They Couldn't Hang. 1983 hade han dessutom givit ut en solosingel på Elvis Costellos skivbolag IMP, Brendan Behans "The captains and the kings". Han producerade även en annan artist på IMP, Agnes Bernelle. Det fanns alltså ett samband mellan Costello och Chevron innan Pogues.
Jag har exempelvis berättat det mesta om "A pair of brown eyes" här. Producerades alltså av Elvis Costello i Elephant Studios med teknikern Colin Fairley. Min 12"-variant (se etiketten ovan) har en liten förlängd version av "A pair of brown eyes". Den har dessutom två b-sidor, båda är gamla traditionella låtar producerade av Philip Chevron (fast hans förnamn är felstavat på etiketten som "Phillip"), "Whiskey you're the devil" och "Muirshin Durkin". Den förstnämnda låten är kanske mest känd med The Clancy Brothers och Tommy Makem och den andra berättar om emigranten från Irland som letar guld i Kalifornien.
A-sidan:
B-sidan:
"Muirshin Durkin":
/ Håkan
<< | Maj 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: