Blogginlägg

"Jag ler, jag dör"

Postad: 2013-09-17 07:59
Kategori: Skiv-recensioner



KAJSA GRYTT
Jag ler, jag dör
(Playground)


Jag brukar generellt sett inte publicera recensioner här där jag är mindre nöjd eller missnöjd med skivan. Men i Kajsa Grytts fall måste jag få göra ett undantag. Dels var hennes förra skiva, den stundtals magiska "Kvinna under påverkan", av sådan sensationell kvalité att jag inför nya skivan (som släpps imorgon) hade tveklöst överdimensionerade förväntningar. Och dels är Kajsa Grytt alltid, oavsett förväntningar eller resultat, en av Sveriges mest intressanta artister.
   Min rent hypnotiska fascination för Kajsas förra skiva byggde på kombinationen av hennes personlighet, texter, melodier och producenten Jari Haapalainens våghalsigt spännande utanpåverk med galna idéer och brinnande rockmusik. Balansen och resultatet var som sagt bedårande och jag kan redan nu garantera att Kajsas skiva från 2011 finns med på min lista när jag mot slutet av 2019 ska sammanställa mina favoriter över decenniets bästa skivor.
   Jag är inte lika imponerad, inte lika nöjd och inte heller lika övertygad av samarbetet den här gången mellan poeten Grytt och ljudkonstnären Haapalainen. Här tar de konceptet fritt formad svensk rockmusik ett steg längre. Enligt min åsikt ett steg för långt.
   Efter två låtar, "Du ler, du dör" och "Stort nog som det är", sitter jag som ett frågetecken. Är det "Grytt möter industrirock" eller ska det jag hör beskrivas som "syntetisk hårdrock". Grytts nya skiva väcker uppenbart känslor och det har säkert varit huvudspåret i produktionen av denna skiva.
   Kajsa Grytt är ju en kvinna under påverkan (förlåt ordvitsen) av rebellisk punkrock och ofta får jag känslan att hon (och Jari) vill chocka, överraska och slå oss lyssnare på truten med soundet de nya låtarna. Det är inte så mycket till melodiskt finsnickeri på nya skivan. Soundet är intensivt, modernt, rytmiskt, kallt, kliniskt med slagverk mot stål och Grytts ofta ekodraperade röst befinner sig långt ner i mixen långt från känslorna.
   Det finns några ljuspunkter på skivan, "Jag ler, jag dör" är inte enbart ett hysteriskt förkastligt album, som jag ska återkomma till. Men först måste jag passera okonstruerat slammer, en hopplöst dränkt sångstämma, vilt cirkulerande ljud, punkintensitet a la saliga Tant Strul och även retrosyntljud från 80-talet.
   Nu till skivans positiva inslag. "Du vet ingenting" är lite lugnare och mer strukturerad än skivan i övrigt. Kajsa sjunger som en liten flicka medan intensiteten ökar i låten.
   "Kunskap är makt" har en typisk rock'n'roll-gitarr i fronten och är den enda låten här som hade platsat på förra skivan. Den är tillochmed vacker i vissa sekvenser.
   Avslutande "Under skinnet" är en rent magisk ballad där Kajsa sjunger bättre med en röst som är mer naturlig. Och texten hörs därmed mycket bättre. Påminner dessutom om "Somom" (stavat just så), en låt på förra skivan. Det är just här, i skivans elfte timme, som Kajsa Grytt nästan tar sig under skinnet på oss.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2013 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.