Blogginlägg från 2020-09-23

Covers: The Commitments

Postad: 2020-09-23 07:54
Kategori: Cover-skivor

THE COMMITMENTS: Music from the Original Motion Picture Soundtrack (MCA, 1991)

SOM ALBUMTITELN KANSKE AVSLÖJAR tillhör den här coverskivan lika mycket soundtrack-kategorin. Ett soundtrack som till hundra procent innehåller amerikanska covers i soultraditionen från främst 60-talet. Fysiskt och fantastiskt framförda av ett fiktivt band i en historia (skriven av Roddy Doyle) som i sedvanligt irländsk realism blir oerhört underhållande. En film (regisserad av den nyligen avlidne Alan Parker) på gränsen mellan komedi, drama och musikfilm.
   Alan Parker hade ambitioner och önskemål om att få Van Morrison och Bob Hoskins i några roller men filmen är full av huvudsakligen okända skådespelare där nästan alla hade musikbakgrund men från mindre sammanhang. Medlemmar från ännu ej berömda The Corrs flimrar förbi i några små roller men en av skådespelarna, Maria Doyle Kennedy, var redan professionell som sångerska i den irländska rockgruppen The Black Velvet Band som gav ut sitt första album redan 1989.
   Men den stora framträdande rollen i filmen, som också blir det stora personliga genombrottet, gör den vid filminspelningen (hösten 1990) blott 16-årige(!) Andrew Strong som tar mikrofonen på sex av filmens och skivans 14 låtar. En grymt imponerande debut där han sjöng så övertygande och med sådan pondus att han just då befann sig på samma nivå som Al Green, Wilson Pickett och Otis Redding. Inte överraskande inledde Andrew redan 1993 sin solokarriär med egna skivor. Först på den Danny Kortchmar-producerade ”Strong” och sedan den i Sverige inspelade ”Out of time” (2000).
   I filmen bildas bandet, tio musiker och sångare som efter några komiska förslag till gruppnamn (Free Beer, A Flock Of Budgies, The Northsiders, The Liffy Lads, The Fucking Eejits...) till slut blir The Commitments, av en driftig manager som har sin bestämda uppfattning om bandets musikaliska riktning åt amerikansk soulmusik: ”The Irish are the blacks of Europe. And Dubliners are the blacks of Ireland. And the Northside Dubliners are the blacks of Dublin.”
   Filmen var en fantastisk upplevelse på biografen hösten 1991, rolig och musikalisk med mustiga imponerande versioner av de ganska välkända originalen. Bara några månader senare kom den här skivan som utan ackompanjerande bilder framför sig blev så mycket mänskligare. På enbart skiva är det inte lika upphetsande fast urvalet av låtar är intelligent.
   På Andrew Strongs mest framträdande låtar, ”Mustang Sally”, ”Take me to the river” och ”In the midnight hour”, är albumet en bra coverskiva utan att befinna sig på en extraordinär nivå. Det går liksom inte att öveträffa de ganska sönderspelade originalen. Då låter det lite mer spännande om Otis Reddings inte så kända ”Mr Pitiful”. Men rena ballader behärskar unge Andrew inte riktigt ännu och jag har säkert hört ett dussintal bättre versioner av den ofta magiska ”The dark end of the street”.
   De kvinnliga röstinslagen, på naturliga låtar som ”I can't stand the rain”, ”Chain of fools” och ”I never loved a man”, ger variationen en boost men inte heller de tolkningarna kan matcha originalen.


1. "Mustang Sally" (Bonny Rice) 4:02
1965. Singel med Sir Mack Rice (Låtskrivare: Mack Rice).
2. "Take Me to the River" (Al Green/Mabon Hodges) 3:36
1974. Albumet "Al Green explores your mind" med Al Green.
3. "Chain of Fools" (Don Covay) 2:58
1967. Singel med Aretha Franklin.
4. "The Dark End of the Street" (Dan Penn/Chips Moman) 2:34
1967. Singel med James Carr.
5. "Destination Anywhere" (Nickolas Ashford/Valerie Simpson) 3:08
1968. Singel med The Marvelettes.
6. "I Can't Stand the Rain" (Ann Peebles/Don Bryant/Bernard Miller) 3:12
1968. Singel med Ann Peebles.
7. "Try a Little Tenderness" (Harry Woods/Jimmy Campbel/Reg Connelly) 4:31
1932. Singel med Ray Noble Orchestra.
8. "Treat Her Right" (Gene Kurtz/Roy Head) 3:35
1965. Singel med Roy Head and the Traits (Låtskrivare: Roy Head).
9. "Do Right Woman, Do Right Man" (Dan Penn/Chips Moman) 3:15
1967. Singel-b-sida ("I never loved a man (the way I love you)") med Aretha Franklin.
10. "Mr. Pitiful" (Otis Redding/Steve Cropper) 2:07
1965. Singel med Otis Redding.
11. "I Never Loved a Man" (Ronny Shannon) 3:09
1967. Singel ("I never loved a man (the way I love you)") med Aretha Franklin.
12. "In the Midnight Hour" (Wilson Pickett/Steve Cropper) 2:21
1965. Singel med Wilson Pickett.
13. "Bye Bye Baby" (Mary Wells) 3:21
1960. Singel med låtskrivaren.
14. "Slip Away" (Wilbur Terrell/Marcus Daniel/William Armstrong) 4:27
1968. Singel-b-sida ("Funky fever") med Clarence Carter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.