Blogginlägg från 2020-09-03

Juni, juli och augusti 2020 på Håkans Pop

Postad: 2020-09-03 07:56
Kategori: Blogg

Foto: Carina Österling

DAGS ATT SAMMANFATTA SOMMAREN 2020, en sönderryckt årstid som vädermässigt var en berg-o-dalbana. Det har varit en skivsommar med nyheter från flera mäktigt stora namn i fokus, Bob Dylan, Neil Young, Pretenders, Håkan Hellström med flera. I pandemins spår har ingenting i sommar varit sig likt. Mina konsertbesök har nästan undantagslöst skett på nätet och väldigt sporadiskt. Jag inleder den här texten med en tillbakablick på de senaste veckornas innehåll på Håkans Pop, som i augusti nystartade för sin trettonde (13:e!) säsong, och avslutar sedan med noteringar om sommarens skivor.
   Den rangordnade listan på ”Bästa livealbum” spelar säsongens huvudroll som kategori på Håkans Pop på måndagar och kommer bli en spännande genomgång på mina favoriter i den ”levande” musikgenren. Fram till i måndags, sista augusti, inledde jag listan med placeringarna 38, 37 och 36 och artisterna Elton John, Roxy Music och Richard Lloyd.
   I säsongens fasta kategori om Cover-skivor har jag skrivit om Will Courtney, ett helt färskt album, och Judith Owen och bland återpublicerade Gamla krönikor, på fredagar, återvände jag under augusti till mars 1987 och maj 1997.
   Att uppleva streamade konserter på nätet gick för egen del märkbart ned i intensitet under sommaren men jag uppmärksammade ändå några. I juni såg jag den skånska hyllningen av Bob Dylan, Richard Lindgrens hemmaspelning i Malmö och Göran Samuelsson med band i ladan i Västra Ämtervik. Och i juli såg jag först den svenska hyllningen av Rolling Stones och sedan Ringo Starrs födelsedagsshow.
   Jag skrev en reflekterande artikel om att jag vet vad som hände 28 februari 1986, apropå Olof Palme-mordet, och sedan har jag uppdaterat mina egna konsertrecensioner på Håkans Pop med tidningsklipp från andra tidningar.
   Saknaden efter min fotograferande vän Anders Ekman blev under sommaren en röd tråd på Håkans Pop när jag varje dag publicerade ett nytt fotografi signerat Anders, har för övrigt fått uppskattande reaktioner på den följetongen. Tack!
   Apropå saknad hade jag under sommaren det tveksamma nöjet att notera när några pop- och rockprofiler avled. Pubrockgiganten Sean Tyla, popgeniet Emitt Rhodes, gitarrlegenden Peter Green och singer/songwriter-profilen Justin Townes Earle lämnade alla en stor tomhet efter sig.
   Jag höll på att glömma att jag faktiskt har upplevt en fysisk konsert under sommaren och det var så sent som i fredags när Olle Unenge och Mats Hellström möttes i en trädgård på öster i Örebro (se bild ovan) och spelade huvudsakligen Dylan-låtar för en liten men nöjd publik.

NÄR ANDAN HAR FALLIT PÅ HAR JAG jag under sommaren recenserat några album fullt ut: Ulf Lundells livealbum ”Rockhead live: #2 Göta Lejon, Sthlm 21 okt. 1980”, Göran Samuelssons ”TupilaK” och Pretenders fantastiska ”Hate for sale”.
   I mitten på maj gjorde jag en liten notering om första delen av Håkan Hellströms ”Rampljus”-album men när fortsättningen kom med ”Rampljus Vol 2” mitt i sommaren orkade jag inte riktigt analysera och sätta mina synpunkter på pränt och skivan var, kort sagt, ingen favorit i sommarvärmen.
   Däremot inleddes skivsommaren med ett alldeles hyfsat Bob Dylan-album, ”Rough and Rowdy Ways”, där han lät både bättre, piggare och roligare än på mycket länge. Samma dag, 19 juni (svensk midsommarafton märkligt nog), släppte även Neil Young sitt nya album ”Homegrown”. Ja, helt ny kanske inte innehållet var ty flera låtar har ju under åren efter inspelning 1974/75 släppts i olika sammanhang. En arkivrensning på gott och ont som inte satte så djupa spår i mig.
   Rent spontant tyckte jag inte att jag hade lyssnat på så många nya skivor i somras men nu när allt ska sammanfattas blir listan på lyssnade skivor ändå lång. Larkin Poe, Ray LaMontagne, Rufus Wainwright och Bonny Light Horseman tillhörde alla kategorin ”bra men inte tillräckligt bra”-skivor för att närmare granskas just nu.
   På ”I solnedgången” har Mando Diao valt att återvända till den dämpade lite mer folkmusikinspirerade genren som när de tonsatte Fröding och blev Svensktoppshjältar på köpet. Det är långt mellan garagerock och det här och jag önskar nog lite mer energi och elektricitet.
   Fick tips om gruppen Rolling Blackouts Coastal Fever och upptäckte albumet ”Sideways to New Italy” där pop i rocktakt eller energisk rock med poppiga melodier regerade.
   Gamla favoriterna i Jayhawks har lite svårt att leverera ett genomgående jämnstarkt och helt igenom homogent album. ”XOXO” har sina fördelar men dessvärre några riktigt konventionella rocklåtar utan personlighet.
   Bright Eyes har säkert gjort en av årets bästa album med ”Down in the weeds, where the world once was” men jag är än så länge inte riktigt klar med skivan. Den släpptes i fredags och jag har bara lyssnat några gånger och hör redan positiva tongångar som kan utvecklas och bli bättre och bättre för varje lyssning. Finns anledning att återkomma till skivan med den omotiverat komplicerade titeln.
   Eva Dahlgrens ”Evalution” släpptes också i fredags men där är jag inte lika positiv. Jag hade ändå på förhand optimistiska förväntningar, hennes förra album ”Jag sjunger ljuset” var en stor favorit 2016 och den nya är gjorde efter samma musikaliska recept, men det ekar tomt i de ganska tröttsamma keyboardsbaserade arrangemangen. Och jag hittar inte heller de starka melodier här som gav förra skivan en plats på årsbästalistan.
   Nisse Hellberg kan man lita på. ”Goda tider rullar in” är countryfierad rock'n'roll av absolut bästa sort. Soundet kan uppfattas vara snällt och ibland dansbandsinspirerat men med äkta steelguitar, fiol och förhållandevis många akustiska gitarrer blir det klockrent svängigt i varje skånsk textrad och traditionellt baserade melodi.
   Dan Penn är en amerikansk låtskrivargigant som ibland går in i studion och sjunger in sina låtar som på ”Living on mercy”. Välgjort men också så soulstänkt och välarrangerat att det blir lite för tillrättalagt och ospännande. Jag märker ju skillnaden när jag strax efter lyssnar på Reeds klassiska Fame Studio-inspelningar där det förekommer både nerv, energi och personlighet.
   Det var väl länge sedan Mike Scott och Waterboys gjorde något oförglömligt starkt på skiva men jag måste naturligtvis lyssna på varje ny skiva med det här klassiska bandet. Jag blir både tillfredsställd och bedrövad när jag lyssnar på ”Good luck, seeker”. Konventionell, opersonlig rockmusik samsas med ett par lyckade höjdpunkter. Nästan sju minuter långa ”My wanderings in the weary land” må vara en rak okomplicerad rocklåt men Scotts talande rockröst bygger upp enorma känslor och med Jim Keltner som medlåtskrivare kan jag inte låta bli att älska låten.
   Under några veckor hamnade jag den här sommaren mitt i engelsk folkmusik när den är som bäst. Det började med en återblick på Fairport Convention, fortsatte med fantastiskt nyintresse i Sandy Dennys artistbana och slutade med Shirley Collins aktuella album ”Heart's ease”. 85-åriga sångerskan Shirley har ju långa rötter i den engelska folkmusiken och sjunger här bättre än någonsin. På en platta med lagom få musiker bakom sig och övervägande traditionellt men inte sönderspelat låtmaterial.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.