Blogginlägg från 2020-09-25

Krönika: Mars 1997

Postad: 2020-09-25 07:52
Kategori: Krönikor

Den här krönikan har ingen personlig förankring utan berättar den i och för sig spännande historien om en av 70-talets mest kända hitlåtar som hade sina rötter i 1961 års popmusik. Men landade också i en helt ny svensk singel som var het och aktuell när jag skrev krönikan i mars 1997.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Magasinet 21/3 1997.

EN RESA I TIDEN MELLAN 61 OCH 97

EN VANDRING I TIDEN KAN VARA EN MINST lika fantasieggande resa som att geografiskt förflytta sig från plats till plats.
   Historien jag ska berätta börjar 1961 i New York och får en fortsättning den här veckan på en svenskproducerad helt aktuell singel.
   Med en låt som via en dödlig sjukdom, stämningsansökan och fem-sex miljoner sålda ex satt djupa spår i pophistorien.
   I Bronx bland de fattigaste husen bodde en barskrapad låtskrivare, Ronnie Mack. Han övertalade en då okänd tjejkvartett, The Chiffons, att spela in en demo av ”He's so fine”.
Mack gick sedan runt och presenterade låten för ett otal olika förlag. Innan någon nappade. Skivinspelningen gjordes i Capitol-studion, där en tekniker (Johnny Cue) tipsade om det särpräglade ”Doo-lang, doo-lang”-introt.
   Tio skivbolag tackade nej innan det elfte, Laurie, drog vinstlotten. Skivan kom ut i februari 1963, nådde förstaplatsen i USA efter två månader och strax efter genombrottet dog Mack i Hodgkins sjukdom.
   Chiffons fick några hits till innan gruppen tynade bort. Som även låten borde ha gjort.
   Innan George Harrison 1970 skulle sparka igång sin solokarriär. ”My sweet lord” blev låten som gav George en flygande start.
   Redan några månader efter Harrisons skiva gick förlaget som ägde ”He's so fine” till domstol och hävdade att ”My sweet lord” var ett rent plagiat.
   En lång, utdragen process följde och först i december 1975 fastslogs att Harrison, som det hette, omedvetet plagierat ”He's so fine”. Han dömdes att betala 587 000 dollar i kompensation till motparten som vid utbetalningstillfället 1981 representerades av Allen Klein. Samme Klein som 1970, när ”My sweet lord” gavs ut, ironiskt nog var Harrisons manager.
   Under hela processen hävdade Harrison sin oskuld och påstod att gospelhitlåten ”Oh happy day” låg närmast i tanken.
   Med facit i hand kan vi konstatera att det är många karbonpapper mellan ”He's so fine” och ”My sweet lord”. Vilket svenska popgruppen Brainpool uppmärksammat och ger påpassligt ut de båda låtarna som ett medley på sin nya singel.
   Lyssna och det råder ingen tvekan. Det är samma låt med olika texter och arrangemang.
   ”My sweet lord” var först skriven för och utgiven av Billy Presten, på albumet ”Encouraging words” flera månader före Harrisons egen version. Prestons tolkning var klart gospelinfluerad och förde inte alls tankarna till 60-talspop.
   Där, som anonym albumlåt, kunde en av 70-talets största succéer gömt sig. För tid och evighet. Som skulle ha givit New York-domstolen mindre arbete, gjort Klein fattigare och tvingat Brainpool att leta andra låtar till nya singeln.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.