Blogginlägg

Unos låtar gör ingen hysterisk

Postad: 2012-03-14 07:54
Kategori: 90-talskonserter



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/11 1994.

UNO
Palladium, Örebro 4 november 1994


Efter en mer än medelmåttig solodebut på skiva så hade Uno Svenningsson turnépremiär i fredags på Palladium i Örebro. Inför en månghövdad och intresserad skara men på inget sätt hängiven publik.
   Det är med Unos fans som med hans musik. Det är vacker, melodisk och rytmisk men den gör ingen hysterisk. Varken i positiva eller negativ riktning.
   Uno själv stod stel, spänd och gravallvarlig som för att minimera risken för att bli att svett under sina tjocka lager av moderiktiga kläder.
   Det var nämligen varmt på Palladium men det hettade aldrig riktigt till. När han plockade fram några Freda-ess som ”Vindarna” och ”I en annan del av världen” var det dock nära ovation.
   Många av de mediokra låtarna på soloskivan blev givetvis bättre, tyngre och mer angelägna när de framfördes på scen.
   Förbättringen var mycket kompbandets förtjänst. Frånsett Sten Booberg (Sveriges gladaste gitarrist?) var det en sammanbiten kvintett som gjorde allt i dess makt för att liva upp Unos låtar.
   Men under balladerna, som jag har en känsla av dominerade konserten, ekade det ihåligt, livlöst och tråkigt.
   Mycket bättre var det i ”Tro på varann”, ”Nära sanningen” och ”Till fjärran land” som rockade på föredömligt. Så fräscht att jag inte saknade skivversionernas röster från Eva Dahlgren och Sanne Salomonsen.
   Konsertformatet höll det strikta klubb omfånget, 45 minuter plus tre extralåtar. Av vilka den sista var en nyskriven låt där jag åtminstone kunde ana den spänning som konserten i övrigt saknade.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.