Blogginlägg från 2012-03-23

Lysande rock av Nationalteatern

                                                                      Foto: Jan-Ola Sjöberg
Totta och Nikke Ström på konsert med Nationalteatern.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/8 1980.

NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER
Brunnsparken, Örebro 27 augusti 1980

Nationalteatern måste vara en av Sveriges mest långlivade rockgrupper. De har inte spelat renodlad rock hela tiden men sedan debutskivan 1973, ”Ta det som ett löfte…” har de varit den svenska musikrörelsens ledande band och en stor inspirationskälla för svenska band i allmänhet och Göteborgsgrupper i synnerhet.
   Naturligtvis har omsättningen på medlemmar varit stor men drivkraften och ledaren Ulf Dageby har alltid funnits i centrum. När nu den rockmusikaliska delen av teatern brutit sig loss och koncentrerar sig på musiken, turnerar i folkparkerna under det något pretentiösa namnet Nationalteaterns Rockorkester, bör Dagebys mångåriga drömmar ha gått i uppfyllelse.
   Så lysande och direkt imponerande var de också på scen nämligen.
   Redan i öppningslåten märkte jag deras storhet. Stadig, rullande och effektiv rockmusik som hade sina höjdpunkter i två av gruppens medlemmar, sångaren Totta Näslund och gitarristen Ulf Dageby.
   Totta hade en begränsad men ändå högst personlig röst (som genom ovanligt god ljudmixning också kom fram live) och Ulf var både elegant och tung i sitt gitarrspel.
   Repertoaren byggde mycket på gruppens raka rocklåtar genom åren men också några av Dagebys melodiska klassiker som ”Gnistrande snö” och ”Ut i kylan”.
   Dageby är en oerhörd tekniker, spelade slidegitarr helt oberörd och slängde iväg ylande men känsliga solon på sin gitarr. Rockorkestern står definitivt för sitt namn.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.