Blogginlägg från 2012-03-09

Rockturné i det lilla formatet

Bilder: Jan-Ola SjöbergDenny Laine (med fru Jo Jo) på Glädjehuset (Kåren) i Stockholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/9 1980.

DENNY LAINE BAND
Glädjehuset, Stockholm 4 september 1980

Denny Laine med band befinner sig på turné. En rockturné i det lilla formatet. En ovanlig och annorlunda inramning för den äldste Wings-medlemmen efter Paul McCartney. Inga jetplan, inga limousiner och inga mastodontarenor. Bandet inriktar sig istället på småklubbar och mindre lokaler i all anspråkslöshet.
   Den minimala förhandsreklamen för Stockholmsbesöket besannades av att blott ett par hundra mött upp på gruppens enda konsert i Sverige. Laine var avspänd och lössläppt på scen men hade ändå de stora stjärnornas otyglade sätt att bli försenad en timme.
   Bandet som Laine samlat omkring sig är mest gamla vänner, bland annat Wings-trummisen Steve Holly och Laines fru Jo Jo som körade, spelade tamburin och maraccas, utan att nämnvärt påverka helhetsintrycket.
   För att vara ute på turné är gruppen sparsamt representerad på skiva. Konserten innehöll därför många nya, tidigare okända, låtar plus Laines gamla klassiska hits ”Go now” och ”Say you don’t mind”.
   Men också några låtar av Laines fåtaliga Wings-låtar låg naturligtvis strategiskt utplacerade i konserten. ”Time to hide”, som begåvats med ett ”Band on the run”-sound, både inledde och avslutade den timmen långa konserten. Dessutom ingick en Wings-låt, ”Weep for love” en fin låt, som finns inspelad men ännu inte släppt på skiva.
   Apropå Wings avfärdade Denny Laines alla rykten om sprickor i gruppen. De samlas redan nästa vecka för repetitioner till kommande skivor och turnéer.
   Av sina omtalade instrumentala färdigheter visade Denny det mesta på gitarren. Men allra mest var hans röst en pärla såväl i de gamla som de nya låtarna. Inledningen till ”Go now” var ljuv.

Denny Laine, sång/gitarr
Jo Jo Laine, sång
Gordon Sellar, bas
Andy Richards, keyboards
Steve Holly, trummor
Michael Piggott, gitarr/fiol


Dagens Nyheter 6/9 1980.


Svd 6/9 1980.

/ Håkan

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.