Blogginlägg från 2012-03-09

Rockturné i det lilla formatet

Bilder: Jan-Ola SjöbergDenny Laine (med fru Jo Jo) på Glädjehuset (Kåren) i Stockholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/9 1980.

DENNY LAINE BAND
Glädjehuset, Stockholm 4 september 1980

Denny Laine med band befinner sig på turné. En rockturné i det lilla formatet. En ovanlig och annorlunda inramning för den äldste Wings-medlemmen efter Paul McCartney. Inga jetplan, inga limousiner och inga mastodontarenor. Bandet inriktar sig istället på småklubbar och mindre lokaler i all anspråkslöshet.
   Den minimala förhandsreklamen för Stockholmsbesöket besannades av att blott ett par hundra mött upp på gruppens enda konsert i Sverige. Laine var avspänd och lössläppt på scen men hade ändå de stora stjärnornas otyglade sätt att bli försenad en timme.
   Bandet som Laine samlat omkring sig är mest gamla vänner, bland annat Wings-trummisen Steve Holly och Laines fru Jo Jo som körade, spelade tamburin och maraccas, utan att nämnvärt påverka helhetsintrycket.
   För att vara ute på turné är gruppen sparsamt representerad på skiva. Konserten innehöll därför många nya, tidigare okända, låtar plus Laines gamla klassiska hits ”Go now” och ”Say you don’t mind”.
   Men också några låtar av Laines fåtaliga Wings-låtar låg naturligtvis strategiskt utplacerade i konserten. ”Time to hide”, som begåvats med ett ”Band on the run”-sound, både inledde och avslutade den timmen långa konserten. Dessutom ingick en Wings-låt, ”Weep for love” en fin låt, som finns inspelad men ännu inte släppt på skiva.
   Apropå Wings avfärdade Denny Laines alla rykten om sprickor i gruppen. De samlas redan nästa vecka för repetitioner till kommande skivor och turnéer.
   Av sina omtalade instrumentala färdigheter visade Denny det mesta på gitarren. Men allra mest var hans röst en pärla såväl i de gamla som de nya låtarna. Inledningen till ”Go now” var ljuv.

Denny Laine, sång/gitarr
Jo Jo Laine, sång
Gordon Sellar, bas
Andy Richards, keyboards
Steve Holly, trummor
Michael Piggott, gitarr/fiol


Dagens Nyheter 6/9 1980.


Svd 6/9 1980.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.