Blogginlägg från 2007-12-25

Shane MacGowan 50

Postad: 2007-12-25 22:22
Kategori: Blogg

Jag läser på BBC att ”Fairy tale of New York” är den mest spelade jullåten på engelska radio under de fem senaste åren. Låten, en duett mellan Shane MacGowan i Pogues och Kirsty MacColl, får varje år ett förnyat förtroende som en alldeles fantastisk jullåt.
   Då vill jag, så här i elfte timmen, också gratulera Shane som just i dag, juldagen 2007, fyller 50 år. Det tycker jag också är en helt fantastisk bedrift av en irländsk engelsman som inte levt det helt nyttiga livet. Och som jag i december 1986 inte gav många år till att leva.
   Efter en konsert på National Club i Kilburn i London skrev jag ordagrant: ”Det är en sorglig syn att se Shane MacGowan, Pogues ansikte utåt och enda identitet, så fullständigt leva sig in i rollen som alkoholist och naiv idiot. Vinflaskan är hans napp, han röker oavbrutet, dricker öl och sjunger. Hittar knappt ut från scenen och medmusikerna ler åt hans ledsamma beteende”.
   Idag är jag glad att jag hade fel i mina prognoser. Grattis, Shane!

/ Håkan

Fantastiskt bra tomterock helt i Chuck Berrys anda

Postad: 2007-12-25 13:51
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/12 2007.

KONSERT
”Rock’n’roll X-mas”
The Refreshments
Albert Lee
Linda Gail Lewis
Konserthuset, Örebro
21 december 2007


81-årige Chuck Berry gjorde väl inget gudomligt intryck i somras i Brunnsparken men under Refreshments julkonserter, som nu för tredje året i rad har blivit en återkommande tradition i Örebro, uppträdde den gamle rock’n’roll-legenden bildligt talat som gudfadern själv.
   Utan att det förekom speciellt många raka coverversioner av Chuck Berry-låtar så fanns det åtskilliga musikaliska referenser till hans riffiga rock, som bildat skola åt den rockmusik som Refreshments har i ryggraden, under stora delar av konserten. Och veckorna innan jul har deras repertoar anledning att klä sig i tomteluva och bli påverkad av julhysterin.
   Och av sentimentalt traditionella skäl, tror jag, grävdes det också djupt i den säsongsbundna avdelningen av jullåtar. ”White Christmas”, ”Silent night”, ”Frosty the snowman” och även Mozart (!), som alla framfördes i fredagskväll, borde väl ha fått stanna i den malpåse de hör hemma i. Då nådde den annars lysande konserten sin lägsta nivå.
   Efter Refreshments senaste föreställning i Konserthuset i våras, som var ett minst sagt ofokuserat framträdande, var det härligt att konstatera att revanschlusten låg i luften.
   De inledande 50 minuterna var det mest koncentrerade set jag har hört med Refreshments på många år. Visserligen var repertoaren svårt julinfluerad men det svängde tajt, om rocklåtarna, och gungade fint, om Johan Blohms lugnare countryfierade låtar, under hela deras set.
   Sedan kom den legendariske men ändå anspråkslöst engelske gitarristen Albert Lee och höjde stämningen ytterligare. Som förvånansvärt stark sångare och bevisat fingerfärdig gitarrist tog han låtar som ”I’m ready”, ”Luxury liner” och ”Sweet little Lisa” till nya fantastiska nivåer. Den sistnämnda låten har säkert inte svängt bättre sedan Dave Edmunds och Rockpile framförde låten 1980 på samma scen.
   Lee avlöstes av Linda Gail Lewis som kom och inledde starkt med Eva Eastwoods ”Me and the boys in the band” men sedan sjönk kvalitén till en medioker Jerry Lee Lewis-tribut-konsert. Utan att nämna hans namn, ”my brother” var tilltalet, följde tämligen mediokra versioner av mer eller mindre kända Jerry Lee-låtar.
   Under ”Whole lotta shakin going on” gungade det verkligen i bänkraderna och det blev inte mindre intensivt i Nisse Hellbergs finallåt ”Boogie on Christmas night” (Chuck Berry i ett nötskal) och extralåtarna som traditionellt avslutades med ”Run Rudolph run”.
   En fin och framförallt väldigt passande avslutning på en julkonsert i Chuck Berrys anda.

Låtarna:
Santa’s gonna rock
Frosty the snowman
Merry X-mas everybody
She’s in love with Santa
Winter wonderland
Santa looked a lot like daddy
Santa bring my baby back to me
I’m the real Santa
Hey there darlin’
Good boy
Forever shining star
My Christmas baby
Silent night
I’m ready (Albert)
Blue Christmas (Albert)
Santa Claus is back in town (Albert)
Sweet little Lisa (Albert)
Luxury liner (Albert)
Me and the boys in the band (Linda Gail)
Rockin’ with Santa (Linda Gail)
Crazy arms (Linda Gail)
Rudolph the red-nosed reindeer (Linda Gail)
Old fashioned Christmas (Linda Gail)
Whole lotta shakin’ going on (Linda Gail)
Boogie on Christmas night (alla)

Extralåtar:
White Christmas (alla)
Run Rudolph run (alla)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2007 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.