Blogginlägg

Under några år på 70-talet var han störst

Vaknade upp idag för att mötas av ”den stora nyheten” att Dan Fogelberg har avlidit. Han är ett namn från det förgångna. Ändå är det största nyheten på Billboards musiknyhetssajt och för mig, som har 70-talets countryrock nära hjärtat, känns nyheten en aning tung. Speciellt som jag för bara en månad sedan skrev en övergripande krönika om just countryrock här på sidan som följd av Eagles smått sensationella comeback på skiva.
   Under Eagles framfart låg Dan Fogelbergs musik precis i bakvattnet. Han skivdebuterade redan 1972, för övrigt samma år som Eagles, med ”Home free” och redan där fick Fogelberg visa upp sina kvalitéer som musiker på många olika instrument.
   Men det var på de två följande skivorna, ”Souvenirs” (1974) och ”Captured angel” (1975), han växte ut till en förstklassig låtskrivare, en ännu bättre sångare och en allt personligare artist.
   På ”Souvenirs”, producerad av Joe Walsh, skymtade Eagles i bakgrunden men det var låtarna ”Part of the plan”, ”Illinois” och ”As the raven flies” som visade upp countryrockens finaste ansikte.
   ”Captured angel” följde upp de goda förutsättningarna och där spelade Fogelberg som vanligt de flesta instrument själv med några få gäster som David Lindley, Russ Kunkel och John David Souther. Här kunde jag dessutom dra paralleller med Neil Young och skivan var, tillsammans med Nils Lofgrens första soloplatta, min största favorit det året.
   Sedan tynade det stora Fogelberg-intresset bort, väldigt snabbt faktiskt. ”Nether lands” (1977), med miljötexter och stråkarrangemang, följdes av Fogelbergs samarbete med jazzflöjtisten Tim Weisberg, ambitiösa men också pretentiösa ”Twin sons of different mothers” (1978) och där förlorade jag kontakt med denne specielle amerikanare.

Det har varit trögt med sidan under morgonen och förmiddagen. Jag fick en typ av förklaring av Anders Jakobson (min ende vän när det gäller teknik): ”Det var ett DNS-fel som innebär att "internet" inte fattade vart url:en hakanpettersson.se hörde hemma (samma sak med databasservern mysql08.cliche.se). Men nu förstår den igen.”
   Är det någon av er därute som försöker förstå problemet så kanske ni fick en förklaring nu.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.