Blogginlägg

Tributes: John Lennon

"Make some noise: The Amnesty International Campaign to Save Darfur" (Warner Bros, 2007)
Den här skivan är ett medmänskligt projekt som med Amnesty Internationals hjälp och Yoko Onos välsignelse ska samla in pengar till de svårt drabbade människorna i Darfur i västra Sudan. Undertiteln på skivan är ”The songs of John Lennon” och innehåller alltså ett otal John Lennon-covers av både kända och okända artister som exklusivt spelat in alla sina bidrag till den här skivan. En skiva som presenteras i ett omslag med ett hårt beskuret fotografi av John Lennon. Originalet, fotograferat av Iain MacMillan (han plåtade även ”Abbey Road”-omslaget), kan ni se här ovanför.

För det första är det tämligen rörigt när det gäller utgivningen av den här skivan. Den här dubbel-cd:n är också utgiven som ”Instant Karma: The Amnesty International Campaign to Save Darfur” och det finns åtskilliga olika kopplingar i olika delar av världen med olika låtar så jag blir alldeles yr när jag ska kolla upp det.
   Jag äger den som gavs ut i Sverige 2007 med 14 låtar på varje skiva och identisk med nedanstående låtlista.
   Utgivningen är extremt auktoriserad av Yoko Ono, som till den här skivan skänkte alla rättigheterna till John Lennon-låtarna till Amnesty International, men det betyder inte per automatik att skivans musikaliska värde på något sätt ökar. Däremot är jag övertygad om att pengarna som kom/kommer in med hjälp av det här projektet är extremt eftertraktade och av stor positiv betydelse för situationen i Darfur.
   Nej, det är till och med så att det är långt mellan de musikaliska topparna på skivan och det är långt mellan de intressanta ögonblicken. Låtmässigt är det givetvis i topp rakt igenom, John Lennons solomaterial innehåller bevisligen många klassiker och historiska ögonblick, men det finns ingen genomgående homogen standard på skivan.
   Exempelvis undrade jag redan från start vad de okända namnen Big & Rich, Eskimo Joe, Matisyahu, Jaguares och Jack’s Mannequin gör på skivan. Vad som förklarar deras medverkan. Den frågan kvarstår även efter lyssnandet.
   Den amerikanska countryduon, det australiska rockbandet, den judiska reggaemusikern, det mexikanska bandet respektive det amerikanska rockbandet tillför ingenting. Som bäst är deras bidrag konventionella och helt sensationsfria.
   Inte heller de tunga namnen U2 och R.E.M. övertygar. U2:s tolkning av ”Instant karma” är väl okej men inte mycket mer. Låten är ju trots allt en av Lennons starkaste men Bono sjunger ovanligt slappt. Fast den är sämre i jämförelse med tyska bandet Tokio Hotels hårdrocksversion av samma låt. Däremot överraskar Duran Duran med samma låt.
   Även R.E.M. misslyckas med att göra något personligt av en John Lennon-låt. Den akustiska ”#9 dream” är medioker och nästan likgiltig.
   Om vi ska koncentrera oss på det positiva är Christina Aguileras ”Mother” faktiskt bland topparna. Hon sjunger fantastiskt och den första sekunden är ett klockrent Lennon-eko.
   Det spännande mötet mellan Jakob Dylan och Dhani Harrison i ”Gimme some truth” är också positivt. Med läckert slidesolo av George Harrisons son Dhani fast det naturligtvis inte överträffar pappas brinnande solo på originalet.
   Jackson Brownes avskalade tolkning av ”Oh, my love” bakom pianot är också personligt och bra. Där rösten gör hela låten så väldigt vacker.
   Vad jag förstår har Green Days version av ”Working class hero” blivit en stor hit efter skivans utgivning. En mäktig stegrande tolkning med mycket energi och John Lennons egen röst på slutet.
   Sedan tar det fram till sista låten innan jag fysiskt hajar till. Regina Spektor gör något eget av ”Real love” med bara piano och en fantastisk röst till hjälp. Så bra att jag aldrig jämför med originalet vilket sker alldeles för ofta på den här skivan.

Innehåll:
Skiva: 1   
1. U2: Instant Karma
2. R.E.M.: #9 Dream
3. CHRISTINA AGUILERA: Mother
4. AEROSMITH featuring Sierra Leone's Refugee All Stars: Give Peace a Chance   
5. LENNY KRAVITZ: Cold Turkey
6. THE CURE: Love
7. CORINNE BAILEY RAE: I'm Losing You
8. JAKOB DYLAN featuring Dhani Harrison: Gimme Some Truth
9. JACKSON BROWNE: Oh, My Love
10. THE RAVEONETTES: One Day at a Time
11. AVRIL LAVIGNE: Imagine
12: BIG & RICH: Nobody Told Me
13. ESKIMO JOE: Mind Games   
14. YOUSSOU N'DOUR: Jealous Guy

Skiva: 2   
1. GREEN DAY: Working Class Hero
2. BLACK EYES PEAS: Power to the People
3. JACK JOHNSON: Imagine
4. BEN HARPER: Beautiful Boy
5. SNOW PATROL: Isolation
6. MATISYAHU: Watching the Wheels   
7. THE POSTAL SERVICE: Grow Old with Me
8. JAGUARES: Gimme Some Truth
9. THE FLAMING LIPS: (Just Like) Starting Over
10. JACK'S MANNEQUIN featuring Mick Fleetwood: God
11. DURAN DURAN: Instant Karma
12. A-HA: #9 Dream
13. TOKIO HOTEL: Instant Karma   
14. REGINA SPEKTOR: Real Love

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.