Blogginlägg från 2010-10-20

Glädje från Sydamerika

Sydamerikansk folkmusik var populärt på 70-talet. Startskottet för intresset var gruppen Los Incas medverkande på Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water" med låten "El condor pasa". Los Calchakis hade funnits sedan 1960 och existerar fortfarande som grupp.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/11 1972.

LOS CALCHAKIS
Konserthuset, Örebro 9 november 1972

Den sydamerikanska gruppen Los Calchakis framträdande i ett välfyllt Konserthus på torsdagskvällen blev som våntat en strålande uppvisning med sina exotiska och glädjespridande folkvisor från Sydamerika. Calchakis är den allra mest kända gruppen som just nu reser i Europa och sprider sin hemlandsmusik vidare.
   Att gruppen blivit så känd och populär beror väl delvis på deras instrumentala skicklighet. Alla musikerna spelar alla instrument, flöjt, trumma och gitarr. En annan anledning till framgångarna är förstås den publikfriande repertoaren. Den är inte tidsbunden och är inte speciell extrem utan vänder sig till så gott som alla som vill lyssna.
   Det är ju också de sydamerikanska gruppernas motto: Lyssna och njut! Det gjorde också de flesta under Calchakis-konserten.
   Melodierna som nästan var oförskämt enkla hade ofta flöjten som huvudinstrument. Flöjten är också något av något av nationalinstrument i Sydamerika och lever kvar sedan många århundraden. Gitarren, som också förkom i många former, kom ju till Sydamerika från Spanien redan på 1500-talet.
   Sångerna i Calchakis konsertprogram var till övervägande del instrumentala med en lättförståelig ramsa som med precision gnuggades in i lyssnarens medvetande. Den suggestiva rytmen från Bomba-trumman gjorde musiken handklappsvänlig men trots det var det märkvärdigt tyst i salongen.
   Bland den digra uppsättningen av instrument fanns det följaktligen många flöjter. Den som jag personligen fastnade mest för var Siku-flöjten. Konversationen, som de uttryckte det, mellan de två siku-flöjterna tycker jag säger allt om sydamerikansk folkmusik. Konserten var på inget sätt musikaliskt perfekt men även en enkel melodi med enkla instrument kunde i torsdagskväll fästa sig hos åhörarna.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.