Blogginlägg från 2010-10-27

Tributes: Johnny Cash

"Kindred spirits" (Sony, 2008)
Johnny Cash dog 12 september 2003. Ett år innan, i september 2002, släpptes två tributeskivor med Cash-låtar. Dels ”Dressed in black” som släpptes 17 september och jag skrev, spöklikt och helt omedvetet, om skivan 17 september 2008. Och dels den här som släpptes sju dagar efteråt. Undertiteln ”A tribute to the songs of Johnny Cash” skvallrar om att det är låtarna och inte originalen som tolkats. Med Marty Stuart, artist och en gång i tiden gift med Johnnys dotter Cindy, som initiativtagare.

Jämfört med ”Dressed in black”-skivan är artisterna lite mer berömda här och de så kallade tolkningarna är mer personliga med flera ambitioner att ändra arrangemangen och göra något annorlunda. Det gör ”Kindred spirits” till en sammanlagt mer spännande skiva.
   Dwight Yoakam gör en mindre känd Cash-låt som i sitt rejäla countryarrangemang påminner om Bob Dylans “Don’t think twice”. Och blåset bakom är bade udda och annorlunda.
   Dylan själv gör en av skivans oförglömliga insatser, i balladen ”Train of love”, där han i ett talande intro säger ”Hey Johnny, I wanna say hi and sorry we can’t be there, but that’s the way it is” och berättar sedan att “Train of love” sjöng han långt innan han själv började skriva låtar. En överraskande smäktande countryballad,
   Little Richard gör en sedvanligt skrikig rockabilly-tolkning av ”Get rhythm” till ett hamrande piano i kompet. Och Hank Williams Jr gör en rockigare och tuffare version av ”Big river” medan Travis Tritt har överraskande gjort en ballad av ”I walk the line”. Väldigt lite country där.
   Bruce Springsteens bidrag drar naturligtvis till sig uppmärksamhet men hans ”Give my love to Rose” är en ganska typisk Bruce-trubadurballad till enbart akustisk gitarr i kompet.
   Cash tolkas både som altcountry med feta gitarrer (Charlie Robison), tre kvinnliga röster i underbar harmoni (Mary Chapin Carpenter, Sheryl Crow and Emmylou Harris) ochtämligen konventionell rockabilly (Marty Stuart).
   Steve Earle, skivans andra stor bidrag, gör en mindre känd Cash-låt. "Hardin Wouldn't Run" som är hämtad från Johnnys album ”Sings the ballad of the true west” (1965) och precis som Johnny gör på originalet berättar även Steve en John Wesley Hardin-anekdot i inledningen till låten.
   Skivans vackraste ögonblick är när stora delar av familjen Carter-Cash samlats, inklusive Johnny, och sjunger ”Meet me in heaven”.

Innehåll:
Dwight Yoakam - "Understand Your Man" – 3:13
Rosanne Cash - "I Still Miss Someone" – 3:14
Bob Dylan - "Train of Love" – 3:23
Little Richard - "Get Rhythm" – 3:02
Keb Mo' - "Folsom Prison Blues" – 3:53
Travis Tritt - "I Walk the Line" – 4:18
Hank Williams, Jr. - "Big River" – 3:07
Bruce Springsteen - "Give My Love to Rose" – 2:55
Charlie Robison - "Don't Take Your Guns to Town" – 3:46
Mary Chapin Carpenter, Sheryl Crow and Emmylou Harris - "Flesh and Blood" – 3:44
Steve Earle - "Hardin Wouldn't Run" – 4:23
Marty Stuart - "Hey Porter" – 2:32
Janette Carter, Johnny Cash, June Carter Cash, Earl Scruggs, Connie Smith, Marty Stuart and Darrin Vincent - "Meet Me in Heaven" – 3:21
The Mudcats - "For Luther (I Walk the Line Reprise)" – 0:48

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.