Blogginlägg från 2021-08-21

Närvarokänsla med Bagari-Hayes Project

Bilder: Carina Österling

THE BAGARI-HAYES PROJECT
Växthuset, Örebro 20 augusti 2021
Konsertlängd: 19:38-20:20 och 20:44-21:45 (103 minuter)
Min plats: Sittande på en stol ca 25 m från scenen.

IDAG VAKNADE JAG UPP TILL en härligt fin och höstdoftande lördagsmorgon som badade i sol med en lika vacker konsertupplevelse från kvällen innan i färskt minne. Lika starkt övertygande som solen sken i mina ögon lika imponerande och underhållande var konserten med The Bagari-Hayes Project, på ett fullsatt (70 personer) Växthus, ett halvt dygn innan.
   Efter nästan ett års paus från levande konsertmusik så är man, som recensent, en aning ringrostig men alla sångarna och musikerna i Bagari-Hayes Project visade inga prov på dåliga förberedelser när de bjöd på en överfull repertoar. Utlovade två gånger 35 minuter blev i praktiken något mycket mer. Men som jag genom livet alltid förespråkat kan kvantitet aldrig ersätta kvalité men på den punkten tillfredsställde kvintetten alla mina förväntningar på det senare med god marginal.
   På en konsert som också var premiär för arrangören Olle Unenges fem höstevenemang, med akustiskt baserade konserter, i ett trivsamt växthus i Stadsträdgården. Kvällens enda cover, ”Don't think twice, it's all right”, tillägnades för övrigt med varm hand till Dylan-vännen Unenge.
   Jag måste säga att jag under senare år, efter bandets skivdebut 2013, har tappat lite kontakt med det onekligen inspirerande Bagari-Hayes Project-soundet som på något märkligt sätt spelar och sjunger popfolkcountryrock, en unik kombination som också gör bandet unikt och personligt.
   Fioler var tidigare framträdande detaljer i gruppens sound men bandet har numera tappat ekvilibristerna på de instrumenten. Men den folkmusikaliska röda tråden bärs med framgång av bandets irländske musiker Christy O'Leary.
   Jag såg visserligen en fiol skymta i hans händer under soundcheck men på konserten var det alla hans flöjter och munspel som gav en njutbar touch på melodierna och texterna som gitarristen Tommy Bagari och sångaren John Hayes Jr har skrivit. Men vid sångmikrofonen till vänster om bandets två andra sångare, Bagari och Hayes, gjorde O'Leary berömvärda insatser.
   Jag ska i sammanhanget inte glömma bandets övriga två medlemmar, nyanlände basisten Johnny Karlsson med norrländska rötter och slagverkaren Richard Sievert som med alla sina slagverk gav bandets livearrangemang en betydande ryggrad utan att knappt synas. Min fru lyckades med konststycket att vid ett tillfälle fånga honom på bild bakom O'Leary (se höger).
   Här fick vi alltså en konsert med ett band där tre olika sångare bjöd på både stor variation och personlighet på bandets repertoar idag (se bild nedan). Som sedan debuten 2013 har utökats med ytterligare ett album, ”Stark contrasts” som släpptes förra året. Och det gjorde naturligtvis sitt till för att göra konserten till en musikaliskt ihållande positiv upplevelse utan några märkbara svackor.
   En konsert som kryddades av ett antal underhållande mellansnack som ibland gränsade till omedveten komedi. Som exempelvis när Tommy Bagari lyckades ta fel gitarr två gånger om innan han hamnade rätt. Spontanitet med stor närvarokänsla som är så viktig för att fånga en publik och lyfta upplevelsen till något som är omöjligt att glömma. Som exempelvis fredagskvällens konsert som för övrigt framfördes till ackompanjemang av osynliga syrsor i växthuset.



/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.