Blogginlägg från 2021-08-18
ALL TIME BEST: #121-130
ALL TIME BEST #121: LED ZEPPELIN: ”Led Zeppelin II” (Atlantic, 1969)
ALL TIME BEST #122: BILLY BREMNER: ”Bash!” (Arista, 1984)
ALL TIME BEST #123: BOB DYLAN: ”Infidels” (Columbia, 1983)
ALL TIME BEST #124: THE WATERBOYS: ”Room to roam” (Ensign, 1990)
ALL TIME BEST #125: NEIL YOUNG: ”Living with war” (Reprise, 2006)
ALL TIME BEST #126: ARETHA FRANKLIN: ”Lady soul” (Atlantic, 1968)
ALL TIME BEST #127: BRUCE SPRINGSTEEN: ”The rising” (Columbia/Sony, 2002)
ALL TIME BEST #128: ELTON JOHN: "Tumbleweed connection" (DJM, 1970)
ALL TIME BEST #129: KENT: ”Hagnesta Hill” (RCA, 1999)
ALL TIME BEST #130: THE BYRDS: ”Mr tambourine man” (Columbia, 1965)
I DEN HÄR SAMLINGEN TIO FAVORITALBUM fick 60-talet en lite större del. Traditionell hårdrock har aldrig varit min kopp té och även hård rock har haft en tillbakadragen roll i mitt liv och det är ju först på senare år som jag verkligen har kommit att uppskatta innehållet på Led Zeppelins andra album.
För mig har Waterboys klassiska album ”Fisherman's blues” hamnat i skuggan av bandets 1990-album där Mike Scott sjunger vackrare än någonsin. Mycket tack vare producenten Will Birch blev ”Bash!” Billy Bremners hittills största stund på ett album.
Inte så sällan kombinerar Neil Young sitt ursinne, på ”Living with war” påverkat av ett pågående krig, med fantastisk volymstark rockmusik och på hans 2006-album finns åtskilliga musikaliska toppar.
2002 hörde jag en positiv utveckling på Bruce Springsteens musikaliska uttryck, med bland annat en ny producent, och utsåg ”The rising” till det årets bästa album. Skivan har väl inte med tiden riktigt motsvarat den placeringen men är ändå Springsteens bästa album på 00-talet.
Redan 1965 på Byrds debutalbum hörs det kvalitéer som under de närmaste åren skulle utvecklas till klassiskt personlig poprock. Så här tidigt dominerade Gene Clark över Jim (senare Roger) McGuinn som sångare och låtskrivare. Och tre Dylan-covers bidrog till ett förnämligt album.
Apropå Bob Dylan var ”Infidels” både låt- och soundmässigt hans bästa 80-talsalbum, på ett för honom annars ojämnt decennium, mycket tack vare producenten Mark Knopfler.
Jag var en slow starter när det gällde positiv uppskattning av Kent. Men runt 1999-2000 steg det där allmänna gillandet till något större och ”Hagnesta Hill” blev mitt första stora favoritalbum med gruppen. Elton John var däremot en stor favorit från start och ”Tumbleweed connection” ser jag fortfarande som hans allra bästa och mest personliga album.
Aretha Franklin uppfattade jag på 60-talet som en utpräglad singelartist men jag har på senare år kommit att uppskatta hennes oerhörda sångkvalitéer även på album, inspelade både i studio och på konsert.
/ Håkan
<< | Augusti 2021 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: