Blogginlägg från 2021-08-17

ALL TIME BEST: #131-140

ALL TIME BEST #131: MATHIAS LILJA: ”Mathias Lilja” (Rootsy, 2014)
ALL TIME BEST #132: WRECKLESS ERIC: ”The wonderful world of Wreckless Eric” (Stiff, 1978)
ALL TIME BEST #133: LOLITA POP: ”Att ha fritidsbåt” (Mistlur, 1985)
ALL TIME BEST #134: THE FLYING BURRITO BROTHERS: ”The Gilded palace of sin” (A&M, 1969)
ALL TIME BEST #135: ULF LUNDELL: ”Den vassa eggen” (Pandion/EMI, 1985)
ALL TIME BEST #136: THE MOVE: ”Move” (Regal Zonophone, 1968)
ALL TIME BEST #137: CAT STEVENS: ”Mona Bone Jakon” (Island, 1970)
ALL TIME BEST #138: ELDKVARN: ”Himmelska dagar” (Hi Fidelity/EMI, 1987)
ALL TIME BEST #139: RON SEXSMITH: ”Retriever” (V2/Nettwerk America, 2004)
ALL TIME BEST #140: BO-DOGS: ”Bad bad dog” (Low Impact, 2014)

JAG KAN FAKTISKT AVSLÖJA ATT ETT FLERTAL artister/grupper på de här tio blygsamma placeringarna har givit ut album som är ännu bättre och återfinns högre upp på min långa 150-lista. Dock inte Örebros bäste singer/songwriter Mathias Lilja, som också sjunger i grupperna Maharajas och Strollers, för han har bara gjort ett album under eget namn och är en exklusiv representant för 10-talet på min lista. Samma förutsättningar har den tillfälligt existerande gruppen Bo-Dogs som, med Nisse Hellberg i spetsen, gjorde fenomenalt fungerande och välskriven garagerock på sitt första och enda album.
   Numera etablerade Eldkvarn gjorde redan 1987 ett dubbelalbum som var sensationellt jämnstarkt där Plura (och för all del även hans bror Carla) hade skrivit några av sina mest kända och bästa låtar. Engelsmannen Wreckless Eric, en personlig favorit, gjorde under några Stiff-år i slutet på 70-talet fantastisk brittisk doftande poprock. Cat Stevens gjorde 1970 lågmäld comeback i rampljuset några år innan han blev världskänd med otaliga hits på sitt samvete.
   Flying Burrito Brothers var kanske inte först med att spela countryrock men gruppens debut, med Gram Parsons längst fram, är ett historiskt album. Ron Sexsmiths 90-talsalbum tillhör hans genuina höjdpunkter men lyckades sporadiskt även på 00-talet och Lolita Pops sista album på svenska tillhör den gruppens absoluta toppar.
   Att placera Ulf Lundells ”Den vassa eggen”, en stor favorit bland experter och Sveriges alla Lundell-fans, på en blygsam 135:e-plats låter som en huvudlös provokation men jag ska förklara. Låt- och textmässigt är det kanske Lundells bästa album någonsin men jag kan idag, nästan 36 år efter utgivning, inte riktigt vänja mig med det hårt 80-talsinfluerade slamrande soundet. Men det räddas naturligtvis av alla delikata arrangemang som musikerna, under svåra förhållanden, gjorde sitt yttersta för att slutföra i Köpenhamns inspelningsstudio.
   Den engelska gruppen The Move var en favorit framförallt med sina singlar, ”Flowers in the rain” och ”Fire brigade” finns med här, men albumdebuten 1968 visade på större kvalitéer än så.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.