Blogginlägg från 2002-07-27

Mando Diao har mycket kvar att bevisa

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2002.

KONSERT
MANDO DIAO
Kalas, Brunnsparken, Örebro 26/7 2002

Blanda en dos tidig Motown med en dos tidig The Who (innan pophitsen kom) och dryga ut med garagerockens bångstyriga energi och du hoppar av glädje åt Mando Diao. Och för män i min ålder också av nostalgisk fascination. Jag råkar ha upplevt den där tillbakablickande känslan ett stort antal gånger under mitt vuxna liv så jag var beredd även igår kväll när Borlängekvintetten stegade upp på Kalas-turnéns lilla scen.
   För en konsert på exakt 25 minuter och nio låtar. Musikaliskt är de än så länge en parentes och de har mycket kvar att bevisa för att ens närma sig de kaxiga uttalanden om allt och alla som de har spritt omkring sig. I Sverige kallas det storhetsvansinne.
   Det behövs definitivt mer än dessa få minuter på scen för Mando Diao för att kunna ta sångaren Gustaf Noréns naiva och smått ironiska ord, om sitt eget band som något pophistoriskt viktigt, på allvar. Och så här i efterhand förstår jag de uppskrivna kommentarerna för bandet är bra men knappast något mer än ett hyfsat förband.
   Däremot var det en härlig hunger och gränslös energi de musikaliskt de slängde i ansiktet på Kent-publiken. Med låtar som inte tar många steg framåt i rockhistorien men däremot effektivt förvaltar sitt arv på bästa sätt.
   Och det är så skönt att slippa tjat om dåligt ljud, rundgång och distad sång ty det tillhör Mando Diaos hela koncept även på skiva. Det talas om Mando Diao som framtidshopp men därtill behövs det lite mer egna idéer och personliga infall. Gärna i kombination med den mycket uppiggande energi de vräkte ut från den lilla scenen.

/ Håkan

Vansinnigt vacker upplevelse av Carola

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2002.

KONSERT
CAROLA
Stranddagarna, Karlskoga 25/7 2002

Det finns få svenska sångerskor med Carolas infernaliskt positiva utstrålning. Möjligen tar hon hjälp av Gud men hon lyckas faktiskt hålla ihop det ojämna hopkoket, en musikalisk pyttipanna i ordets rätta mening, till show hon presenterade. Och med en karisma med stort K och en lysande vacker röst gjorde hon sommarens konsert ändå till en vansinnigt vacker upplevelse.
   Grattis örebroare, som i kväll får chansen att se och höra ett gediget proffs på scen. Igår kom Carola med solen och det vackra vädret lyfte hela föreställningen. Det var nästan allt det positiva och när det var som bäst tangerar denna Carola internationell kvalitetsnivå. Däremot är hon omöjlig, eller om det är räddhågsna rådgivare i omgivningen, på att sätta ihop en genomgående låtstark, fräck och fokuserad konsert.
   Det blev alldeles för mycket show med flera klädbyten och många visuella konster för att riktigt tillfredsställa en spartansk musikrecensent. Med en Carola som just i dag och i år skulle kunna riva av den värsta gospelsoul s om skulle kunna framföras av en svensk. Jag skulle vilja uppleva mer utmaning, en fräckare profil och ett genomgående mer musikaliskt utnyttjande av det tunga kompbandet med körsångerskor och allt. Ty ljudet var stundtals för fladdrigt för att uppfattas som attack.
   Däremot lyckades hon överraska med att ge låtarna från den senaste skivan, ett starkt levande uttryck där hon faktiskt närmade sig mina förväntade höjder. "My show" är mycket riktigt ingenting att bygga en sommarturné på men just där fanns ett uns av framtidstro. Fast hos publiken passerade de låtarna ganska obemärkt. Riktigt pinsamt blev det däremot under introduktionen till discomedleyt, då Maurice Gibb från Bee Gees talade på ett inspelat band. Inte heller det så kallade spontana inslaget, "Unplugged" tio år för sent, med tre tjejer och en kille från publiken var särskilt lyckat.
   Det kanske var avslappnat och folkligt men tog ner tempot i showen till ett minimum. Då var det tur att Carola hade showens bokstavligen guldkittrande final kvar med de riktiga klassikerna "Mitt i ett äventyr", "Främling" och "Fångad av en stormvind". För en stor festivalpublik, som inte riktigt kan ta till sig svårsjungna ballader är dessa hits obetalbara.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.