Blogginlägg

Har jag hittat ljuset i tunneln?

Postad: 2020-04-30 09:29
Kategori: Blogg



ABSTINENSEN ÄR OCH HAR VARIT TOTAL. Livekonserter är helt bortblåsta som levande upplevelser. Nåja, jag har ju under senare år blivit en mindre regelbunden konsertbesökare men när hela evenemangsvärlden kraschar så totalt som just nu, under denna brutala coronakris, blir man en aning ledsen och uppgiven.
   Men det är då engagerade arrangörer hittar på det lysande initiativet att arrangera streamade direktsända konserter på nätet som når i stort sett alla. Det är ett aldeles lysande alternativ till den nu blockerade konsertverksamheten. Ok, det blir kanske inte den fysiska livekänslan ska erkännas, attacken med bastrumman i magen går inte att ersätta på en dataskärm eller i mobilen, men streaming är ändå en sagolik lösning på ett hart när omöjligt problem.
   Jag har under den senaste veckan uppmärksammat en rad livekonserter på nätet som jag har sammanfattat med några kortfattade noteringar på Håkans Pop. Efter sedvanlig modell presenteras konserterna med spelplats, konsertlängd och min egen plats(?) under lyssnandet/tittandet. Ett alternativ till traditionella konsertrecensioner men också ett sätt att sammanfatta upplevelsen i några ord med ibland några låtlistor som hjälp.
   Jag kommer även namnge konserterna i ”Mina konserter” (med Streaming-notering) för att i framtiden lätt kunna eftersökas på Håkans Pop. Jag har inte alltid upplevt konserterna på nätet kronologiskt men när jag inledde mitt nya initiativ för en vecka sedan med Skånebandet True Lies och lyckades faktiskt pricka in liveögonblicket exakt kl 20:00 den kvällen. Det är vid sådana ögonblick man känner mer nerv och närvarokänsla i framträdandet än när man i efterhand kan spela upp något liveframträdande.
   Jag har än så länge inte lyckats pricka in någon annan nätkonsert lika exakt i tid. Dock hoppas jag ikväll torsdag, om tekniken och det praktiska är med mig, att få uppleva Richard Lindgren med sitt band Grand Jubilee göra sitt framträdande live kl 20:00 på ett förutom tekniker, kameramän och intervjuare Olle Berggren folktomt Folk å Rock göra sin timme i offentligheten.
   Den här nya nät- och tv-verksamheten började för min egen del förra helgen när arrangemanget One World: Together at home genomfördes på lördagsnatten. Jag är glad att jag inte upplevde det live för det var en hopplöst ojämn historia och innehöll många artister som jag normalt inte lyssnar på, alternativt inte är intresserad av, så jag zappade mig förbi det mesta i efterhand. Slapp därmed det totalt omotiverade svenska mellansnacket och kunde istället sikta in mig på det bästa.
   Rolling Stones ”uppträdande” var kanske inte så överraskande men ändå positivt när de fyra officiella medlemmarna på fyra olika platser tog sig igenom ”You can't always get what you want”. Tyckte även att Elton John (med ”I'm still standing”) och Paul McCartney (med ”Lady Madonna”) gjorde klart godkända inhopp fast det var lite knapert med arrangemang. Elton bankade häftigt piano i sin trädgård medan Pauls spontana elpianoversion av en Beatles-klassiker var kanske lite väl medioker för min smak. Men som vanligt i sådana här sammanhang var syftet det viktigaste.
   Bättre den här natten var bland annat Green Day-sångaren Billie Joe Armstrong med bara en akustisk gitarr till komp och soloversionen av bandets 16 år gamla ”Wake Me Up When September Ends”. Avskalat och personligt.
   Även Taylor Swift, en artist som jag har dålig eller ingen koll på, överraskade när hon ensam vid pianot sjöng ”Soon you'll get better” från förra årets album ”Lover”. Dels var det skönt att slippa ytlig produktion, elektroniskt arrangemang och teknisk skicklighet och upptäcka en tjej som sjöng rakt in i tv-kameran.
   Men bäst av allt denna långa lördagsnatt var Eddie Vedder, Pearl Jam-sångaren, som sittande ensam vid tramporgeln smekte fram ”River cross” från det helt aktuella albumet ”Gigaton”. Här (se framförandet högst upp) sjöng han med enorm känsla, lät den flämtande tramporgeln kompa ytterst passionerat och allt smälte ihop till ett oerhört vackert och magiskt trollbindande framförande.   
   I helgen ”ramlade jag på” ytterligare några livesändingar på nätet fast av skilda skäl såg jag dom i efterhand. Och det är ju den stora fördelen med alla dessa livekonserter på nätet att man kan efter eget huvud uppmärksamma händelserna när som helst. Det finns knappast ursäkter för att missa det här bästa.
   Wilmer X:s konsert från ett folktomt Kulturbolaget i Malmö i lördagskväll är nog det mest professionella jag har sett och hört i den nya genren av livesända konserter. På scen med perfekt teknik, avancerade strålkastare och oerhört bra konsertljud bjöd ett taggat och tajt band, Sveriges kanske bästa liverockband, på en underbar timme livemusik.
   I söndags gjorde Billy Bremner och hans Rockfiles-band två framträdanden, kl 13:00 och 21:00, från en studio i Skutskär. En ganska sparsmakad tv-produktion med en fast kamera men ett fantastiskt bra liveljud fast mellansnacket försvann i grumligt ljud. Traditionellt rockigt men också med några överrsakningar i låtlistan.
   Långt efter livesändningen 17 mars hade jag också nöjet att uppleva Dalaplans energiska halvtimme på ett numera sedvanligt tomt Folk å Rock i Malmö.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (437)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (231)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (128)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2020 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.