Blogginlägg från 2020-04-27

Wilmer X på Kulturbolaget

Postad: 2020-04-27 17:47
Kategori: Live-recensioner



WILMER X
Kulturbolaget, Malmö 25 april 2020
Konsertlängd: ca 67 minuter
Min plats: På en hotellsäng i Grythyttan
https://www.youtube.com/watch?v=PFztmYq9tag


JAG MISSADE LIVESÄNDNINGEN I lördagskväll men fick möjlighet att uppleva konserten på nätet dagen efter. En konsert i ett folktomt Kulturbolaget i ett mycket professionellt framträdande, från produktion med blixtrande strålkastare via ett föredömligt liveljud till ett Wilmer X på absolut tå.
   Min senaste liveupplevelse med det här bandet utspelade sig också i Malmö, för snart två år sedan, men då utomhus inför 20 000(!) människor i publiken. Då var det tajt mellan konsertbesökarna och det finns anledning att nu tänka tillbaka på den gamla goda tiden.
   Nu bjöd Wilmer X med Nisse Hellberg i spetsen på ännu en femstjärnig tajt kavalkad av sina bästa livelåtar, med ryggraden hämtad från repertoaren sommaren 2018. Men också några överraskningar som ”Ditt dockhus brinner” (från ”Mambo feber”), ”Kyss dynamit” och den riktigt gamla ”Jaguar” från 1982.
   Repertoaren är ändå inte det viktigaste på en Wilmer X-konsert. Bandets energi, som nästan kommer fram ännu bättre inför proffsiga kameror, är rejält odödlig.
   Bandet sparade inte på krutet under den här dryga timmen. Strax bakom Nisse sitter Sticky Bomb och håller maskineriet igång. Medan Jalle Lorensson spelar gudomligt rock'n'roll-munspel och kör sina poser framför publiken som inte finns. Sedan växer hela tiden min fascination för gitarristen Janne Lindéns konster på sitt instrument, med en på samma gång rå och melodisk gitarrklang. Och basisten Thomas Holst höll naturligtvis stilen i detta eminenta band.
   Efter tolv fenomenala liveversioner avslutade Wilmer X traditionellt med en vild, stundtals våldsam, temporusig och en extra lång ”Kör dig död” med ännu mer spontan energi än vanligt. Oj, vilken final! Trodde aldrig jag skulle imponeras av en konsert på nätet.

Den fria världen
Hon är ihop med en insekt
Om en hund mådde så här
För dum för pop
Jag är bara lycklig när jag dricker
Ditt dockhus brinner
Primitiv
Blod eller guld
Kyss dynamit
Jaguar
Vem får nu se alla tårar
Teknikens under
Kör dig död

/ Håkan

00: #3. WARREN ZEVON

Postad: 2020-04-27 07:54
Kategori: 00-talets bästa

WARREN ZEVON: The wind (Artemis, 2003)

DET HÄR ALBUMET ÄR KANSKE DET MEST känsloladdade inslaget på hela min lista över favoritalbum från 00-talet. Warren Zevons sista album har ju en bakgrund och historia som nästan är omöjlig och overklig att återberätta utan att drabbas av total sorg och genomgripande svårmod. Zevon, en stor favoritartist sedan våren 1976, inledde inspelningarna av ”The wind” i september 2002, några veckor efter att han hade fått det fatala beskedet att han hade drabbats av en obotlig lungcancersjukdom.
   Det är absolut inte de omständigheterna som har gjort att ”The wind” hamnat högt på min lista. Inte heller är det den långa listan av gästande musiker och artister (Ry Cooder, Bruce Springsteen, Don Henley, Jackson Browne, Tom Petty, Joe Walsh...) som imponerar på mig och har påverkat min åsikt om skivan. Det är blott och enbart innehållet, en lång rad välskrivna låtar, och sedan produktion och arrangemang, med många underbara tolkningar, som har gjort ”The wind” till ett så fantastiskt och älskvärt album.
   Ändå är det kanske inte Warren Zevons allra bästa album, jag håller nog exempelvis ”Sentimental hygiene” (1987) som ännu bättre, ty hans historia och diskografi innehåller åtskilliga guldkorn till skivor. Ni kan för övrigt få några tips i min totala genomgång av hans karriär, från starten som låtskrivare via arrangör, kompmusiker och genombrottet som artist 1976 till många andra höjdpunkter.
   Skapandet av ”The wind” blev naturligtvis en historia i sig när den producerades och spelades in under stor uppmärksamhet medan media nästan dagligen rapporterade om detaljer i Zevons sjukdomsförlopp. Han var ju verkligen öppen med sin allvarliga sjukdom och drog sig inte för att officiellt berätta, inte så sällan med syrliga och/eller träffsäkra citat, hur han för tillfället mådde och levde. Han var ju en man som under hela sitt liv och sin karriär fällde absurda kommentarer. Titeln på hans allra första album var ”Wanted dead or alive” (1969), ”I'll sleep when I'm dead” var en av hans mest kända låtar och senare album hette ”Life'll kill ya” (2000) och ”My ride's here” (2002) där han på skivomslaget sitter i en begravningsbil...
   Den postumt utgivna videon ”(Inside) out: Warren Zevon” berättar fantastiskt underhållande men också djupt engagerande om hur han stirrar döden i ansiktet från det första katastrofala sjukdomsbeskedet, som gav honom bara tre månader att leva, till våren 2003 när ”The wind” är färdiginspelad. Ett av hans sista önskemål, att slutföra inspelningen av albumet, var därmed fullbordat. Två andra viktiga önskningar, att se sin dotter föda tvillingar och skivrelease, fick Warren Zevon uppleva innan han lämnade livet här på jorden 7 september 2003, knappt två veckor efter utgivningen av ”The wind”.
   Det kändes frukstansvärt simpelt att recensera ”The wind” i Nerikes Allehanda 12 september men det var mycket tillfredsställande att konstatera att albumet var både välbalanserat och komplett. Från rå gitarr-rock'n'roll via typiskt underfundig Zevon-rock till livsfarligt vackra ballader. Och sin vana trogen fick han plats för både humor och ironi när han i slutet på sin version av "Knockin' on heaven's door" upprepar orden "open up, open up".
 
Favoritlåt: "Keep me in your heart". Kompet på den här avslutande kärlekstörstande balladen är minst befolkad på hela Warren Zevons sista album. Förutom Warren, som sjunger, är det bara Jorge Calderón och Jim Keltner som spelar på låten men det räcker gott och väl för att skapa magi på skivans finallåt. Hela Zevons karriär var fylld av många slagkraftiga rocklåtar med eller utan ironiska textvinklingar. Men han var också en mästare på att skriva de där både melodiska och smäktande vackra ballader. Som pianist och gammal arrangör kunde han musikaliskt måla upp solnedgångar och kärleksfunderingar med samma finess.
   På ”Keep me in your heart” finns dock inget piano utan en akustisk gitarr, som spelas av Calderón, som fjäderlätt driver melodin framåt. Han spelar också kordofon, ett kubanskt stränginstrument, på låten och gör något som liknar ett känsligt solo. Keltner dekorerar låten, som är inspelad hemma hos Warren, med sina ovanligt skramliga trummor. Läckert!

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2020 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.