Blogginlägg

Singlar#22: THE DAMNED

THE DAMNED: New rose (Stiff, 1976)

DET ÄR SVÅRT ATT VÄRJA SIG FÖR KOMBINATIONEN NICK LOWE och The Beatles. En kombination/koppling "Made in heaven" om ni frågar mig. Det är på b-sidan av den engelska punkgruppen The Damneds debutsingel som en cover på Beatles kanske bästa singel "Help" dyker upp. På originalet, 19 juli 1965, stavas låttiteln med ett utropstecken(!) men så respektlösa och anarkistiska som de engelska punkarna var runt 1976 skippade de helt enkelt det sista tecknet.
   The Damned var pionjärer. Det första punkbandet som gav ut ett album, "Damned Damned Damned" i februari 1977, första punkbandet som låg på försäljningslistorna i England, första punkbandet som fick medverka på tv, första punkbandet att turnera med en stor etablerad artist (Marc Bolan/T Rex) och det första engelska punkbandet som fick möjlighet att åka till USA. Men till Örebro kom de aldrig. En konsert var planerad, 30 oktober 1977, men turnén ställdes in.
   Gruppen bildades i januari 1976 då tre medlemmar, Brian James, gitarr, Rat Scabies, trummor, och Captain Sensible, bas, som senast hade spelat i gruppen Subterraneans tillsammans med Nick Kent, mötte sångaren Dave Vanian (vars riktiga namn var Dave Letts).
   James och Scabies (Chris Miller) hade ännu tidigare spelat tillsammans i London S.S. och Rot och Sensible (Ray Burns) hade spelat gitarr i Johnny Moped.
   Den numera legendariska franska musikfestivalen Mont de Marsan 21 augusti 1976, arrangerad av Marc Zermati och Larry Dubais som drev skivbolaget Skydog, fick underrubriken "First European Punk Rock Festival". Där spelade en mängd engelska namn som Hammersmith Gorillas, Sean Tyla, Larry Wallis, Count Bishops, Nick Lowe, Roogalator, Eddie & the Hot Rods - och The Damned.
   Resan till Frankrike startade kollektivt på Victoria Coach Station och The Damned hamnade av en händelse på den buss som Stiff-chefen Jake Riviera hade hyrt. Redan efter första set på punkfestivalen kom Riviera fram till The Damned och frågade om de ville göra en skiva på oberoende Stiff med Nick Lowe som producent. Vilket givetvis besvarades med ett jakande svar. Damned var ju punk och ville inte göra skiva på något stort skivbolag.

I SEPTEMBER 1976, NÄR STIFF PRECIS HADE premiärsläppt sina fyra första singlar med Nick Lowe, The Pink Fairies, Roogalator och Tyla Gang, skrev The Damned kontrakt med skivbolaget och gick in i Pathway Studios i London för att spela in debutsingeln "New rose" med Lowe som producent. "...for Leather Nun Productions" som det mystiskt och oförklarligt står efter Lowes namn på etiketten. Rivieras dåvarande presstalesman Glen Colson har uttalat sig om Lowe/Damned i Will Birchs bok "No sleep till Canvey Island":
   "Nick Lowe made The Damned into magic. Anything that he touched turned to gold, not in sales terms, but in magic terms. He'd walk in, if there were no lyrics, he'd make it happen in five minutes. He'd go in the toilet and come out with lyrics. Nick was the man who was gonna do it".
   "New rose", skriven av Brian James, med The Damned är allmänt förklarad som den först utgivna punksingeln. Släpptes 22 oktober, en dryg månad innan Sex Pistols (indragna) "Anarchy in the UK"-singel på EMI.
   Listplaceringen var visserligen blygsam (65:a) men "New rose" var ändå ett stort genombrott. 2:43 (fast det står "1.99" på etiketten) av furiös energi. Efter inledningsrösten "Is she really going out with him?" (direkt knyckt från introt till Shangri-Las "Leader of the pack", 1964) kommer trumintrot på fem sekunder innan det maniska gitarriffet som ÄR låten blir det genomgående temat, melodin och energin. Då hösten 1976 gick det väl bara att jämföra "New rose" med någonting som fanns med på amerikanska The Ramones debutalbum som hade släppts samma vår.
   B-sidan är inte direkt mindre intensiv. Återigen ett hetsigt intro, "one-two-three-four", innan det rastlösa tempot och de snubblande textraderna nästan tar död på Beatles underbara original. Och efter blott 1:42 är det slut och över.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.