Blogginlägg från 2013-04-04

En avslappnad kväll på puben

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Bishops Arms, Örebro 3 spril 2013
Konsertlängd: 18:12-18:55 och 19:20-19:48 (71 min)
Min plats: Sittande ca 5 m från "scenen".

En lång men fruktbar arbetsdag i skivinspelningsstudion följdes av en lite mer avslappnad kväll på puben för herrar Lindgren & Unenge. Gitarrerna hade de med sig och pianot bar vi ned från Richards hotellrum. I repertoaren för kvällen var det uteslutande fokus på Lindgren med både intressanta nya och kända gamla låtar plus en hel del covers.
   Uppmärksamheten hos de lite lätt onsdagsstimmiga besökarna på Bishops Arms var även dessa tidiga timmar, ja, lite begränsade. Men vi fåtal som lyssnade fick ännu ett koncentrerat Lindgren-ögonblick att spara i minnet.
   Att Bob Dylan ligger nära hjärtat hos både Olle och Richard har alltid varit tydligt. De äldre favoritlåtarna från den klassiska låtkatalogen fick ännu en chans att ställas mot kvällens originalmaterial där jag som numera rutinerad Lindgren-lyssnare fascinerades av de mycket fina nya låtarna "I wish I had someone to love me" och "Driftwood". Två låtar, båda presenterade på piano, som kommer att bli hörnstenar på nästa skiva som Lindgren håller på att spela in just nu.
   Även denna gång avslutade Lindgren med de naturliga gamla klassikerna "Waltzing Mathilda" och "Goodnight Irene".

Låtarna:
Live minus zero
Make me a pallet on your floor
Drunk on arrival
Five pints and a wink from Gwendolyn
I wish I had someone to love me
Driftwood
Tomorrow is a long time/Bara om min älskade väntar

Paus

Don't think twice it's alright
From Camden Town to Bleecker Street
Waltzing Mathilda
Goodnight Irene

/ Håkan

Tråkiga Inca Babies

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/5 1986.

INCA BABIES/TRASH DISEASE
Rockmagasinet, Örebro 2 maj 1986

Ett mäktigt oväsen och ett bedrövligt dåligt ljud gjorde de redan minimala förväntningarna än mindre hoppfulla när Inca Babies tog Rockmagasinets scen i besittning en halv timme före midnatt i fredagskväll.
   Det var dessutom ett nonchalant gäng på scenen. Sångaren Mike Louis rökte nästan oavbrutet medan ljudmixaren gjorde allt för att krossa de små men ändå intentioner till god rockmusik.
   Det låg en konstant diskantdistortion över hela framträdandet.
   Gitarristen Harry S spelade mest rundgångssolon och basisten Bill Bonney framstod som gruppens starkaste musikaliska medlem.
   Inca Babies hade den klassiska rocksättningen men tråkigare har jag inte haft på någon rockkonsert i år.
   Då framstod istället förbandet Trash Disease som rena energisprutan när de mest stod och drev med publiken och minst av allt framförde några riktiga låtar.
   Gruppen är ett tillfälligt hopkok av lokala musiker och en levande kvinnlig trummaskin som inte tog allt på för mycket allvar. Kvällens roligaste.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.