Blogginlägg från 2013-04-20

"My dead town"

BOBBY SANT
My dead town
(Sakuntala)

På sitt andra album lyfter Karlstadssångaren och låtskrivaren Bobby Sant upp den ibland tämligen utslitna genren singer/songwriter en nivå. Mot ett personligt, stundtals påträngande, uttryck som ibland är svårt att skaka av sig. Så engagerande är nämligen en majoritet av hans tio låtar och framförande som arrangerats sparsamt med akustisk gitarr, ibland piano och några sträva emotionella fiolklanger.
   Bobby har gästat Live At Heart under två år, vid ett tillfälle spelade han i Nikolaikyrkan, och nu har han under fyra kvällar mycket passande spelat in sin nya skiva i Forshaga Kyrka. Där har den extrema akustiken och den högtidliga miljön samsats med Bobbys ofta intensiva stämma, nakna arrangemang och många vemodiga och vackra melodier på ett alldeles naturligt och fint sätt.
   Inte överraskande har Bobby sina musikaliska rötter bland de klassiska amerikanska låtskrivarna och sångarna. Robert Bengtsson, Bobbys riktiga namn, har med all säkerhet adopterat sitt artistnamn från Townes Van Zandt och ibland kan man på skivan göra jämförelser med Johnny Cashs sista tid i livet fast med ungefär hundra gånger starkare röst.
   Hela "My dead town" präglas av ett ambitiöst självförtroende och ibland saknar jag det musikaliskt nedstämda och jordnära. Men på sista låten. "Letter 44", får jag den där spruckna, bittra, djupt vemodiga och personliga sången. På en skiva som innehåller fler höjdpunkter.
   "That ain't why" mixar på ett osedvanligt sätt balladformen med storslagen styrka. Och rösten förmedlar känslor långt bortom alla tvivel. Rymden, luftigheten och pianot i kyrkan (som spelas av Tobias Svensson) gör "Oh lord" till en perfekt sång anpassad kyrkans miljö. Duetten "Frozen tears" med Johanna Boes är kryddad av ett vackert fiolspel av Therese Lien Evenstad. Den lite lugnare pianoballaden "City sky", också står ut bland alla välartikulerade sånger, framförs med kraftfull stämma. Johnny Cash-vibrationerna i "Ride the black train" likaså.
   Efter förra årets fina debutskiva är "My dead town", som släpps just idag på Record Store Day, en spännande fortsättning på Bobby Sants karriär som nu pekar uppåt på allvar.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.