Blogginlägg från 2013-04-06

Fantastisk och stundtals magisk konsert

Foto: Anders Erkman

RICHARD LINDGREN
Stadsträdgården, Örebro 5 april 2013
Konsertlängd: 19:24-20:01 och 20:23-21:25 (99 min)
Min plats: Sittande ca 4 m snett till vänster från scenen.

Efter tre mer eller mindre inofficiella framträdanden toppade Richard Lindgren sin Örebro-vistelse med en fantastisk och stundtals magisk konsert på fredagskvällen. Denne extraordinäre låtskrivare och sångares uppvisning överträffade dessutom allt jag tidigare har upplevt med Richard i Örebro. Och det har minsann varit ett antal gånger.
   Har man följt Richard på nära håll under flera år, som jag har gjort, var det en ren njutning att få höra de nya fantastiska låtarna, fokuserade versioner av flera gamla kända låtar och några allsångsinspirerade ögonblick som den här gången verkligen lockade till seriös allsång hos en koncentrerat intresserad publik.
   På en konsert som från första till sista sekund bjöd på suverän personlig underhållning. Från första avdelningens fina mix av Lindgrens gamla och nya skivrepertoar till den andra avdelningens generösa majoritet av sensationellt starkt nyskrivet material. Med huvudpersonen växlande mellan akustisk gitarr och piano. Och med baskern av och Hilda Törnqvist-hatten åter på skallen förstod vi att kvällen skulle bli riktigt.
   Inledningen var Richard helt solo med en lite vemodigare touch av materialet men också i ett behärskat och lite långsammare tempo. Där äldre låtar som inledande "Drunk on arrival", "Back to Brno", "When my days are done och "Goodbye Rosie" (enligt uppgift den första låt Richard skrev) bildade en homogen helhet tillsammans med aktuella låtar som "Sunday tea blues" och "Reconsider me".
   Första avdelningen i all ära men det var den andra avdelningens 62 minuter som gav mig rysningar mest hela tiden. Ofta tack vare de riktigt fokuserade versionerna av många nya låtar. Att Richard då också fick sällskap på scenen av Olle Unenges akustiska gitarr och Simon Nybergs rent ekvilibristiska handlag på 12-strängad gitarr, mandolin och banjo fick hjärtat att slå dubbelslag vid flera tillfällen.
   Andraavdelningen började så oerhört imponerande med "Driftwood" (möjligen en underbar titel till nästa album?) där Richard gick från det trygga singer/songwriter-skrået till att ta en seriös plats bland de legendariska låtskrivarna på Brill Building. Faktiskt ingen överdrift alls. En vemodig pianolåt med klassiska tempobyten och en storslagen melodi som inte ens Burt Bacharach hade skämts för under sina hey days. Och kom det minsann inte en liten tår rinnande på kinden?
   "Hurry on home, mama" och "I'm crazy about you, baby" är lite mer traditionellt skrivna efter mallar från blues- respektive jazzhistorien. Men "Letting go of you" är däremot en ny hörnsten av klass i Lindgrens aldrig sinande ström av nytt starkt material.
   Efter dessa nya höjdpunkter följde det episka nya mästerverket "The heart of the land" som är en lång berättande sång med många intressanta verser om vårens Triple Troubadours-turné där Richard var ende svensk representant. En ursprungligen gitarrlåt som nu framfördes elegant och mästerligt spelad på piano.
   Där var det slut på nya exklusiva låtar i låtlistan som förvandlades till en raksträcka och trestegsraket mot det ofrånkomliga slutet. Med hans gamla hit "Five pints and a wink from Gwendolyn", Tom Waits "Tom Traubert's blues" (som jag lite felaktigt har kallat "Waltzing Mathilda" tidigare i veckan) och den högst naturliga finalen "Goodnight Irene" då min mor lutar sig mot mig och säger "Tommy Körberg kan slänga sig i väggen". Ett nog så riktigt påstående.

Låtarna (autentisk setlist):
Drunk on arrival
Back to Brno
Mezcal Mae
Sunday tea blues
Goodbye Rosie
Reconsider me
Famous blue raincoat
When my days are done

Paus

Driftwood
From Camden town to Bleecker Street
Make me a pallet on your floor
Hurry on home, mama
I wish I had someone to love me
I'm crazy about you, baby
Letting go of you
The heart of the land
Five pints and a wink from Gwendolyn
Tom Traubert's blues

Extralåt
Goodnight Irene

Foto: Anders Erkman
Foto: Carina Österling

/ Håkan

Richard Lindgren setlist

Som vanligt är Richard Lindgrens autentiska setlist från fredagens konsert på Stadsträdgården i Örebro en högst intressant historia. Och för en gångs skull en så gott som väldigt sanningsenlig låtlista där han egentligen utan förhandsplanering la till två låtar i början på andra set: "From Camden Town to Bleecker Street" och "Make me a pallet on your floor". I övrigt kan ni läsa recensionen här.



   

/ Håkan

"21st century loser"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/4 2013.

SIR REG
21st century loser
(Heptown)

När jag senast såg Tullamore Brothers däckades jag av bandets energi på scen, mycket tack vare Mats Lindströms irländska bouzouki. Här kommer Sir Reg och slår "bröderna" på fingarna på deras egen musikaliska hemmaplan. Samme Lindström är nämligen medlem även i det här bandet där energin är mer än påtaglig bland alla sex personerna i bandet. Sir Reg spelar också irländsk folkmusik men tillhör egentligen en annan gren på samma träd. Där rockmusik och punk möter uteslutande originallåtar med en traditionell nerv i botten.
   Energin är den återkommande ingrediensen på Sir Regs tredje album. Det moderna soundet möter fiol/bouzouki i arrangemang som jag ibland faktiskt förknippar mer med symfonirock än folkmusik. Som ett uppgraderat Waterboys kanske.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.