Blogginlägg från 2016-12-09

I min skivhylla: Mats Ronander

RONANDER: Reality (The Record Station STAT 2)

Release: 24 februari 1987
Placering i skivhyllan: Hylla 9. Mellan Mats Ronanders båda album "Tokig" (1985) och "Rock'n roll biznis" (1989).

DEN HÄR SERIEN MED SLUMPVALDA SKIVOR från vinylhyllorna ska ju främst upptäcka mindre kända artistnamn som har gjort en skiva, av förhoppningsvis överraskande god kvalité, som har glömts bort eller hamnat i skymundan. Den här Mats Ronander-skivan tillhör varken den första eller andra kategorin men jag blev ändå nyfiken när jag "sprang på" den och blev än mer förbryllad när jag i min nästan 30 år gamla recension skrev följande inte genomgående positiva ord:
   Under rubriken "Ronanders skimrande romantik" skriver jag bland annat: "Han har sedan sitt debutalbum 1981 sökt moderna uttryck för sin rockmusik och "Reality" är inget undantag. Men han balanserar den här gången livsfarligt nära melodiradioskvalets mest anonyma nisch".
   Oj, det är ord som närmast chockar mig idag då minnet av skivan är betydligt ljusare och mer positivt. Men minnet kan ibland ljuga något och därför tvingade jag mig själv att göra ett återbesök hos albumet och försöka ge ett bättre omdöme om det var möjligt. Ge skivan en ny chans helt enkelt.
   Först ska vi placera skivan historiskt. Det är Mats Ronanders femte soloalbum, uppföljare till den ganska tunga men hitmässigt klockrena "Tokig" som släpptes hösten 1985, och den första på rock'n'roll-språket engelska. Som ju faktiskt var Ronanders mest naturliga sångspråk sedan han 1970 började sjunga i Nature.
   Efter fyra album på svenska kanske övergången till engelska gjorde att mina förväntningarna lutade åt det rockigare och mer handfasta hållet. Men som soloartist smekte Ronander sällan lyssnaren medhårs under 80-talet och ville gärna överraska och störa förväntningarna. Och visst blev jag en aning besviken när jag första gången lyssnade på "Reality" och sedan skrev recensionen.
   Upptäcker idag, nästan 30 år efter utgivning, att Mats Ronander på sitt första album på engelska enbart kallar sig för Ronander. På albumkonvolutets rygg står det mycket riktigt Mats Ronander men på omslagets baksida står det under bilden på hans då fasta band blott Ronander och när jag nu noggrant läser den lila(A)/rosa(B) etiketten (som i tveksamma fall alltid avgör en osäker fråga) står det blott Ronander. Det hade inte hänt tidigare och det kom aldrig att upprepas senare heller.
   Efter fyra album under eget namn med mer eller mindre fasta konstellationer bakom sig blev det nu uppenbart att killar som Åke Sundqvist, trummor, Mats Englund, bas, Peter Ljung, keybloards, och frun och sångerskan Sanne Salomonsen blivit en genuin enhet både på albumomslaget och den efterföljande turnén som nådde Örebro nästan två månader efter skivrelease, 10 april.
   Låtarna från "Reality" bildade naturligtvis ryggrad på den konserten och "Good for you", en av albumets starkaste låtar, växte in i liverepertoaren under år framöver. I min intervju med Mats strax innan konserten i Örebro berättar han att det engelska språket är rikare, bredare och ett bättre sångspråk.

LÅTARNA TILL DEN NYA SKIVAN HADE MATS skrivit under sommaren 1986 i Danmark på keyboards. Vilket kanske förklarar hela skivans sound som nästan domineras av keyboards och rytmer. Tekniskt sett håller produktionen än idag, om än lite väl mycket influerat av det rådande 80-talet med smällande trummor och eko, men fortfarande tycker jag skivan i sin helhet saknar tillräckligt framträdande melodier. Men inledningen på skivan är bäst.
   "Good for you" och "Tears of joy" är skivans starkaste ögonblick med klara hittendenser. Först refrängstark rock och sedan en lugnare låt som först trippar fram på tå för att öka i energi och utvecklas till en underbar final med fru Sanne i centrum.
   På de följande två låtarna, "The glorious days" och "Be-part-of-it", får funkrytmerna alldeles för mycket utrymme och melodierna får underordnad betydelse och jag förstår fortfarande mina inledande skeptiska omdömen. Mats, som för övrigt sjunger väldigt bra på skivan, rappar nästan fram texten på den senare låten.
   "When are you going to wake up" är en skimrande vacker ballad och tillhör också topparna på skivan. En melodisk och melankolisk låt. Syntpopintrot på "Better move on" rimmar mer med Human League än med Mats rockiga bakgrund. Syntsoundet har även påverkat långsamma "Faces of reality" som än en gång innehåller mer rytmer än melodi men David Wilczewskis sopransaxofon överraskar trots allt.
   Albumets tre avslutande låtar följer strikt samma mall med syntprogrammerade intron och en lek med effekter ("Staying up tonight with the wolf"), påtagligt Steely Dan-inspirerat sound ("She said") och en Kraftwerk-cover ("Neon lights") som final gör inte "Reality" på något sätt rockigare.
   Då är omslaget en roligare och mer intressant affär med Jan Bengtssons foto på Mats och mamma Tora brett skrattande. Mamma och pappa (Sture) Ronander, som bodde i Örebro besökte alltid sin sons konserter under de här åren. Tillsammans med fotograf Anders Erkman försökte jag få en privat bild på mamma och son vid konserten men det ville Mats under inga omständigheter gå med på.
   En av 1987 års mest uppmärksammade skivomslag saknar märkligt nog design-credit men däremot har den danske frisören och makeupartisten Erik Schiødt fått sitt namn på skivan. Ett album som blev det andra som släpptes på det nya skivbolaget The Record Station som hade skapats 1986 av Marie Ledin när hon tog med sig några av sina Polar-artister över till den något hippare etiketten. Bara några veckor innan Ronanders album släppte Eva Dahlgren premiärskivan "Ung och stolt" på det nya bolaget.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.