Blogginlägg från 2016-12-06

Anders Henkan Henriksson (1945-2016)

I KONKURRENS MED ANDERS BURMAN var ANDERS HENKAN HENRIKSSON Sveriges störste skivproducent under 60-och 70-talet. Det Henkan betydde för svensk pops utveckling när det gäller sound och produktion kan väl inte med ord beskrivas. Det var främst som producent till Shanes och Tages han blev känd. Han samarbetade sedan med mängder av artister och grupper. Kommersiellt är nog Henkan mest känd för sitt långa samarbete med Magnus Uggla.
   Med sin utbildning i klassisk musik, vid musikkonservatoriet i Heidelberg, fick Henkan jobb på skivbolaget EMI:s klassiska avdelning men hamnade snart i popsvängen. Var under tidigt 60-tal med i grupperna Marianne & the Boys och en tidig upplaga av Mascots som han senare kom att producera.
   Det var som skivproducent, och inte som musiker och gruppmedlem, han skulle få sitt goda rykte inom svensk popmusik. Ungefär samtidigt hamnade Henkan i rampljuset som producent åt framgångsrika Mascots, Shanes och framförallt Tages. Från augusti 1965 och singeln "The one for you" var Tages/Henkan ett oskiljaktigt team med många succéer på sitt samvete. Singlar som "Miss Mac Baren" och "Every raindrop means a lot" bar Henkans spännande signum.
   Han agerade både tekniker, musiker, sångare, låtskrivare och producent på skivorna. En roll han också hade på andra mer eller mindre framgångsrika skivor med Red Squares, Tom & Mick & Maniacs och Hounds.
   Som låtskrivare samarbetade Henkan ofta med Thorstein Bergman och skrev låtar under pseudonymerna F Akon-F Thokon, ofta singel-b-sidor till bland annat Tages, Mascots och Shanes. När Henkan skrev låtar med Bengt Palmers, som på Tages fina album "Studio" (1967), blev pseudonymkombinationen F Akon-F Zome.
   Med stor hjälp av Henkan utvecklades Tages också till en kultförklarad albumgrupp med skivor som "Extra extra", "Contrast" och "Studio". Ryktet om Henkans kunnande och kreativitet nådde också England och George Martin som 1969 rekryterade honom till Abbey Road-gänget av tekniker och producenter. Fram till 1972 fick han bland annat producera gruppen Quatermass och vara tekniker på skivor med King Crimson ("Islands") och Kinks ("Arthur"). Plus många hitproduktioner för låtskrivarparet Roger Cook/Roger Greenaway.
   Samtidigt fortsatte han producera skivor i Sverige med artister som Björn Skifs, Janne Lucas Persson och Peter Lundblad. Och enligt Anders F Rönnblom hjälpte Henkan till på hans första skivor. Anders F skrev igår på facebook:
   Mycket sorgligt att höra att producenten och musikern Anders Henkan Henriksson har avlidit i en ålder av 71 år. Jag jobbade med Henkan redan 1965 då han producerade gruppen Anders & Nickos singel "Down By The Seaside". 1971 var det Henkan som hjälpte mig att få skivkontrakt för min första LP, "Din Barndom Skall Aldrig Dö". Han spelade även piano och bidrog med ett flertal förnämliga arrangemangsidéer till både debut-LP:n och efterföljaren "Ramlösa Kvarn". Vila i frid Henkan.
   Jag plockade på måfå fram två skivor som bär Henkans särdrag. Dels "Life" (1970) av den svenska trion med samma namn. Musik som musikaliskt kanske tillhör genren engelsk progg men har också många gemensamma drag med samtida skivor som Pugh Rogefeldts debut och Novembers första album. Rock på svenska.
   Den stora studiogruppen Baltik var Henkans skapelse med musikerkompisar från både Sverige och England och olika sångare på låtarna som han här samlade under ett namn och det resulterade i albumet "Baltik" (1973). I samband med Peter Lundblads död för knappt ett år sedan fick jag senast återvända till albumet - och nu igen.
   Under 70-talet producerade han album med artister som Björn J:son Lindh, Bernt Staf, Scafell Pike, Paul Paljett och Py Bäckman. Men det är naturligtvis samarbetet under alla år från 1975 med Magnus Uggla som är Henkans mest kända insats i svensk pophistoria. Först som producent och sedan som låtskrivare tillsammans med Uggla till hans texter. Alla stora Uggla-hits har skrivits av Uggla/Henriksson.
   Under 80-talet fanns det mycket dansbandsrelaterad musik på hans samvete men hans namn figurerar också på mer legendomspunna skivor som Reeperbahns album "Venuspassagen" som han mixade och sedan producerade han Dan Sundqvist & Prins Valiants album 1983.
   Nyheten om Anders Henkan Henrikssons död blev offentligt igår måndag 5 december 2016.

/ Håkan

Nick Lowe i en annorlunda omgivning

Foto: Tommy Sundström

Bilder: Sirkka Härmä


NICK LOWE and LOS STRAITJACKETS
Nalen, Stockholm 4 december 2016
Konsertlängd: 20:15-21:55 (100 min)
Min plats: ca 25 m från scenen till vänster om mixerbordet.

Det unika samarbetet mellan den engelske prydlige låtskrivaren och sångaren Nick Lowe och det amerikanska instrumentalbandet Los Straitjackets från Nashville kan visuellt framkalla ett visst tvivel och många frågetecken. Att Nashville-kvartetten dessutom uppträder i mexikanska brottarmasker(!) gjorde konsertförutsättningen än mer märklig och förvirrande. Men med facit i hand efter en timme och 40 minuter kunde jag konstatera att jag fick uppleva den fartigaste och mest händelserika konserten med Lowe sedan 80-talet.
   På Nalen i Stockholm har jag sett och hört Nick Lowe många gånger I olika skepnader: solo vid flera tillfällen, duo med Geraint Watkins och tillsammans med ett ganska lågmält småjazzigt band. Nu bjöds jag på ytterligare en dimension med det här visuellt spektakulära bandet som enligt förhandsrapporter spelar en typ av surfmusik, namn som Duane Eddy och The Ventures nämns som förebilder, som stundtals svängde som ett Fleshtones eller NRBQ eller ska vi dra till med den närliggande Rockpile-jämförelsen.
   Berättelsen bakom det här till synes udda samarbetet förklarar mycket: Nick och bandet har det amerikanska skivbolaget Yep Roc gemensamt och träffades första gången på ett skivbolagsjubileum (15 år) 2012. Lowe gav ut sin julskiva "‘Quality Street: A Seasonal Selection for All The Family" hösten 2013 och Straitjackets hade i sin historia två julskivor på sitt samvete och det blev plötsligt naturligt att slå ihop påsarna för en turné i USA 2014, lagom till jul naturligtvis. En konsert spelades in och gavs ut 2015, "The Quality Holiday Revue Live", och ytterligare en turné organiserades. Återigen i USA.
   I år har sällskapet flyttat turnerandet till Europa och gör en ganska kort sväng på tio spelningar. Först ett Belgien-gig i lördags, sedan tre spelningar i Sverige följt av fem konserter i Spanien och som avslutning bara ett framträdande i London.
   Den ståtliga scenen på Nalen i Stockholm är uppenbar hemmaplan för Nick Lowe och lokalen vibrerade av förväntan när han äntrade scenen, förklarade sin kärlek till Stockholmspubliken och var nöjd med "engelsktalande" människor framför sig. Stor respons och snacka om att redan från start ha publiken i sin hand.
   Han inledde seansen ensam på scen med "People change" och berättade innan "A Dollar Short of Happy" den uppseendeväckande nyheten för mig att det faktiskt är Ry Cooder som har skrivit texten (och Nick melodin). Sedan kom det maskbeprydda bandet in på scenen och konserten ändrade karaktär till något mycket svängigare och mer elektriskt med de båda gitarristerna Eddie Angel och Greg Townson och deras karaktäristiska twang på sina strängar som genomgående sound.
   En blandning av traditionella jullåtar, där "Let it snow" inte spelats in tidigare av Nick, och egna både rockiga ("Ragin' eyes" var ett ess!) och lugna stillsamma Nick Lowe-pärlor som "You inspire me" följde. I sedvanlig ordning hade han också hittat en gammal bortglömd 60-talshit, "Not too long ago", som märkbart höjde stämningen i lokalen.
   Nick lämnade sedan över scenen helt till Los Straitjackets och fem instrumentala låtar när mina noteringar i låtlistan nedan blev lite gissningar. "Sleigh ride" höll sig inom kvällens tema och ganska catchy "Linus & Lucy" kände jag igen från liveskivan.
   Bandet inledde också "(I Love the Sound of) Breaking Glass" som en instrumentallåt i Bo Diddley-influerad takt innan Nick återvände till scenen och sjöng sista textraden. Tillsammans med bandet ökade Nick på hitpotentialen med självklara och närmast obligatoriska "Cruel to be kind" och "I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)". Men det pendlade upp och ned i tempo och mellan de slagkraftiga låtarna klämde han in den ytterst känsliga balladen "Rome Wasn't Built in a Day" och bandet förvandlades just då till ett känsligt och ypperligt lågmält kompband.
   Mot slutet av konserten höjdes givetvis intensiteten och under "I knew the bride" och "I wish it could be Christmas every day" stod till och med ljudmixaren Neil Brockbank, som också agerat som Nicks skivproducent under många år, och gungade med bakom mixerbordet.
   Även under the långa extralåtspartiet inledde Los Straitjackets med några instrumentala låtar som jag hade svårt att identifiera. Men jag tyckte nog att första låten ekade "Rollers show", låten som var Nick Lowes första soloförsök i mitten på 70-talet under pseudonymen Tartan Horde.
   Med Nick vid rodret fick konserten en förnämlig avslutning. Först underbara versioner av "When I write the book" och en lite långsammare "(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding". Och sedan finalen med den rockabillykryddade gospeln "Children go where I send thee".
   I sedvanlig ordning kom Nick tillbaka ännu en gång och avslutade traditionellt i Stockholm ensam på scen med en version av Elvis Costellos "Alison" som fick klockorna att stanna.

Nick solo
People Change
A Dollar Short of Happy

med Straitjackets
Winter Wonderland
Ragin' Eyes
Christmas at the Airport
Without Love
You Inspire Me
Not Too Long Ago
Let it snow, let it snow, let it snow

Los Straitjackets (utan Nick)
Sleigh Ride
Casbah
Aerostar
Linus & Lucy
Itchy Chicken
(I Love the Sound of) Breaking Glass (Nick kommer in)

med Straitjackets
Sensitive Man
The North Pole Express
Half a Boy and Half a Man
Cruel to Be Kind
Rome Wasn't Built in a Day
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)
I Wish It Could Be Christmas Every Day

Extralåtar
Rollers show (Los Straitjackets)
Sing, sing, sing (Los Straitjackets)
When I write the book
(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding
Children go where I send thee

Extraextralåt
Alison (Nick solo)


Dagens Nyheter 6/12 2016.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.