Blogginlägg från 2014-11-21

"Det kunde förvisso vara värre..."

OLLE UNENGE
Det kunde förvisso vara värre...
(Unenge)

Olle Unenge med band har växt i omfång och målar nu med fler musikaliska färger. En gång i tiden, för drygt två år sedan, kallades den fasta konstellationen för Unenge & Co och var en liten anspråkslös kvartett med soloartisten Olle Unenges svenska låtar plus några översatta covers på repertoaren. En lågmäld och trygg musikalisk profil där texterna, med en vardaglig ton som jag då kallade "verbal briljans" i en recension, var både underhållande och stundtals engagerande.
   Nu pÃ¥ skiva har Olle samlat ett ännu större sällskap runt omkring sig som har gjort att även det musikaliska sprÃ¥ket, som vi till vardags brukar kalla sound, har blivit en viktig del i förmedlandet av den personliga poesin. Tio musiker och sÃ¥ngare har hjälpt till att sammanfoga musik och text till en sammanhÃ¥llande helhet.
   Olle har använt alla sina medhjälpare med strikt sparsamhet. Varje arrangemang pÃ¥ de tio lÃ¥tarna har sin egen bild. Och resultatet pÃ¥ hela albumet blir därför sÃ¥ omväxlande och varierat. Grekiska instrument samsas naturligt med banjo, mandolin, fiol och trummor.
   När jag första gÃ¥ngen hörde Olle uppträda med sitt svenska material, Live at Heart 2012, sÃ¥ lät det först lite onaturligt när den svenska accenten rullade ut frÃ¥n den Guinness-fuktiga munnen. Men jag vande mig snabbt. När jag först lyssnar pÃ¥ den här skivan blir jag överraskad och lite förbryllad pÃ¥ ett ungefär liknande sätt fast det nu handlar om det musikaliska.
   Trummor har inte alltid funnits med i Olles musikaliska värld men blir här en ny slagkraftig nyans. För att inte tala om Mats Lindströms elektriska gitarr som förmedlar pÃ¥taglig energi pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar.
   Albumet har undertiteln "10 SÃ¥nger - frÃ¥n Traneberg till Grekiska Öar" men pÃ¥ skivan berättar Olle sin historia i omvänd kronologisk ordning. Börjar sÃ¥ledes pÃ¥ en ö i Grekland med "Vid denna blÃ¥a dörr" och landar, efter flera avtagsvägar, självbiografiskt i 50- och 60-talets Traneberg, Stockholm. Men texterna hÃ¥lls ihop ändÃ¥. Inte minst tack vare Bob Dylans ande som vilar här och där. Parafrasen "Jag var mycket äldre dÃ¥, jag är yngre än dÃ¥ nu" i första lÃ¥ten är ju genial och influenserna har ju funnits där sedan Tranebergstiden.
   Olle har ju i Ã¥rtionden varit den irländska folkmusikens store talesman och har behandlat det engelska sprÃ¥kets irländska accent med bravur och storslagen rutin som sÃ¥ngare i Tullamore Brothers. Jag kan ana en viss respekt för det välformulerade svenska sprÃ¥ket även pÃ¥ skiva men tillsammans med de intressanta och spännande arrangemangen blir det här nÃ¥got helt annat och mycket mer personligt.
   Tack vare Joacim Dubbelmans produktion har de grundläggande singer/songwriter-lÃ¥tarna fÃ¥tt ett studiomässigt lyft med lite vassa kanter och nÃ¥gra överraskande grepp som pÃ¥ nÃ¥gra ställen ger uttrycket "fritt spelrum" ett ansikte.
   Energin i "SkÃ¥l för min fader", drivet i "Det här gamla tÃ¥get" och den nästan rockiga inramningen av titellÃ¥ten, med lager av elgitarrer, imponerar allra mest. Den grekiska touchen pÃ¥ lÃ¥tar som "Vi denna blÃ¥a dörr" och "LÃ¥ngsamt väder", där medlemmar frÃ¥n den grekiska orkestern YaMas medverkar, förstärker trovärdigheten i texterna.
   Ã„ven i de mindre spektakulära och lÃ¥ngsamma lÃ¥tarna hittar jag skönhet. Kajsa Zetterlunds sträva fiol i "LÃ¥ngsamt väder", mandolin möter hÃ¥rdrocksgitarr i "Flod pÃ¥ väg" och den lÃ¥ngsamma men ändÃ¥ kraftfulla "Mellan ebb och flod" är alla färgstarka inslag pÃ¥ den här skivan.
   Olle Unenges "Det kunde förvisso vara värre..." är ett soloalbum med en förbluffande variation. musikalisk spänning och stort underhÃ¥llningsvärde.

/ HÃ¥kan

Blott en axelryckning

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/4 1984.

STRINDBERGS
Rockmagasinet, Örebro 13 april 1984

Den sporadiska konsertverksamheten på Rockmagasinet i Örebro exploderade plötsligt i helgen med två konserter på två dagar. Svenska trion Strindbergs och engelsk/amerikansk/kanadensiska/australiska gruppen Barracudas försökte höja medvetenheten hos rockintresserade örebroare med blandat resultat.
   Strindbergs har pÃ¥ mindre än ett halvÃ¥r gjort ett vanligt album och ett minialbum utan att direkt överraska eller imponera. Enkel rock som har större möjligheter att glänsa livemässigt och i närheten av en levande publik.
   Inledningsvis förstördes konserten katastrofalt av den miserabla högtalaranläggningen och i takt med att ljudet trots allt blev bättre sänktes mina och övriga publikens högt ställda förväntningar till blott en axelryckning.
   Fast Strindbergs mot slutet med nÃ¥gra covers i bakfickan lät bÃ¥de tätt och proffsigt sÃ¥ blev helhetsintrycket en besvikelse.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.