Blogginlägg från 2014-11-06
"Live at Rockpalast"
TYLA GANG
Live at Rockpalast
(Repertoire)
Sean Tylas gäng har gjort uppmärksammad comeback sedan 2010, inte minst i Sverige, men det var under åren 1977-1978 som gruppen var som allra bäst och gav ut sina mest oförglömliga rocklåtar. Det är ju bara att läsa innehållet på den nyligen utgivna livekonserten "Live in Stockholm", inspelad förra våren, där det är ganska uppenbart att "Yachtless"-låtarna fortfarande är ryggraden i gruppens repertoar.
På Rockpalast-konserten 15 mars 1978, bara några månader efter "Yachtless"-releasen, stod nog både Sean och bandet på sin absoluta topp och den här perfekta tv- och ljudinspelningen har fångat ögonblicket perfekt på 14 låtar och 57 minuter.
I min tidigare recension av Tyla Gangs liveskiva, "Live in Stockholm", råkade jag beskriva dagens upplaga av gruppen som ungdomligt energisk, men om sanningen ska fram var det 1978 som de här bandmedlemmarna var runt 30 år och rent energiskt stod på topp. Framför sitt band stod Sean bredbent och skäggig i ljus basker och levererade ett underbart kompgitarrsound och lät gitarristen Bruce Irvine ta hand om finliret.
"Yachtless" var som sagt aktuell på skiva men det är ändå bara fem låtar från det albumet på den kvällens repertoar med höjdpunkter som "The young lords" och "Hurricane". I det gitarrbaserade sammanhanget passar den gamla Ducks Deluxe-dängan "Fireball" in alldeles ypperligt och förstärker bandets övervägande snabba konserttempo utan att den tyska publiken visar överdriven respons.
Sean lyckas inte riktigt kommunicera med den reserverade publiken, försöker med ett "Guten abend" och skriker till slut "Hur mår ni?" för att få någon som helst reaktion. Däremot piggnade till under extralåtarna. Ovationerna efter "Walkin' the dog" resulterar i ytterligare en låt, den lite udda singel-b-sidan "Pool hall punks".
Det finns fler intressanta detaljer i liverepertoaren denna kväll. Exempelvis två då ännu ej utgivna smakprov från nästa Tyla Gang-album "Moonproof", inledande "Flashing in the subway" och "It's gonna rain". Allen Toussaint-covern "On your way down" likaså. Och en låt där liner notes-författaren Will Birch och skivbolaget Repertoire inte är riktigt överens. Will vill kalla den "Moonlight ambulance" men i skivans låtlista heter den "They're gonna take me away". I en textrad heter det "watch out for the ambulance" men låten har inga övriga likheter med "Moonlight ambulance", en låt från 1979 som fanns med vid inspelningarna av Tyla Gangs tredje album men låten fick inte officiell release förrän 2010 på "Rewired".
Två av Sean Tylas kanske mest kända låtar, "Suicide jockey" och "Styrofoam", finns givetvis med på skivan men ännu en gång, senast var det på den nyligen utgivna liveskivan "Live in Stockholm", har Tyla fått credit för Darrell De Vores låt. Mycket märkligt.
Hela konserten med Tyla Gang har en lysande ljudkvalité vilket förklaras av att just den här konserten spelades in för ett kommande planerat livealbum. Vilket aldrig blev verklighet precis som för ovan nämnda Tyla Gang-album nummer tre som inte heller fick se dagens ljus.
/ HÃ¥kan
"Live in Stockholm"
TYLA GANG
Live in Stockholm
(Angel Air)
I samband med utgivningen av Tyla Gangs konsert på Rockpalast 1978, recension av den skivan kommer här om några timmar, har intresset kring Sean Tylas 70-talsgrupp ökat. Gruppen existerar fortfarande, efter långt uppehåll visserligen sporadiskt, och liveverksamheten har varit tämligen flitig i just Sverige. En ny turnésväng planeras i januari nästa år.
Nu finns en av deras Sverigekonserter från förra året dokumenterad på skiva och det är ett lämpligt tillfälle att få uppleva hur gruppen och dess medlemmar har åldrats med värdighet på scen. Och att de bästa låtarna från förr fortfarande 2013 är bra liverock.
Dagens sättning av Tyla Gang är nästan identisk med den mest berömda upplagan från 1977 som exempelvis levererade "Yachtless" mot slutet av det året. Bredvid Sean Tyla finns fortfarande gitarristen Bruce Irvine och strax bakom sitter Michael Desmarais vid sina trummor. Personliga skäl har gjort att basisten Brian Turrington inte finns med i gruppen längre och har ersatts av rutinerade John McCoy. Konserten på Akkurat i Stockholm 17 mars förra året var en av de första spelningarna med McCoy som medlem.
På skivan har bandet ytterligare en officiell medlem, svensken Max Lorentz, som vid mixningen lagt på slidegitarr, piano och hammondorgel på några av de befintliga livelåtarna. Jag råkade vara närvarande just den här kvällen på den trivsamma puben på Hornsgatan och kunde lite kort rapportera om ett tajt och trots förutsättningarna samspelt gäng.
I samband med de raderna publicerade jag också den autentiska setlistan där låtordningen inte riktigt stämmer med skivan men det kan ju helt enkelt vara så att Tyla i vanlig ordning slängde om låtarna i sista stund. Jag gjorde för en gångs skull inga egna noteringar...
Vad som däremot sanningsenligt exakt stämmer på skivan jämfört med konserten är bandets nästan ungdomliga driv och att Sean kanske sjunger bättre än någonsin. Sedan har bandet fått hjälp av Lorentz att fylla ut livesoundet med exempelvis piano på "New York sun" där han faktiskt spelar Deke Leonards roll på "Yachtless"-versionen. Och på "Suicide jockey" tar han ordentligt med plats med sin hammond.
Annars bjuder konserten och nu skivan på rejält utrymme för gitarristen Irvine med sin slide i högsta hugg.
Repertoaren på liveskivan är prioriterat de gamla och mest kända låtarna med ett undantag, "Moonlight ambulance" som har fått plats här. En låt från 1979 som fanns med vid inspelningarna av Tyla Gangs tredje album som efter beslut av skivbolagsledningen i USA aldrig gavs ut. Men den har ofta förekommit på scen efter återföreningen 2010.
Sean Tyla har lite felaktigt fått credit för Darrell De Vores ökända "Styrofoam". Men musikaliskt håller liveinspelningarna mycket hög klass och har sammanfattat verkligheten på ett perfekt sätt.
/ HÃ¥kan
| << | November 2014 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: