Blogginlägg från 2013-11-29

Två evenemang på samma gata

Bilder: Anders Erkman
Fredrik Landh, Clas Olofsson och Mathias Lilja på Örebro Saluhall.


MATHIAS LILJA
Örebro Saluhall 28 november 2013

TULLAMORE BROTHERS
Clarion Hotel, Örebro 28 november 2013

I den levande musikstaden Örebro händer det allt som oftast att evenemang krockar vilket gör det omöjligt att på hemmaplan se och uppleva allt. Men på torsdagskvällen var det osedvanligt minutiöst välplanerat. Mathias Lilja med sitt lilla band avslutade den lite lågprofilerade föreställning i baren på Saluhallen vid 20-tiden och vi tog då några steg snett över gatan och in på Clarion Hotel där Tullamore Brothers efter några minuter inledde sin jubileumskonsert.
   Det finns väl inga pÃ¥tagliga likheter mellan de här grupperna, förutom gott och skickligt musicerande, men de lockade fram bÃ¥de vällust och gott humör pÃ¥ ett alldeles utomordentligt sätt.
   Lilja med kamrater spelar i Saluhallen sista torsdagen i varje mÃ¥nad och jag uppmärksammade deras förra besök, se här, och det mesta var sig nästan likt. Nu var den trogne Lilja-musikern Fredrik Landh tillbaka med sin stora stÃ¥bas sÃ¥ att den homogena trion med Clas Olofsson, steelguitar, och Lilja, som för övrigt just nu genomför skivinspelning med amerikanen Bob Woodruff, Ã¥ter var samlad.
   Repertoaren var Ã¥terigen en raffinerad blandning av egna lÃ¥tar och knappast allmänt kända covers. Den här gÃ¥ngen hade Lilja flätat ihop de bÃ¥da kategorierna sÃ¥ att det, i den pratiga och okoncentrerade after work-miljön, var ännu svÃ¥rare att skilja originalmaterial frÃ¥n Liljas amerikanska favoriter.
   Nu ser det till slut ut som att Mathias Lilja egen skiva, vars inspelningar inleddes redan förra hösten, kommer att släppas i januari/februari nästa Ã¥r. NÃ¥got att se fram emot med bÃ¥de glädje och nyfikenhet för oss som har upplevt nÃ¥gra konserter med Lilja, band och en fullständigt lysande repertoar.
   Lilja och bandet stod och satt pÃ¥ den lilla ansprÃ¥kslösa barscenen i ungefär 90 minuter uppdelat pÃ¥ tvÃ¥ set.
   I Clarion-hotellets foajé var det dukat för jubileum och fest. Tullamore Brothers firade 25 Ã¥r som orkester och i detta ständigt föränderliga band är det bara en originalmedlem kvar, Olle Unenge. Men rekryteringen i bandet under Ã¥rens lopp har inneburit en föryngring som givit mer energi, mer passion och en delvis nykomponerad scenrepertoar som tydlig värdemätare.
   Bland annat la jag märke till den traditionella "The parting glass", en av mÃ¥nga sista-lÃ¥tar den här glada kvällen, som enligt Olle inte har funnits pÃ¥ repertoaren sedan gruppen spelade med Lorelei-kören för en massa Ã¥r sedan.
   Tullamore Brothers stod pÃ¥ scen, där de vid nÃ¥gra tillfällen fick sällskap av bÃ¥de studentsÃ¥ngare och tvÃ¥ dansöser, i dryga 90 minuter. Varken de själva eller den fulltaliga publiken ville riktigt skiljas frÃ¥n känslan av succé.

/ HÃ¥kan

SÃ¥ rasande effektivt!

Foto: Mikael Muhr

Turnémaskinen Wilmer X besökte Örebro mycket regelbundet under 80-talet. För varje skiva, flera gånger om året landade deras turnéer i den här staden. Mellan 1984 och 1989 såg jag bandet sju gånger. Först alltid på Rockmagasinet, sedan på några krogar (Strömpis, Contan) och hösten 1989 på Café Oscar i den gamla Folkets Hus-byggnaden på Järnvägsgatan.
   MÃ¥naden innan Örebrospelningen hade gruppen släppt albumet "Klubb Bongo", den viktiga uppföljaren till Wilmers stora kommersiella framgÃ¥ng "Teknikens under". Klaviaturkillen Mats Bengtsson hade turnerat med bandet sedan februari 1988 men först nu, hösten 1989, var han officiell medlem i bandet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/11 1989.

WILMER X
Café Oscar, Örebro 21 november 1989

Det är inte så spännande längre. Wilmer X är alldeles för bra, för säkra och har på tok för många intressanta låtar för att en konsert med rutinerade Skånebandet ska vara i närheten av en vansklig föreställning.
   Det är istället sÃ¥, och det var knappast nÃ¥gon stor överraskning, att det var rutinen, det tajta samspelet och alla de förstklassiga lÃ¥tarna som gjorde Wilmer X-konserten till ännu en ny höjdpunkt bland alla andra konserterfarenheter.
   Visst kunde jag ha anklagat bandet för att vara förutsägbart med sin ösiga rock som grundstomme i repertoaren. Men ingen som befann sig pÃ¥ Café Oscar i tisdagskväll kan pÃ¥stÃ¥ att Nisse Hellberg och kompani lämnade nÃ¥got Ã¥t slumpen.
   Av konsertens samtliga 18 lÃ¥tar var sju hämtade frÃ¥n senaste albumet "Klubb Bongo". En bra skiva som dock inte tillhör höjdarna i Wilmer X-produktionen.
   Men pÃ¥ scen blev givetvis lÃ¥tar som "Skjuta mig ut", "Jag vill ha dig" och "Kung för en dag" i klass med det bästa som gruppen har presterat.
   Den poppiga elegansen i "Flickan är en diamant", fÃ¥r lite förlorad i livestöket och den akustiska "Lille John" saknade det finstämda frÃ¥n skivan. Men det är smÃ¥ petitesser i en rasande effektiv konsert med Wilmer X.
   Ã„ven texterna, som tillhör Nisse Hellbergs bästa, frÃ¥n senaste skivan gick lite förlorade i det ösiga soundet men alla Wilmer-fans kunde ändÃ¥ glatt nynna med i mÃ¥nga tisdagskvällens lÃ¥tar.
   Det var högt tempo redan frÃ¥n start, "Bulldogg", och även volymmässigt var det fullt ös. Vilket gjorde att den traditionella tempohöjningen pÃ¥ slutet kom av sig trots höjdare som "Vild" och "Kör dig död".
   Annars minns jag bäst den gamla fina poplÃ¥ten "Sikta pÃ¥ mitt hjärta", det akustiska mellanspelet med en ny intressant version av Peps Perssons "Falsk matematik" och örebroarnas stora Wilmer-favorit "Spela under hot".

Sticky Bomb: trummor
Stefan Björk: bas och sång
Jalle Lorensson: munspel
Nisse Hellberg: gitarr och sång
Pelle Ossler: gitarr och kör
Mats Bengtsson: keyboards och kör

LÃ¥tarna:
Bulldogg
Flickan är en diamant
Kung för en dag
Blå vägen hem
Bakom år 2000
Spela under hot
Sikta på mitt hjärta
Fem ess i leken
Lille John
Falsk matematik
Om en hund mådde så här
Skjuta mig ut
Jag vill ha dej
V-I-L-D
Kör dej död

Extralåtar
Teknikens under
Hon är ihop med en insekt

Extra extralåt
Leka med livet

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.