Blogginlägg från 2006-10-13

Ännu finns det magi i de gamla skivspåren

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13 oktober 2006.

När cd-formatet stormade in i mitt liv, för snart 20 år sedan, inleddes en ny era och en ny tidräkning. Musikhistorien, fylld av vinyl och dåtidens artister, hade tagit ett steg in i framtiden i form av metallskinande 5”-skivor. Just då trodde jag gammal och ny musik skulle separeras och aldrig mötas igen.
   Så blev det inte. Jag trodde också, vid den tidpunkten, att det nya skivformatet enbart skulle omfatta nyproducerad, nyinspelad och modernt digitaliserad musik. Jag kunde inte ha mer fel.
   I samma stund som cd-utgivningen blev frekvent började återutgivningshysterin växa men jag trodde den snart skulle mattas av. Fel slutsats igen.
   Spontant känns det som om utgivningstakten av gammal musik stadigt ökat med åren och blivit en minst lika viktig födkrok för skivbranschen.
   1987 var jag helt övertygad om att mina vinylskivor aldrig skulle ersättas av kliniskt blanka metallskivor. Visserligen köpte jag tidigt samtliga Beatles-album i en elegant trälåda, men det var (trodde jag) en engångsföreteelse, medan vinylskivorna skulle slutförvaras i skivhyllorna.
   Med hjälp av exklusiva och outgivna extraspår så var det plötsligt inte så lätt att motstå återutgivningarna och i år har jag skaffat och lyssnat på fler cd-utgåvor av ursprungliga vinylskivor än något annat år.
   Sprang på pubrockrariteten ”Legend”, av gruppen med samma namn, som lika ofta kallas ”Red boot” efter bilden av den stinkande röda skon på omslaget. En av Mickey Jupps första mästerverk.
   I somras drabbades jag av en våldsam Jupp-revival. Orsaken var faktiskt Robert Wells som till sitt Charlie Norman-tillägnade album letat upp en för mig okänd Jupp-låt, ”Dear reader”, som triggade igång Jupp-nerven.
   Det är inte alltid som gamla skivor faller i smaken 30-40 år efter originalsläpp men ”Juppanese”, Mickey Jupps 1978-skiva som gavs ut i blå vinyl på den legendariska Stiff-etiketten, är en sann pärla. Även i dag. Första halvan, producerad av Nick Lowe med Rockpile i kompet, måste vara en av tidernas bästa skivsidor om man nu lite nostalgiskt tänker vinyl.
   Andra gamla favoriter som har kommit i min väg i år är Dave Masons ”It’s like you never left” och Alvin Lee/Mylon Lefevres ”On the road to freedom” där ingen dock står distansen ut. Minnet har förvandlat de gamla skivorna till ouppnåeliga höjdpunkter när de i själva verket är högst ordinära 70-talsskivor.
   Något liknande med Pink Floyds ”Wish you were here”. Drogs med i haussen kring Syd Barretts död och eftersom jag alltid har rankat den skivan högre än ”Dark side of the moon” så ville jag höra ”Shine on you crazy diamond” i läckert cd-ljud utan vinylknaster. Men förutom det majestätiska mästerverket är skivan mer klassisk i sinnet än i verkligheten.
   Men i ett fall, nysläppta restaureringen av George Harrisons ”Living in the material world” (Apple/EMI), är det fortfarande samma magi i skivspåren fast de numera är digitalt osynliga. ”George överträffar John och Paul i det mesta”, för att citera mig själv från Nerikes Allehanda 14 juni 1973.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.