Blogginlägg

November 2019 på Håkans Pop

Bilder: Carina ÖsterlingLolita Pops fantastiska comebackhöst.

2019 ÅRS NÄST SISTA MÅNAD ÄR TILL ÄNDA och det är dags att sammanfatta november-aktiviteterna på Håkans Pop. De sedvanliga kategorierna ”00-talets bästa album”, ”Intervjuer 1974-94” och ”Covers” utökades under månaden med några oplanerade artiklar.
   På den rangordnade listan över 00-talets bästa album kom jag under månaden, på platserna #25 till #22, i kontakt med skivor av John Hiatt, The Cardigans, Neil Young och A Camp. Bland månadens gamla intervjuer, samtliga från 1984, figurerade Bela Svärdmark, Anne-Lie Rydé, Per Gessle och återigen Mats Ronander. Samtidigt fick jag nöjet att återvända till coverskivor med Miriam, Steve Earle & the Dukes, Rickie Lee Jones, John Prine och Patti Smith.
   Månadens enda konsertbesök gjorde jag i Eskilstuna där Lolita Pop spelade en fredagskväll och levererade ännu en storstilad comebackinsats.

ETT ALBUM MED JÄMTLÄNDSKA BANDET Artomus Friendship, powerpopsensationen ”A day of celebration”, gav jag en längre recension. Men i övrigt var november ganska tunnsådd med nya album och det fick mig att uppmärksamma ett antal nya singlar av vilka flera hade anknytning till kommande storhelger.
   Den skicklige låtskrivaren Jeff Lynne har alltid legat mig varmt om hjärtat så visst kände jag intresset när jag först lyssnade på ”From out of nowhere” som han har gjort under namnet Jeff Lynne's ELO. Den melodiösa digniteten är tydlig, Beatles-ekot likaså men arrangemangen är ju alldeles för tunga och fläskiga för att hålla i längden. I de inledande två låtarna håller kvalitén men i längden blir albumet en jämntjock smet.
   Upphittade gamla Harry Nilsson-inspelningar, på albumet med den lustiga titeln ”Losst and founnd”, väcker också intresse men förväntningar på en ganska mänsklig nivå. Han sjunger bättre än jag minns det som men det blir snart uppenbart att det här är överblivet material som inte var ämnade att ges ut.
   Leonard Cohen var givetvis en ikon under sin livstid men jag var aldrig någon stor fan av den store diktaren, legendariske låtskrivaren och personlige sångaren. På det postuma albumet ”Thanks for the dance” låter han mer än lovligt skrovlig i rösten och jag har svårt att upptäcka de stora mäktiga melodierna.
   Jag har även lyssnat på Bo Kaspers Orkesters och Coldplays nya album, ”23:55” respektive ”Everyday life”, utan att bli imponerad.
   Det svänger tveklöst om ”23:55” men det här är nattklubbsmusik för mig och det var länge sedan jag lämnade de lokalerna. Ofta rytmisk och lätt dansant som låter bra – på avstånd.
   ”Everyday life” är spretigare än det mesta. Här finns instrumentala stråkmelodier av klassiskt stuk, ren och skär gospel, udda ljudillustrationer, en soul-cover, rena saxofonsolon, avancerade körarrangemang, österländska klanger och en och annan konventionell låt.
   Med låttitlar som "بنی آدم", instrumental pianolåt, förstår man att gruppen vill nå utanför den västerländska rockbranschen. Den är inte representativ för albumet ty ingen låt på detta brokiga album är det. Singellåtarna ”Champions of the world” och ”Orphans”, båda med hjälp från Max Martin, är skivans mest lättlyssnade och bästa spår.
   Nej, jag tycker månadens bästa musik har givits ut på singel i ett koncentrerat format där melodi och sound blir så mycket mer viktígt.
   Ulf Lundells julsingel ”Stockholm i december” följer upp hans tidigare alster i ämnet, ”God Jul (är det nån hemma?)”, ”Snart kommer änglarna att landa” och ”Snön faller”, men är kanske mest jämförbar med ”Av himlen sänd” från 1997. En oerhört vacker låt, skriven och producerad tillsammans med trummisen Andreas Dahlbäck, som med sitt trygga harmoniska arrangemang låter som ett ymnigt lugnt snöfall på julafton.
   Paul McCartney har lagom till jul släppt en ny singel fast utan helgrelaterade texter. Intressant, stundtals tungt arrangemang på ”Home tonight” men melodimässigt helt utan sensation. Inte originell eller genial. Ett taktmässigt tungt enkelt riff. Syntblås och markerad takt. Då är b-sidan ”In a hurry” både poppigare och soundmässigt roligare. Catchy blås fast jag misstänker att det är syntar. Med rap-sekvenser i texten vill 77-åringen hänga med. Låter som rena outtakes från senaste albumet.
   Lokala Hello Ocean nya singel ”Blind” saknar också julkopplingar men är full av emotionell atmosfär. Ballad med pampiga, stråkliknande syntar med Stina Svenssons röst som utropstecken och ett sound som för mina tankar till både Kate Bush och Peter Gabriel.
   Det blev just officiellt att Thorsten Flink ska vara med i nästa års Mello. Nya singeln ”Kan du fira jul med en sån som jag?” har varken någonting att göra med den tävlingen eller glittrande glada julsånger. En trubadurliknande sång med sedvanlig brysk Flink-stämma där Kenny Håkanssons avslutande gitarrsolo är så mycket mer klockren än Thorstens röst.
   Även Stiko Per Larsson har en udda Mello-bakgrund. Nya singeln ”Snöar på oss” är en exemplarisk poplåt och borde bli en stor hit i den värld jag kallar popbranschen. Kanske personligheten har naggats i kanten av det kommersiella popsoundet.
   Kanske Ted Ströms gamla legendariska låt ”Vintersaga” kan få ett nytt liv under julhelgen. Den nästan sex minuter långa versionen av amerikanen Gabriel Kelley är långsam på gränsen till pratsam och suggestiv. Kelley har ju Sverigebakgrund och uttalar texten näst intill perfekt. Utan större tempoväxlingar blir den dock ganska monoton.
   Inte trodde jag att Graham Parker så här på slutet av året skulle dyka upp på singel. Hans ”Nixon's rules” är en ganska osensationell rocklåt i halvfart som bygger på några enkla elektriska gitarriff halvfart. Men Graham sjunger lika starkt som alltid.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.