Blogginlägg

Covers: Steve Earle & the Dukes

Postad: 2019-11-08 07:50
Kategori: Cover-skivor

STEVE EARLE & THE DUKES: Guy (New West, 2019)

NÄSTAN TIO ÅR EFTER HYLLINGSPLATTAN till Townes Van Zandt, ”Townes”, gör Steve Earle något liknande när han ”ger sig på” Guy Clarks låtskatt. Clark var dessutom under många år kompis med Van Zandt, båda hade djupa rötter i Texas liksom Steve Earle när han som tvååring flyttade till Texas från Virginia på USA:s östkust.
   Kopplingen Clark-Earle är hetare än så ty Steve började sin artistbana 1974 som basist i Guy Clarks band. Earle spelade sedan in sin första demo i Guy Clarks kök i Tennessee dit båda hade flyttat då och har naturligtvis levt med låtmaterialet under många, många år. Det hörs, det finns mycket hjärta och känslor i Earles tolkningar på ”Guy”.
   Guy Clark var och är inte lika legendomspunnen och allmänt känd som Van Zandt men ändå en stor och omskriven låtskrivare som påverkat en mängd yngre amerikanska låtskrivare och artister som redan 2011 (fem år innan Clarks död) gav honom den stora breda kärlekshyllningen på det fina dubbelalbumet ”This one's for him”. Steve Earle bidrog med en låt, ”The last gunfighter ballad”, på den skivan och samma inspelning finns nu också på ”Guy”-albumet tillsammans med 15 andra nyinspelade kända och mindre kända Clark-låtar.
   På bara fem dagar spelade Earle och hans kompband The Dukes in skivan där arrangemangen på låtarna i stort sett följer Clarks original med steelguitar ofta i rampljuset. Earle har inte försökt polera arrangemangen utan är ganska trogen originalsångerna.
   Redan 1982, när Earle spelade in sin första ep, hette hans kompband The Dukes men det finns inga ursprungsmedlemmar kvar i bandet idag: Kelley Looney, bas, Chris Masterson, gitarr, Brad Pemberton, trummor, Ricky Jay Jackson, pedal steel, och Eleanor Whitmore, fiol och mandolin,
   Jag har inte riktigt följt med Steve Earle under senare år. För mig kulminerade hans musikaliska höjdpunkter för drygt 20 år sedan och hans raspiga lite fyrkantiga röst ger inte materialet full rättvisa på ”Guy”. Det är när han får kvinnlig assistans vid mikrofonerna, Emmylou Harris, Jo Harvey Allen och kompbandets Whitmore, som det lyser upp lite mer.
   Men det är naturligtvis alltid en ynnest att ännu en gång få njuta av ”Desperados waiting for train” och avslutningslåten ”Old friends” är ett litet guldkorn.


1. Dublin Blues (Guy Clark)
1995. Från albumet ”Dublin blues”.
2. L.A. Freeway (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”. (Men allra först på Jerry Jeff Walkers ”Jerry Jeff Walker”, 1972).
3. Texas 1947 (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”.
4. Desperados Waiting For A Train (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”.
5. Rita Ballou (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”.
6. The Ballad Of Laverne And Captain Flint (Guy Clark)
1976. Från albumet ”Texas cookin'”.
7. The Randall Knife (Guy Clark)
1983. Från albumet ”Better days”.
8. Anyhow I Love You (Guy Clark)
1976. Från albumet ”Texas cookin'”.
9. That Old Time Feeling (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”.
10. Heartbroke (Guy Clark)
1997. Från albumet ”Keepers”.
11. The Last Gunfighter Ballad (Guy Clark)
1976. Från albumet ”Texas cookin'”.
12. Out In The Parking Lot (Guy Clark/Darrell Scott)
1997. Från livealbumet ”Keepers”.
13. She Ain't Going Nowhere (Guy Clark)
1975. Från albumet ”Old no. 1”.
14. Sis Draper (Shawn Camp/Guy Clark)
1999. Från albumet ”Cold dog soup”.
15. New Cut Road (Guy Clark)
1981. Från albumet ”The south coast of Texas”.
16. Old Friends (Guy Clark/Susanna Clark/Richard Dobson)
1988. Från albumet ”Old friends”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (118)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2019 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.