Blogginlägg

00: #28. HÅKAN HELLSTRÖM

Postad: 2019-10-14 07:55
Kategori: 00-talets bästa

HÅKAN HELLSTRÖM: Det är så jag säger det (Virgin/Dolores, 2002)

JO, JAG PÅPEKADE VÄL DET I MIN introartikel om 00-talets bästa skivor att hela listan har en genomgående svensk dominans. Så har inte fallet varit tidigare när jag på Håkans Pop har listat och rangordnat mina favoriter från andra decennier. Det var under 00-talet som svensk musik exploderade i mitt huvud, bättre sent än aldrig kanske, och det var under det decenniet det kom fram så många nya spännande svenska namn. Artister och grupper som snabbt etablerade sig och kom att bli stationerade på topplistor, årsbästalistor och i historieböckerna för att i evigheter aldrig glömmas bort. De kom för att stanna.
   Ni vet säkert vilka namn jag syftar på och ni kommer under denna höst och vår möta många på vägen fram mot nummer ett på min högst subjektiva topplista med 00-talets i mina öron bästa album. Och idag möter vi den publikmässigt kanske störste av dem alla, Håkan Hellström.
   Håkans popularitet har sedan genombrottet med första releasen, singeln ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” som släpptes i maj 2000 och på hösten samma år följdes av debutalbumet med samma titel, växt med en rasande fart och blivit svindlande stor i jämförelse med alla andra artister. Tidig höst i år sålde han ut fyra Ullevi-konserter nästa sommar.
   I jämförelse med hans astronomiska popularitet idag var det kanske med facit i hand en blygsam start han gjorde precis när decenniet bara var några månader gammalt. Men jag minns tydligt hur han tämligen snabbt tog över all uppmärksamhet på den svenska musik- och för all del också mediamarknaden. Därför har hans allra första skivor en alldeles speciell plats i mitt minne, i mina öron och mina känslor. I en krass jämförelse med senare tids skivproduktioner kanske de första skivorna låter tunna och nybörjaraktiga. Men på det sätt Håkan fyllde de tidiga singlarna och albumen med historiskt sett helt oförglömliga låtar var det på något sätt givet att hans framtida karriär skulle bli så gigantisk som den nu blev.
   Jag kan väl avslöja att det inte är många artister eller grupper på min 36 album långa 00-lista som representeras med fler album än ett men Håkan Hellström är det exklusiva undantaget.
   Till sina första album skrev Håkan genomgående själv texterna. Musiken och melodierna skrev han också till stor del själv men han fick också hjälp från vissa musiker i sitt kompband eller tidigare samarbetspartners. Håkans band fick tidigt mycket uppmärksamhet och deras insatser kan inte nog uppskattas som på många sätt förklarar Håkan Hellströms gränslösa framgångar.   
   Ett band som mycket logiskt har ändrat skepnad under årens lopp men några nyckelpersoner har följt Håkan under samtliga framgångsrika år. Stefan Sporsén, keyboards och blåsinstrument, och Oscar Wallblom, bas, spelade på debuten 2000 och finns fortfarande kvar bakom Håkan. Mellan debutalbumet och ”Det är så jag säger det”, två år senare, var det dock få förändringar i kompet. Finn Björnulfsson, på diverse slagverk, var ny i bandet och var redan från start en naturlig del i livesoundet ty andra albumet har ju många brasilianskt färgade arrangemang med följaktligen mycket rytmer och slagverk i soundet.
   I övrigt var det på albumet numera ganska profilstarka namn som Daniel ”Hurricane” Gilbert, gitarr, Timo Räisinen, gitarr, och Fredrik Sandsten, trummor, som ganska effektivt formade det mycket personliga sound som kom att bli modell för Håkan Hellströms musik decennier framåt.
   På ”Det är så jag säger det” har Håkan, förutom låtskrivarsamarbetet med Räisänen på en låt, fått hjälp av två andra göteborgare utanför gruppen men nära förknippade med Hellström: Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren och Björn Olsson. Olsson har nästan legendstatus i Göteborg då han har varit medlem i både Union Carbide Productions, The Soundtrack Of Our Lives och Bear Quartet och sedan kom att producera ett helt Hellström-album 2013, ”Det kommer aldrig va över för mig”.
   En händelse som positivt påverkat min åsikt om Håkan Hellströms andra album är den gränslöst imponerande konserten, med en publikstämning ("Håkan, Håkan, Håkan...") som varken för eller senare har uppnåtts i Örebro, som jag upplevde på Frimis bara några månader efter skivrelease.

Favoritlåt: "Den fulaste flickan i världen". Tre singlar släpptes från ”Det är så jag säger det” med ”Kom igen Lena” (hade för övrigt radiopremiär på min 50-årsdag i september 2002) som den absolut mest naturliga aptitretaren i sitt tacksamma ”You can't hurry love”-tempo. Nästa singel blev ”Den fulaste flickan i världen” som är min klara favorit. Den inte har någon förutsägbar singelpotential och saknar det där smattrande trumsoundet som genomsyrar mycket på albumet. Kanske är det just Björn Olssons låtskrivarsamarbete som har gjort låten så oerhört personlig och annorlunda.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2019 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.