Blogginlägg

Januari 2018 på Håkans Pop

Postad: 2018-02-03 10:17
Kategori: Blogg


Martin Håkan Qvarfordt med band imponerade mest på årets Folk at Heart-upplaga.

FÖR EGEN DEL INLEDDES MUSIKÅRET 2018 i vanlig ordning, sedan 2014, med musikfestivalen Folk at Heart. Ny spelplats, Scandic Västhaga i Örebro, gjorde första timmarna logistiskt lite prövande men när lokalkännedomen satte sig i ryggmärgen blev min slutsats om hela festivalen positivt. Efter mina egna upplevelser på festivalen kunde jag konstatera att festivalens musikaliska ramar hade utvidgats och på lördagskvällen rockade det friskt på vissa scener. Även fredagskvällen hade sina höjdpunkter och jag kunde framåt måndagen sammanfatta mina upplevelser av festivalutbudet och även rangordna allt i en Topp 5-lista där bandet Martin Håkan var bäst.
   I övrigt rullade alla kategorier på Håkans Pop som vanligt under januari. På min maxisingel-lista fick jag nöjet att belysa 12":or med Kirsty MacColl, Clive Langer & the Boxes och Tanita Tikaram. Och i backspegeln bland gamla liverecensioner hittade jag en konsert från 1985 med lokala bandet Big Deal .
   Jag gav under månaden dessutom uppmärksamhet åt två coverskivor, en som svek rejält ( Rod Stewart) och en som var överraskande bra ( Shawn Colvin). Bland mina spontana fynd i skivhyllan hittade jag vinylalbum med Eagles och Grin.

BLOTT 29-ÅRIGE MICHAEL ANDERSON, som professionellt kallar sig-Anderson East, har en röst med så många årsringar att han redan mycket rättvist jämförs med Van Morrison, Joe Cocker och faktiskt också Tina Turner eller de riktigt legendariska namnen ur den amerikanska soultraditionen. Låtarna på "Encore" är små musikaliska explosioner där blås och riktiga instrument ger hans röst fullt svängrum. Han är onekligen ett nytt fynd och i veckan hörde jag bara positiva reaktioner när han besökte Stockholm. "Encore" är redan en stark utmanare för åsbästalistan! Soul med kött och blod som huvudingredienser.
   Mer amerikanskt, Alabama kvartetten Belle Adair visar på sitt andra album "Tuscumbia" att de musikaliskt har mer gemensamt med klassisk brittisk pop. Annars går soundet på skivan att dra paralleller med amerikanska band som i sin tur influerats av det engelska popsoundet. Det är väldigt oamerikanskt att höra så känslig och lågmäld popmusik från USA med låtar som är så välskrivna att de kan klassificeras som rena hits med gitarrer och Matt Greens ljusa stämma i fokus.
   Skivåret 2016 börjar onekligen starkt och nivån blir än mer svindlande när First Aid Kit sin vana trogen, både 2010 och 2012 släppte systrarna skivor i januari, vill inleda året med sitt nya album "Ruins". Klara och Johanna Söderberg har långsamt men säkert uppgraderat sitt sound, och utvecklat sitt sätt att skriva låtar för varje skiva och "Ruins" är definitivt inget undantag.
   Men det som imponerar allra mest på nya skivan är rösterna. Starkare och mognare vågar de nu ta ut svängarna. Var och en låter solostämmorna sprida sin glans i många låtar som ibland utvecklas till starka duetter. Duon har väl alltid balanserat på gränsen mellan tidstrogen folkmusik, americana och pop och det blir än mer tydligt på nya albumet.
   Nya producenten Tucker Martine (My Morning Jacket, The Decemberists, Mudhoney...) har dekorerat "Ruins" med varsamma penseldrag med en viss ambition att nå en bredare publik utan att påverka flickornas särdrag. De inledande tre låtarna, "Rebel heart", "It's a shame" och "Fireworks", har klar hitpotential. Tillsammans med lite mindre omedelbart material, titellåten, festliga "Hem of her dress" och den naturligt stegrande finallåten "Nothing has to be true" (med rena "A day in the life"-slutet) blir "Ruins" som helhet ännu en fullträff av Klara och Johanna.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28        

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.