Blogginlägg från 2018-02-15

Behjärtansvärd hög musikalisk nivå

Postad: 2018-02-15 10:18
Kategori: Live-recensioner

Alla bilder: Magnus SundellKarin Wistrand och DSH5.

Fler bilder nedan.



"Musik för alla hjärtan"
AMANDA GINSBURG
MEADOWS
MARTIN HÃ…KAN
DSH5
KARIN WISTRAND
Konserthusets foajé, 14 februari 2018


ARTISTER AV OLIKA SLAG STÄLLER ALLTID UPP per automatik i alla typer av hjälpsammanhang. När Örebro Stadsmission på onsdagskvällen arrangerade en välgörenhetskonsert för de hemlösa med artister som stod på scen i Konserthusets foajé. Där bjöds det på idel ädla personliga och professionella framträdanden i över tre timmar. In i minsta detalj var det en behjärtansvärd kväll i musikens tecken.
   Den förre artistbokaren pÃ¥ Live at Heart, Lars-Göran Rosén som nu jobbar pÃ¥ Örebro Stadsmission, hade med hjälp av sina kontakter samlat gräddan av stadens musikelit, plus en sÃ¥ngerska frÃ¥n Stockholm med lokal koppling. Lars-Göran är en eldsjäl i ordets rätta mening.

Amanda Ginsburg (19:03 - 19:30)
En ny ung jazzsångerska fick inleda konsertkvällen. Precis innan albumaktuella Amanda gick upp på scen pratade jag med hennes skivbolagsrepresentant, Måns Uggla på Naxos, och förklarade lite fördomsfullt att det här inte riktigt är min musik. Föga visste jag då att Amandas framträdande tillsammans med sitt band skulle bli en cool upplevelse långt över mina förväntningar.
   En skön röst över de softa arrangemangen pÃ¥ piano, flöjt och stÃ¥bas. Jag hann knappt skriva ner jämförelsen med Monica Zetterlund innan Amandas singellÃ¥t "Havsmelodi" dök upp med sina Hasse & Tage-referenser i texten. "Vem är du?" och "Yaqui", med fin text av Amandas pappa, hette höjdpunkterna.

Meadows (19:40-20:18)
Örebros store singer/songwriter har hela världen som arbetsplats men imponerar alltid på hemmaplan. Han, Christoffer Wadensten, gjorde ett uppträdande som sedvanligt pendlade mellan intensiva och tillbakalutade sekvenser. Med en fint amerikanskt influerad röst och ett fullständigt briljant gitarrspel tog han oss med på ännu en storslaget läcker musikalisk resa.
   Det läskiga och oförklarliga är att mellan Meadows ofta imponerande konsertupplevelser försvinner han ur mitt medvetande. Förmodligen mitt problem, inte hans.

Martin HÃ¥kan (20:32-20:58)
Gruppen Martin Håkan, med Martin Qvarfordt i centrum, är ett riktigt intressant namn på den musikaliska Örebrokartan. Upptäckte bandet i två olika sammanhang på Folk at Heart senast, elektriskt med fullt band och akustiskt på trio, och fick nu ytterligare ett format: Elektriskt på trio.
   Sättningen pÃ¥ cello (Maja Molander), Martins elgitarr och elgitarr/valthorn (Carl Carlsvärd) är bÃ¥de udda och sensationellt bra som lovar gott för framtiden. Även lÃ¥tmässigt visar Martins repertoar pÃ¥ en uppenbar bredd som resulterar i stor personlighet pÃ¥ scen. Och jag kan personligen svälja det faktum att hans röst, enligt sakkunniga bedömare, har likheter med Rufus Wainwright.

DSH5 (21:12-21:49)
Folkrockgruppen, som tidigare var känd under ett annat längre namn, börjar nu bli ett slipat band med sound och arrangemang som långt överskrider den snäva gränsen för folkrock. (Det visade om inte annat agerandet som kompgrupp till Karin Wistrand senare på kvällen.) Jag kan nu också erkänna att bandet uppdaterat sin repertoar på fullt godkänt sätt.
   Deras 37 minuter lÃ¥nga konsert hade allt av genomgÃ¥ende högt tempo, intressanta nya lÃ¥tar (som snart finns pÃ¥ skiva) och underhÃ¥llande intressanta arrangemang. Och förstärkta med Clas Olofsson pÃ¥ gitarr och steelguitar blev just den sista detaljen helt uppenbar.

Karin Wistrand (21:49-22:26)
Utan paus anslöt sig Karin, som blev något av affischnamn för det här arrangemanget, till DSH5 och blev den naturliga finalen och kanske även höjdpunkt fast konsertkvällen i övrigt egentligen bara innehöll höjdpunkter.
   Fortfarande med Clas pÃ¥ scen fick DSH5 ovärderlig hjälp att utforma de tydligt uppgraderade versionerna av Lolita Pop- och Karin Wistrand-lÃ¥tarna. Och Karin visade ännu en gÃ¥ng att hon har kvar sin fullständigt bedÃ¥rande stämma och kan fortfarande agera naturligt som frontperson för ett band, den här gÃ¥ngen betydligt större och variationsrikt än pÃ¥ 80-talet.
   Karin och bandet var onekligen välrepeterade och engagemanget lyste starkt i allas ögon. Här avslöjades inga rent rutinmässiga detaljer utan allt var pÃ¥ musikaliskt fullt allvar. Och arrangemangsmässigt hade de uppenbart jobbat pÃ¥ alla detaljer där bÃ¥de repertoar och framförande blev en fascinerande helhet.
   Det tunga keyboardsinspirerade soundet gjorde inledningslÃ¥ten "Regn av dagar" till en inspirerad och smÃ¥tt överraskande start och "Ta mig med", frÃ¥n Karins solorepertoar, blev ocksÃ¥ en musikalisk pärla i kombination med tung finurlig rock och dragspel. "Hey winner", "Mind your eye" och "Tarzan on a big red scooter" blev naturligtvis stora publikfavoriter och "LÃ¥nga tÃ¥g", Lolitas bästa ögonblick pÃ¥ svenska, har ju kvalitéer att leva ett evigt liv i mÃ¥nga Ã¥r.
   Men kvällens största enskilda musikaliska ögonblick var när bara Karin, Clas och bandets Lennart Hessel blev kvar pÃ¥ scen och framförde "FÃ¥glar av is". Clas smekte fram tonerna pÃ¥ sin steelguitar, Lennart spelade en distinkt smakfull akustisk gitarr (mandola) och Karin sjöng vackrare än nÃ¥gonsin. Just dÃ¥ var det magi i luften och kunde pÃ¥ det viset symbolisera hela kvällens arrangemang: Behjärtansvärt in i minsta detalj.

Karin Wistrands hela repertoar:
Regn av dagar
Ta mig med
Hey winner
FÃ¥glar av is
Mind your eye
Långa tåg
Tarzan on a big red scooter

Extralåt
Because the night


Amanda Ginsburg och Martin HÃ¥kan.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (530)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Februari 2018 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28        

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.