Blogginlägg

Gabriel Rådström: Bruce på MSG 2000

Alla bilder: Gabriel Rådström

Min vän Gabriel Rådström, som upplevde de avslutande två Bruce Springsteen-konserterna i New York 2000 (inspelningar som sedan gavs ut på dvd:n "Live in New York City") på plats. Han berättar här med egna ord minnet av och detaljerna kring de båda legendariska konserterna i Madison Square Garden.

"Breaking news: Bruce Springsteen och E Street Band gör tio konserter i Madison Square Garden. Vi åker dit, föreslog min kompis Johan.

Plötsligt satt jag på planet mot New York, utan ha konsertbiljett. Ryktesvägen hade man hört att det skulle gå att köa utanför arenan. Direkt efter incheckning på hotellet stegade vi iväg till Madison Square Garden. Vill minnas att det var vid 18-tiden onsdag 28 juni 2000. Konserten var först följande kväll, den nästa sista av de tio.

Dussintals personer hade redan bildat kö utanför den legendariska arenan. Vi skrev upp oss på en lista och tilldelades könummer. Sedan var man tvungen att vara på plats för upprop varje heltimme för att inte strykas från listan. Under natten gjordes ett längre uppehåll för att folk skulle få sova.

En konsertveteran tipsade oss om att fixa biljetter bakom scenen och vi lyckades få platser på andra raden. Det visade sig vara en fullträff, nästan som att vara med bandet på scenen. Dessutom gjorde Bruce och musikerna några vändor till oss som satt bakom och då var man bara ett par meter från gänget. Little Steven såg att jag hade en kamera och nickade uppmuntrande åt mig att ta en bild. Och det var en obeskrivlig lycka när Bruce satte sig vid flygeln uppskattningsvis femton meter från oss och överraskade med en intim soloversion av den mytomspunna och vid det tillfället outgivna "The Promise".

Konserten inleddes med nyskrivna "Code of Silence". Direkt efter kom rariteten "Don't Look Back". Jag hade hört den på bootleg och fantiserat om att få höra den live, något som alltså infriades. I tredje låten, "The Ties That Bind", var det som om Clarence Clemons försökte blåsa omkull hela arenan med sitt solo. Big Man spelade även huvudrollen i kvällens absoluta höjdpunkt med saxofonsolot i "Jungleland". Tänk att få uppleva just den låten på plats i New York City, i en fulländad version. Om jag fick tillgång till en tidsmaskin och endast fick chansen att åka tillbaka och återuppleva en låt live skulle jag vilja landa just där, just då, bakom scenen i Madison Square Garden när Roy Bittan slår an de karaktäristiska pianotonerna i Jungleland.

Dagen efter bar det av med buss till New Jersey och klassiska Springsteenmiljöer i Freehold och Asbury Park med allt vad det innebär.

Sedan återstod det ”bara” att fixa biljett till den allra sista konserten på Reunionturnén, 1 juli. När vi kom tillbaka från New Jersey ringlade en kö till synes utan slut utanför arenan. Av en slump hörde vi svenska talas i kön och en kille erbjöd sig att köpa biljett. På svarta börsen var priset uppe i 500 dollar. Men eftersom det är något av en hederskodex i Brucekretsar att inte ta ut något extra fick jag betala ordinarie biljettpris 67,50.

Det finns en bootleg från den konserten som heter "Legendary Night". Titeln talar för sig själv. Den stora skrällen för kvällen var "Lost in the Flood", inte framförd av Bruce live sedan 1978.

Ett sammanfattande intryck av de bägge konserterna är den totala avsaknaden av svackor. Det var fullkomlig närvaro och nerv rakt igenom med enorma framföranden av samtliga låtar med E Street Band i toppform. I efterhand drar jag slutsatsen att det delvis berodde på att man filmade för kommande utgivning. För övrigt den bästa souvenir man kan tänka sig, att just de två kvällarna där man själv var på plats i New York råkade bli förevigade på en officiell dvd."

GABRIEL RÅDSTRÖM

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.