Blogginlägg från 2017-05-28

Håkans Pop 10 år: "Äntligen på väg"

Postad: 2017-05-28 07:52
Kategori: 10 år

När jag under hösten 2013 och våren 2014 rangordnade mina största albumfavoriter från 90-talet var nog Ted Gärdestads sista album, "Äntligen på väg", det mest överraskande valet. Det var en bräcklig artist som stod vid mikrofonen men skivan innehåller många mycket starka melodier till bror Kenneths ännu starkare texter som så genialt sammanfattar känslorna hos en totalt trasig artist.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 2/9 2013.


TED GÄRDESTAD: Äntligen på väg (Polar, 1994)

Jag minns än idag när jag på ett nöjesredaktionsmöte i november 1994 förklarade att Ted Gärdestad gjort veckans viktigaste skiva för mig och möttes av åtskilliga förvånade ansikten. Jag tror tidningens hårdrocksrecensent dessutom fnyste lite. Att Ted Gärdestads comeback "Äntligen på väg" även tog mig på sängen kan jag villigt erkänna men å andra sidan hade jag ett gott förhållande till 70-talets Ted att falla tillbaka på. Jag har detaljerat förklarat mitt djupa Ted Gärdestad-intresse här.
   När skivan släpptes i november 1994 var jag ändå inte så förberedd som jag kanske borde ha varit. Ted hade ju trots allt inte producerat ett riktigt album sedan 1981 men 1993 släpptes den nyproducerade, av Anders Glenmark, singeln "För kärlekens skull". En modern evergreen. "Himlen är oskyldigt blå", en nyinspelad svensk version av hans "Blue Virgin Isles", släpptes samma år på samlingsalbumet "Kalendarium" och visade att Ted hade mer att ge.
   Produktionen av "Äntligen på väg" var komplicerad av långt utdragen. Ted, som sedan flera år tillbaka led av psykisk obalans, ville inte medverka i studion. Han gjorde sina sångpålägg hemma medan producenterna Leif Larson och Jan Schaffer tillsammans med musiker spelade in allt i Polar Studios.
   Jag vill sällan återpublicera gamla skivrecensioner men har valt att göra det nu. Så här skrev jag om "Äntligen på väg" i Nerikes Allehanda 17 november 1994:

"Nedslagen men inte utslagen, bitter men inte förlamad med en ljus livssyn utan att bli patetisk.
   Ted Gärdestadscomeback på skiva är närmast makalös. Det är en tilltufsad själ i en bräcklig kropp som inte försöker återupprepa receptet från de goda åren på 70-talet.
   Ändå har Ted lyckats skriva en mängd starka melodier, från uppsluppna poplåtar till mollnedtyngda ballader, långt över mina splittrade förväntningar.
   Från en man som inte ens vågar gå in i studion, alla hans sångpålägg är gjorda i hemmet, låter det emotionellt starkt fastän sångmässigt naket, bräckligt och avslöjande.
   Producenterna Janne Schaffer och Leif Larson har givit Teds låtar dignitet och en mycket seriös prägel. "Satellit" och "Jag vill ha en egen måne" är ett fjärran glömt kapitel.
Broder Kenneths texter är också anpassade nutid och är ofta resultatet av ett uppslitande och trassligt 80-tal.
   Drömmar, hopp, djupa sår, längtan och sköra trådar är centrala ord i poesin som ackompanjerar Teds många melodiska höjdpunkter.
   "Ge en sol", "Champagnegatan", "I min radio", "Om du ville ha mej" (med ABBA-eko), "Kärleken är störst är hits i vanlig bemärkelse.
   Sedan finns det några flackande, osäkra ballader som andhämtningspauser mellan skivans stora ögonblick.
   Den smygande "Hon är kvinnan", med läcker slide och "svart" kör, den genialt enkla "Hoppets eld" som han kan sälja dyrt till Traveling Wilburys tredje skiva och "Tid faller hårt", en monumental balladduett tillsammans med Marie Bergman.
   Och den avslutande, tungt vemodiga balladen "I den stora sorgens famn" som sammanfattar den seriösa Ted Gärdestad i 90-talet."


"I den stora sorgens famn" blev sista låten på det sista utgivna albumet med Ted Gärdestad. Drygt två och ett halv år senare, i juni 1997, valde Ted att inte leva vidare.

YouTube: "I den stora sorgens famn".


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2017 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.