Blogginlägg

"Midnight at the Tenth of Always"

THE PIGGYBACK RIDERS
Midnight at the tenth of always
(Wild Kingdom/Sound Pollution)

En spännande gruppsammansättning ökar allid på nyfikenheten. Den här svensk/brittiska kvintetten är en intressant konstellation där Sulo (Sören Karlsson) och Idde Schultz, en välkänd duo sedan några år, har lierat sig med den närmast legendariske engelske gitarristen Chris Spedding. Johan Håkansson, trummor, och Stefan Bellnäs, bas, heter övriga musiker i bandet som spelat in sin skiva i Gnesta(!).
   Sulo minns jag bäst som sångare i det utpräglade livebandet Diamond Dogs men har ju på sitt cv allt från punk, glam och country. Och han har väl även här huvudsakligen landat i det senare i en musik som marknadsföringen gärna vill placera i det vanliga men otydliga americana-facket. Och på vägen dit har han fått överraskande sällskap av Chris Spedding, en gitarrist som jag främst förknippar med rockmusik när han kompat exempelvis Robert Gordon, Bryan Ferry och Paul McCartney.
   Men här spelar Spedding en mindre spektakulär roll och dekorerar låtarna, uteslutande skrivna av Sulo, ofta med känslosamma och mjukt melodiska strängar. Som förstärker det övervägande countryfierade soundet och ger det genomgående starka materialet en homogen men inte allmängiltig prägel. Någon har jämfört Speddings insats med gamle Elvis Presley-gitarristen James Burtons inhopp i Emmylou Harris kompgrupp i mitten på 70-talet. Med hjälp av gästmusikern Hans Johnzons pedal steel och dobro understryks den parallellen.
   Sulo är ju en förstklassig låtskrivare/producent och ingenting på skivan tycks gå på vardaglig rutin utan att passera det djupt personliga. När han sedan har rutinerade sångerskan Idde Schultz vid sin sida finns ju variationen nära till hands och ger hela repertoaren en starkt omväxlande prägel fast den uppenbara tonen i majoriteten av arrangemang är lågmäld. Förutsättningen till en regelrätt duett finns men utnyttjas dock inte. Däremot körar de flitigt till varandras leadsång.
   Piggyback Riders innehåller som sagt brittiska rötter men text- och soundmässigt hittar jag fler paralleller med den amerikanska musiken. Öppningstextrader som "I lost my track on the highway", "I took the the first train out of here", "I was looking for my heart of gold" doftar rejäl USA-poesi. Och albumtiteln är dessutom inspirerad av New York-klubben Tenth Of Always där Andy Warhol och Lou Reed upptäckte skådespelaren Candy Darling vars namn figurerar i flera låttexter av den senare, bland annat "Walk on the wild side".
   Sulo kan sin historia och skriver låtar med samma passionerade kunskap. Lika duktig på texter som melodier. Och även om balladerna och lågtempolåtarna dominerar som helhet är det ändå några snabba låtar som ger det stora helhetsintrycket. I "Cuts both ways", "Hardly satisfied" och "Keep your heart alive" tar Spedding ut svängarna lite mer än i övrigt på skivan.
   Paradoxalt nog är det ändå skivans överlägset lugnaste låtar, samtliga med sång av Idde, som stannar kvar längst i minnet. "There's nothing left in me (that's good for you)", "Windfall" och "Whispering shadows" är de låtar jag mest av allt vill återvända till på albumet.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.