Blogginlägg

Bäst i skivhyllan 2016

NÄR JAG UNDER NÅGRA ÅR PÅ HÅKANS POP hade som ambition att rangordna mina favoritalbum från två stora vinyldecennier, 70-talet och 80-talet, hade jag naturligtvis inte möjlighet att noggrant lyssna på alla skivor innan jag valde ut tänkbara album. Självklart lyssnade jag sedan noga på varje skiva för att sedan bestämma rangordning eller eventuellt sålla bort skivor från någon listplacering.
   Men i vinylhyllorna fanns det många andra skivor som jag i det ögonblicket passerade utan att känna dragkraft eller någon magnetism som doftade kvalité och egenartad styrka
   Under hösten 2016 introducerade jag på Håkans Pop den nya kategorin "I min skivhylla" med tanke på att hitta skivorna som jag missade i min grovsortering. Efter höstsäsongens val ur skivhyllan måste jag erkänna att jag inte alltid lyckades så pricksäkert som jag hoppades på. Ibland valde jag nog gärna mer av nyfikenhet ( Joe Henry, Charlie & the Pep Boys, Mike Harrison, Southside Johnny ...) och mindre av förhoppning att hitta riktigt bra skivor.
   Höstsäsongens val ur skivhyllorna var kanske i spretigaste laget. Förvisso genomgående intressanta skivor där kanske en rolig historia låg gömd eller en anekdot som ville bli berättad i sammanhanget. Men skivor som kanske musikaliskt inte motsvarade den kvalitetsnivå som jag innerst inne önskade eller i min enfald förhoppningsvis trodde.
   Av de 17 skivor jag publicerade på "I min skivhylla" i höstas var det nog bara fem som jag anser ha den potentiella styrkan jag eftersträvade och vara helt kvalificerade för en plats på någon av mina listor där jag samlat mina 70-tals- eller 80-talsfavoriter.
   Jag ska inför vårsäsongen av "I min skivhylla" försöka höja min ambition på området och försöka plocka ut riktigt exklusiva pärlor i fortsättningen. Först en summering av höstens bästa skivor i vinylhyllan:

1. THE SEARCHERS: Searchers
2. DANNY & DUSTY: Long lost weekend
2. DANNY & DUSTY: The lost weekend
4. THE BEAU BRUMMELS: The Beau Brummels
5. MIKE McGEAR: McGear

/ Håkan

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.