Blogginlägg

#20. vhs: Human highway

Human highway (Warner Reprise Video, 1995)

JAG TILLHÖR JU INTE DEN IRONISKA GENERATIONEN och har ibland haft svårt att analysera ironi, satir och parodi men min musikaliskt marinerade hjärna tar gärna den här udda och ofta utskällda ("woefully unfunny, unfocused mess" är ett argument...) filmen till mitt hjärta. I så kallade seriösa filmkretsar tillhör "Human highway" den luddiga kategorin "bisarr komedi" men som en mer eller mindre Neil Young-fantast under 70- och 80-talet tycker jag att det är en intressant film som balanserar på gränsen till det obegripliga.
   Under pseudonymen Bernard Shakey inledde Young sin filmkarriär redan 1972 med dokumentären "Journey through the past sound track" som han regisserade. 1978 regisserade han också konsertdokumentären "Rust never sleeps" under sitt alter ego men när han samma år påbörjade produktionen av "Human highway" var det helt andra tankar som styrde fantasin.
   Titeln "Human highway" hade snurrat i Neil Youngs huvud sedan 1974. Till återföreningsturnén det året med Crosby, Stills & Nash hade han skrivit en låt med den titeln som dessutom planerades bli namnet på ett helt album med kvartetten men det projektet kraschade. Och låten kom först fyra år senare på det egna albumet "Comes a time" som alltså släpptes samma år som det här projektet började filmas.
   På filmen omger sig Young med både etablerade skådespelare och artister från musikbranschen. Rutinerade skådespelaren Dean Stockwell, som debuterade redan 1945, har samarbetat med Young vid många tillfällen. Fick sitt namn tryckt på omslaget till "After the gold rush" då Young påstod att många låtar på albumet var inspirerade av Stockwells manus till filmen med samma namn. En film som för övrigt aldrig blev av... Stockwell designade dessutom omslaget till Youngs ”American stars’n’bars”-album och här har han både regisserat och skrivit manus till filmen där han även spelar rollen som Otto Quartz, ägare till den Diner/Bilverkstad/Bensinstation där huvuddelen av filmen utspelar sig.
   Det är för övrigt både Young, Stockwell och tre till som tillsammans har skrivit manus till "Human highway" och det kan jag tycka är lite slöseri med resurser för en så tunn och skissartad historia. Att Neil Young dessutom pumpade in 3 miljoner dollar i den här filmen är också en helt otänkbar siffra.
   Övriga intressanta roller spelas av Dennis Hopper, som kock, David Blue, som mjölkbud, och de fem medlemmarna i gruppen Devo som huvudsakligen är självlysande sopgubbar i kärnkraftsbranschen men gör också några musikaliska inhopp. Tillsammans med Young gör de en stundtals urspårad tiominutersversion av "Hey Hey My My (Out The Blue Into The Black)" och ändrar några ord ("Johnny Rotten" blir "Johnny Spud") från originalet och utvecklar sedan den gamla folksången "It takes a worried man" till rena musikalhöjdpunkten med hela ensemblen samlad.
   "Human highway" är en uppenbart skruvad film och påminner om David Lynch i allmänhet och Twin Peaks i synnerhet. Men också Sista natten med gänget när det refereras till Johnny Ray och när den påhittade artisten Frankie Fontaine anländer i limousin.
   Miljön för filmen är som en mix av science fiction och en teaterföreställning. Och under en lång drömsekvens, som nästan gör tittaren sjösjuk, avlöser en handfull låtar från Youngs elektroniska popskiva "Trans" varandra med konventionella livebilder. Även låten "Goin' back", från "Comes a time"-albumet, finns med där.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.